BLANDADE ÄMNEN.
Tryckpressen i Turkiet. År 1726 utfärdade
Achmet III, en nitisk vän af litteraturen, ett dekret,
hvari han anbefallde anskaffandet af en tryckpress i
den turkiska hufvudstaden. Judarne och armenia-
nerna hade ända sedan slutet af sextonde århundradet
egt tryckpressar i sina förnämsta preslers hus, men dessa
användes endast till att trycka deras heliga skrifter.
För att vinna ulemas blef det förbjudet att trycka
koranen, de muntliga traditionerna, de kanoniska och
juridiska verken, äfvensom kommentarierna öfver
dem. Som skäl härför uppgafs, att man befarade
att dessa verk och särskildt de heliga böckerna kunde
blifva förfalskade. Genom denna förordning utnämn-
des äfven två direktörer för den nya inrättningen, för
hvilken regeringen försträckte förlagskostnaderna.
Begge erhöllo ordentlig aflöning, och ministern och
storvisiren understödde dem på allt sätt. Fyra af de
mest ansedda domrarne blefvo utsedda till censorer
och sultan Achmet, som blott tre är fick öfverlefva
sin inrättning, besökte ganska ofta tryckeriet, upp-
muntrande direktörerna och de tyska biträdena. Mu-
hamed I följde hans exempel. Likväl gick tryck-
ningen, trots direktörernas nit och regeringens under-
stöd, temligen trögt. Svårigheten att finna dugliga
sättare och bristen på stilar, som alla gjötos i Vene-
dig, var så stor, att är 1743, eller efter sjutton är,
endast sjutton arbeten hade blifvit tryckta. Efter in-
spektören Kadi Ibrahims död 1743 stängdes tryckeriet
och öppnades ej ånyo förrän 1755. Emellertid blef
ej heller dä någonting egentligt tryckt ända till är
1784, då sultan Abd-ul-Hamid befallde, att tryckeriet
skulle återupprättas. Från 1784 till 1828 utgåfvos
åttio nya verk, bildande tillsammans nittioen voly-
mer. Från 1830 till 1842 utkommo, under Bianchis
ledning, vid pass 108 arbeten. Sedan 1842 har an-
talet af tryckta böcker tilltagit och nya pressar hafva
kommit i gång i Konstantinopel och några andra af
rikets större städer.