sändaren bjuda till att än närmare bestämma,
än klarare uttrycka hvarom frågan handlar.
tr Förutsatt att vestmakterna lyckas i sitt
företag emot Sebastopol och att förstöra denna
fästning och ryska flottan derstädes, hvarige-
nom Rysslands makt i Svarta hafvet och Orien-
ten är tillintetgjord, och på den sidan syfte-
målet med kriget uppnådt; förutsatt vilare
att ryska ezaren, såsom allmänt anses troligt,
ändock icke efter detta nederlag antager de
af vestmakteroa och Österrike dikterade freds-
vilkoren. I sådant fall är vestmakternas af-
sigt känd och icke något tvifvel underka-
stad, att nästa år jemväl i Östersjön utföra
hvad de i Svarta hafvet verkställt, och att
äfven på detta håll genom förstöringen af
Rysslands flottor och marinetablissementer
stäcka dess öfvermakt och för framtiden göra
det oskadligt.
Framgången af denna plan beror likväl helt
och hållet på Sverges politik. Utan aktiv med-
verkan af Sverges armå och skärgårdsflotta är
utförandet omöjligt.
Frågan är då: skall svenska regeringen un-
der en sådan sakernas ställning fortfara med
sin neutraltetspolitik och söka att mot vest-
makterna upprätthålla och försvara den, ehuru
en så beskaffad neutralitet uppenbart är det-
samma som att rädda Ryssland, och icke blott
vore en fortsättning af 1812 års olyckliga po-
litik, utan rent af att sätta kronan på den-
samma.
Reaktionen i Europa och alla vid den fä-
stade folkfientliga intressen, representerade af
preussiska kabinettets politik, hoppas uppå,
ja än mera, göra sig förvissade om att sven-
ska regeringen skall fasthålla och förfäkta den
hittills iakttagna neutraliteten. De utaf ins:n
åberopade preussiska korrespondens-artiklarne
bevisa det till öfverflöd, och Sv. Tidningen
har tyvärr genom den åberopade insända ar-
ttkeln den 19 Okt. sjelf gifvit fullständig be-
kräftelse deråt.
Efteråt söker väl Sv. Tidningen försvaga
verkan af denna olyckliga artikel genom sin
försäkran att den skulle härröra från en per-
son som vore fremmande för affärerna och
ieke på något sätt kände regeringens afsigter.
Men hvarföre införde då Sv. Tidningen ifrå-
gavaran1ie uppsats? Och kan dessutom den
tidningsredaktion, som förliden vinter, då det
gälde regeringens första anslagsproposition,
utspridde sagorna om ryska flottans utsågning
och om de starka ryska truppmarscherna till
Österbotten, göra ringaste anspråk på trovär-
dighet? En tidningsredaktion som på detta
sätt handlat, son så stämplat sig sjelf, har
förverkat all rätt att blifva trodd på sina för-
säkringar.
Om preussiska kabinettet lyckas förmå
samtliga de smärre tyska staternas regeringar
att förena sig uti dess politik och ställa sig
på Rysslands sida, samt gör respekterandet
af de Skahdinavisga rikenas neutralitet till en
easus belli, så kan det möjligtvis äfven hafva
utsigt att imponera på vestmakterna. Preus-
sen rustar ju redan uti Rhenprovinserna och
har gifvit befallning om att ställa armån der-
städes på rörlig fot, så vidt ej sista postens
underrättelser voro förhastade.
Men gifvas ej förhållanden som, äfven ut-
om de af insändaren i fredagens Aftonblad
anförda omständigheterna, öka sannolikheten
deraf att regeringen är sinnad att mot vest-
makterna upprätthålla neutraliteten?
Är man ej befogad att från den inre poli-
tiken sluta jemväl till den yttre? En neu-
tralitetspolitik som den ofvan karakteriserade,
liknar den icke, såsom det ena bäret det an-
dra, hela regeringens system för den inre sty-
relsen och förvaltningen? Står den icke der-
med i fullkomlig samklang?
Än mer; det reaktionära system som rege-
ringen följer och hvartill den bekänner sig,
står och faller ej detta system med Rysslands
öfvermakt? Stäckes denna, så blir det omöj-
ligt, ej blott i längden utan till och med gan-
ska snart, att styra enligt reaktionens grund-
satser. Är då den slutsatsen på något sätt
vågad, att vederbörande här hafva ett positift
intresse uti att Rysslands inflytelse och makt
ej må alltför mycket försvagas?
Slutligen: hvad föregår nu i vårt grannrike
Danmark, hvars minister varit så enig med
vår att hopgöra fjolårets neutralitetsför-
klaring? Danska folket. begär enhälligt af-
lägsnandet utaf denna minister, men den sit-
ter qvar, och hvarföre? . Högst sannolikt eme-
dan ett Mminister-ombyte icke vore möjligt nu,
utan att en sådan förändring äfven nödvändigt
skulle framkalla en brytning inom den yttre
politiken och Danmarks anslutning till vest-
makterna. Afven i Sverge önskar folket, och
visst icke mindre enhälligt, att den nuvarande
rådgifvarepersonalen måtte aflägsnas, men i
trots deraf qvarsitter den också här i orub-
badt bo. Är ej förklaringsgrunden , dertill
enahanda, eller att också här en ,förändring
af rådgifvarepersonalen icke nu kan försiggå,
utan att åtföljas ai en förändring af det yttre
politiska systemet, utan öfvergifvande af neu-
traliteten och 1812 års politik?
Skulle Sv. Tidningen än .en gång behaga
kommentera insändarens framställningar, . må
den då afstå från förnyade bortblandningsför-
sök. Insändaren måtte nu hafva förklarat si
tydligt nog, för att Sv. Tidningen vet hvarpå
den har att svara, -
— Frågan om den at regeringen .äskade
mm rer ss