: BISTRA TIDER )). Charles Dickens. Min goda broders, hon lade sitt hufvud på bans kudde, och hennes hår böljade ner öfver honom som om hon ville dölja honom för alla andra än sig sjelf, sär det ingenting du har att säga mig? Är det ingenting du kan säga mig om du vill? Du kan icke säga mig något som skulle kunna förändra mig. Goda Tom, säg mig sanningen I Jag förstår inte hvad du menar, Lou. Så som du ligger här ensam i den dystra natten, goda broder, skall du också ligga någonstädes en natt, när till och med jag, äfven om jag då lefver, skall hafva öfvergifvit dig. Så som jag ligger bär vid din sida med bara fötter, oklädd, oigenkänlig i mörkret, måste jag också ligga hela min förgängelses natt tills jag blifvit till stoft. I denna tids pamn, Tom, säg mig sanningen! Hvad är det du vill veta ? pDu kan vara öfvertygad omp,, — i värman af sin kärlek drog hon honom till sitt bröst som hade han varit ett barn — vatt jag ej skall göra dig någon förebråelse. Du kan vara öfvertygad. att jag skall. visa mig: deltagande och trofast mot dig. Du kan vara öfvertygad att jag skall rädda dig, hvad det än måtte kosta. Har du intet att säga mig, Tom? Hviska sakta i mitt öra. Säg blott jan, och jag skall förstå dig., Hon lade sitt öra till hans läppar, men han bibehöll en halsstarrig tystnad. vInte ett ord. Tom? Hur kan jag säga ja, eller hur kan jag säga nej, när Jag inte vet hvad du menar. Du är en god varmbjertad flicka, Lou, värd att ha en bättre bror än jag är. Men jag bar ingenting mer att säga. Gå till sängs, gå till ängs I ) Se A. B. n:o 200, 202, 303, 206, 208-210; 213, 215, 217, 220, 222, 227, 229, 233, 235, 237, 239, 241, 242,7246 och 248,