— Frågan om den at regeringen .äskade
förhöjningen af mindre kreditivet säges. om
onsdag förekomma . hog samtliga riksstånden.
Läsaren har redan haft tillfälle att i vårtlör-
dagsblad taga kännedom om statsutskottets
betänkande j ämnet jemte de dervid fogade
reservationer. Vi äro ledsna att säga, det vi
icke kvama instämma med någondera. För
vår Åel hafva vi nemligen städse ansett sjelfva
bessoppet af den summa hvarmed det mindre
kreditivet skulle ökas, vara af föga eller in-
tet inflytande vid bedömandet af den politiska
sidan af denna sak. Vi hafva flera gånger
yttrat, och upprepa det i dag, att det allde-
les icke är penningarne, hvilkas anvisande vi
vilja neka, när de nemligen behöfvas för så-
dana ändamål hvilka vi anse för landet nyt-
tiga, och för en politik, den vi tro landets
styrelse böra hylla. Men utan dessa vilkor
kunna vi icke gilla beviljandet af någon till-
ökning alls; och ur vår synpunkt är det således
lika illa att gifva en half million som en och en
half, så länge regeringen leker blindbock med
representationen och icke bestämdt uttalar för
hvilka ändamål medlen äskas. Är det för
afsigten att upprätthålla eller försvara neu-
traliteten quand meme, så anse vi det vara
rent af bortkastade penningar, ja i hög grad
politiskt orätt att representationen beviljar
en enda skilling; angifves det åter vara till
rustningar för eventualiteten af ett krig, blifva
vi de första som tillstyrka hvad som erfordras
för försvarsväsendet, så att det må vara kom-
plett då det blir för oss nödvändigt att från-
träda neutraliteten. Vi anhålla att våra poli-
tiska motståndare likasom våra vänner ville
noga fasthbålla denna synpunkt, hvarutur det
otvunget härleder sig att vi åt en styrelse,
som efter vår uppfattning är oförtjent af lan-
dets förtroende, icke vilja votera ett kreditiv,
som skulle kunna användas i en motsatt rikt-
ning oeh för en helt annan politik än den
vi anse vara öfverensstämmande med svenska
folkets ära och för Sverges framtid gagnande.
Om åter landet egde eller erhölle en styrelse,
för hvilken det hade skäl att hysa förtroende,
och om hvars sjelfständighet, klokhet och
sympatier med folkets i den yttre politiken
man således kunde vara förvissad, då först