vackert af honom att tala så dygdigt och öd-
mjukt, men jag försäkrar er att jag den gån-
gen tänkte: nu skär du allt bra till i växten,
min goda man.,
Det faller mig så svårt att hysa en dålig
tanke om denne man.,
Bästa Louise, som Tom brukar säga —
hvilket han i parenthes sagdt aldrig brukade
— ,vet ni något godt om denna karl?
Nej det gör jag väl inte precis.
Eller om någon annan sådan person?
Huru skulle jag det,, svarade hon med
mera af sitt gamla sätt än han på länge märkt,
då jag icke känner det minsta om någon af
dem.
Bästa mrs Bounderby, värdigas då lyssna
till en ödmjuk framställning af er hängifna
vän, som Känner något till olika arter af sina
förträffliga medmenniskor, ty förträffliga: äro.
de, derpå tviflar jag alls icke, trots sådana
små svagheter som den att alltid förhjelpa
sig till hvad de: kunna fåfingrarne på. Denna
karl kan prata; nåväl, hvarje menniska kan
prata. Hans föregifna moralitet förtjenar blott
att ögonblicks uppmärksamhet, som en högst
misstänkt omständighet. Aila slags pratma-
kare, , alltifrån underhuset ända till korrek-
tionshuset, predika moral, med undantag en-
dast af vår klass. Det är verkligen detta un-
dantag som gör vårt folk så uppfriskande. Ni
såg och hörde sjelf hur det tillgick. En simpel
man af folket blir temligen skarpt upplexad
af min högt värderade vän: mr Bounderby,
hvilken, som vi veta, icke eger den finkänsla,
sota -kurnde förmildrat ett så strängt bemö-
tande. Mannen af folket blir förnärmad, för-
bittrad, lemnar buset med hat i sinnet, mö-
:orbnågon som föreslår honom att taga en
aktie i en bankspekulation, går in på försla-
set, sticker något i sin ficka, der förut ej
funnits något, och lättar dermed utomordent-