: BISTRA TIDER )).
Charles Dickens.
Min goda broders, hon lade sitt hufvud på
bans kudde, och hennes hår böljade ner öfver
honom som om hon ville dölja honom för
alla andra än sig sjelf, sär det ingenting du
har att säga mig? Är det ingenting du kan
säga mig om du vill? Du kan icke säga mig
något som skulle kunna förändra mig. Goda
Tom, säg mig sanningen I
Jag förstår inte hvad du menar, Lou.
Så som du ligger här ensam i den dystra
natten, goda broder, skall du också ligga nå-
gonstädes en natt, när till och med jag, äf-
ven om jag då lefver, skall hafva öfvergifvit
dig. Så som jag ligger bär vid din sida med
bara fötter, oklädd, oigenkänlig i mörkret,
måste jag också ligga hela min förgängelses
natt tills jag blifvit till stoft. I denna tids
pamn, Tom, säg mig sanningen!
Hvad är det du vill veta ?
pDu kan vara öfvertygad omp,, — i värman
af sin kärlek drog hon honom till sitt bröst
som hade han varit ett barn — vatt jag ej skall
göra dig någon förebråelse. Du kan vara öf-
vertygad. att jag skall. visa mig: deltagande
och trofast mot dig. Du kan vara öfverty-
gad att jag skall rädda dig, hvad det än
måtte kosta. Har du intet att säga mig,
Tom? Hviska sakta i mitt öra. Säg blott
jan, och jag skall förstå dig.,
Hon lade sitt öra till hans läppar, men han
bibehöll en halsstarrig tystnad.
vInte ett ord. Tom?
Hur kan jag säga ja, eller hur kan jag
säga nej, när Jag inte vet hvad du menar.
Du är en god varmbjertad flicka, Lou, värd
att ha en bättre bror än jag är. Men jag bar
ingenting mer att säga. Gå till sängs, gå till
ängs I
) Se A. B. n:o 200, 202, 303, 206, 208-210; 213,
215, 217, 220, 222, 227, 229, 233, 235, 237, 239,
241, 242,7246 och 248,