— Frågan om den at regeringen .äskade förhöjningen af mindre kreditivet säges. om onsdag förekomma . hog samtliga riksstånden. Läsaren har redan haft tillfälle att i vårtlördagsblad taga kännedom om statsutskottets betänkande j ämnet jemte de dervid fogade reservationer. Vi äro ledsna att säga, det vi icke kvama instämma med någondera. För vår Åel hafva vi nemligen städse ansett sjelfva bessoppet af den summa hvarmed det mindre kreditivet skulle ökas, vara af föga eller intet inflytande vid bedömandet af den politiska sidan af denna sak. Vi hafva flera gånger yttrat, och upprepa det i dag, att det alldeles icke är penningarne, hvilkas anvisande vi vilja neka, när de nemligen behöfvas för sådana ändamål hvilka vi anse för landet nyttiga, och för en politik, den vi tro landets styrelse böra hylla. Men utan dessa vilkor kunna vi icke gilla beviljandet af någon tillökning alls; och ur vår synpunkt är det således lika illa att gifva en half million som en och en half, så länge regeringen leker blindbock med representationen och icke bestämdt uttalar för hvilka ändamål medlen äskas. Är det för afsigten att upprätthålla eller försvara neutraliteten quand meme, så anse vi det vara rent af bortkastade penningar, ja i hög grad politiskt orätt att representationen beviljar en enda skilling; angifves det åter vara till rustningar för eventualiteten af ett krig, blifva vi de första som tillstyrka hvad som erfordras för försvarsväsendet, så att det må vara komplett då det blir för oss nödvändigt att frånträda neutraliteten. Vi anhålla att våra politiska motståndare likasom våra vänner ville noga fasthbålla denna synpunkt, hvarutur det otvunget härleder sig att vi åt en styrelse, som efter vår uppfattning är oförtjent af landets förtroende, icke vilja votera ett kreditiv, som skulle kunna användas i en motsatt riktning oeh för en helt annan politik än den vi anse vara öfverensstämmande med svenska folkets ära och för Sverges framtid gagnande. Om åter landet egde eller erhölle en styrelse, för hvilken det hade skäl att hysa förtroende, och om hvars sjelfständighet, klokhet och sympatier med folkets i den yttre politiken man således kunde vara förvissad, då först