sändaren bjuda till att än närmare bestämma, än klarare uttrycka hvarom frågan handlar. tr Förutsatt att vestmakterna lyckas i sitt företag emot Sebastopol och att förstöra denna fästning och ryska flottan derstädes, hvarigenom Rysslands makt i Svarta hafvet och Orienten är tillintetgjord, och på den sidan syftemålet med kriget uppnådt; förutsatt vilare att ryska ezaren, såsom allmänt anses troligt, ändock icke efter detta nederlag antager de af vestmakteroa och Österrike dikterade fredsvilkoren. I sådant fall är vestmakternas afsigt känd och icke något tvifvel underkastad, att nästa år jemväl i Östersjön utföra hvad de i Svarta hafvet verkställt, och att äfven på detta håll genom förstöringen af Rysslands flottor och marinetablissementer stäcka dess öfvermakt och för framtiden göra det oskadligt. Framgången af denna plan beror likväl helt och hållet på Sverges politik. Utan aktiv medverkan af Sverges armå och skärgårdsflotta är utförandet omöjligt. Frågan är då: skall svenska regeringen under en sådan sakernas ställning fortfara med sin neutraltetspolitik och söka att mot vestmakterna upprätthålla och försvara den, ehuru en så beskaffad neutralitet uppenbart är detsamma som att rädda Ryssland, och icke blott vore en fortsättning af 1812 års olyckliga politik, utan rent af att sätta kronan på densamma. Reaktionen i Europa och alla vid den fästade folkfientliga intressen, representerade af preussiska kabinettets politik, hoppas uppå, ja än mera, göra sig förvissade om att svenska regeringen skall fasthålla och förfäkta den hittills iakttagna neutraliteten. De utaf ins:n åberopade preussiska korrespondens-artiklarne bevisa det till öfverflöd, och Sv. Tidningen har tyvärr genom den åberopade insända arttkeln den 19 Okt. sjelf gifvit fullständig bekräftelse deråt. Efteråt söker väl Sv. Tidningen försvaga verkan af denna olyckliga artikel genom sin försäkran att den skulle härröra från en person som vore fremmande för affärerna och ieke på något sätt kände regeringens afsigter. Men hvarföre införde då Sv. Tidningen ifrågavaran1ie uppsats? Och kan dessutom den tidningsredaktion, som förliden vinter, då det gälde regeringens första anslagsproposition, utspridde sagorna om ryska flottans utsågning och om de starka ryska truppmarscherna till Österbotten, göra ringaste anspråk på trovärdighet? En tidningsredaktion som på detta sätt handlat, son så stämplat sig sjelf, har förverkat all rätt att blifva trodd på sina försäkringar. Om preussiska kabinettet lyckas förmå samtliga de smärre tyska staternas regeringar att förena sig uti dess politik och ställa sig på Rysslands sida, samt gör respekterandet af de Skahdinavisga rikenas neutralitet till en easus belli, så kan det möjligtvis äfven hafva utsigt att imponera på vestmakterna. Preussen rustar ju redan uti Rhenprovinserna och har gifvit befallning om att ställa armån derstädes på rörlig fot, så vidt ej sista postens underrättelser voro förhastade. Men gifvas ej förhållanden som, äfven utom de af insändaren i fredagens Aftonblad anförda omständigheterna, öka sannolikheten deraf att regeringen är sinnad att mot vestmakterna upprätthålla neutraliteten? Är man ej befogad att från den inre politiken sluta jemväl till den yttre? En neutralitetspolitik som den ofvan karakteriserade, liknar den icke, såsom det ena bäret det andra, hela regeringens system för den inre styrelsen och förvaltningen? Står den icke dermed i fullkomlig samklang? Än mer; det reaktionära system som regeringen följer och hvartill den bekänner sig, står och faller ej detta system med Rysslands öfvermakt? Stäckes denna, så blir det omöjligt, ej blott i längden utan till och med ganska snart, att styra enligt reaktionens grundsatser. Är då den slutsatsen på något sätt vågad, att vederbörande här hafva ett positift intresse uti att Rysslands inflytelse och makt ej må alltför mycket försvagas? Slutligen: hvad föregår nu i vårt grannrike Danmark, hvars minister varit så enig med vår att hopgöra fjolårets neutralitetsförklaring? Danska folket. begär enhälligt aflägsnandet utaf denna minister, men den sitter qvar, och hvarföre? . Högst sannolikt emedan ett Mminister-ombyte icke vore möjligt nu, utan att en sådan förändring äfven nödvändigt skulle framkalla en brytning inom den yttre politiken och Danmarks anslutning till vestmakterna. Afven i Sverge önskar folket, och visst icke mindre enhälligt, att den nuvarande rådgifvarepersonalen måtte aflägsnas, men i trots deraf qvarsitter den också här i orubbadt bo. Är ej förklaringsgrunden , dertill enahanda, eller att också här en ,förändring af rådgifvarepersonalen icke nu kan försiggå, utan att åtföljas ai en förändring af det yttre politiska systemet, utan öfvergifvande af neutraliteten och 1812 års politik? Skulle Sv. Tidningen än .en gång behaga kommentera insändarens framställningar, . må den då afstå från förnyade bortblandningsförsök. Insändaren måtte nu hafva förklarat si tydligt nog, för att Sv. Tidningen vet hvarpå den har att svara, — Frågan om den at regeringen .äskade mm rer ss