BLANDADE ÄMNEN. Tryckpressen i Turkiet. År 1726 utfärdade Achmet III, en nitisk vän af litteraturen, ett dekret, hvari han anbefallde anskaffandet af en tryckpress i den turkiska hufvudstaden. Judarne och armenianerna hade ända sedan slutet af sextonde århundradet egt tryckpressar i sina förnämsta preslers hus, men dessa användes endast till att trycka deras heliga skrifter. För att vinna ulemas blef det förbjudet att trycka koranen, de muntliga traditionerna, de kanoniska och juridiska verken, äfvensom kommentarierna öfver dem. Som skäl härför uppgafs, att man befarade att dessa verk och särskildt de heliga böckerna kunde blifva förfalskade. Genom denna förordning utnämndes äfven två direktörer för den nya inrättningen, för hvilken regeringen försträckte förlagskostnaderna. Begge erhöllo ordentlig aflöning, och ministern och storvisiren understödde dem på allt sätt. Fyra af de mest ansedda domrarne blefvo utsedda till censorer och sultan Achmet, som blott tre är fick öfverlefva sin inrättning, besökte ganska ofta tryckeriet, uppmuntrande direktörerna och de tyska biträdena. Muhamed I följde hans exempel. Likväl gick tryckningen, trots direktörernas nit och regeringens understöd, temligen trögt. Svårigheten att finna dugliga sättare och bristen på stilar, som alla gjötos i Venedig, var så stor, att är 1743, eller efter sjutton är, endast sjutton arbeten hade blifvit tryckta. Efter inspektören Kadi Ibrahims död 1743 stängdes tryckeriet och öppnades ej ånyo förrän 1755. Emellertid blef ej heller dä någonting egentligt tryckt ända till är 1784, då sultan Abd-ul-Hamid befallde, att tryckeriet skulle återupprättas. Från 1784 till 1828 utgåfvos åttio nya verk, bildande tillsammans nittioen volymer. Från 1830 till 1842 utkommo, under Bianchis ledning, vid pass 108 arbeten. Sedan 1842 har antalet af tryckta böcker tilltagit och nya pressar hafva kommit i gång i Konstantinopel och några andra af rikets större städer.