Ofvergående från det nu omtalta anföran-
12t till de skäl som innefattas utiregeringens
proposition med dertill hörande statsrådspro-
.okoll, finner man också med tillfredsställelse
att ingenting der förekommer om ett sådant der
balanssystem, hvars verkliga beskaffenhet och
nalt vi nyss sökt utreda. Sjelfva den kongl.
skrifvelsen talar endast om de nu förhanden ls
;varande politiska omständigheter, hvilka nödga
skongl. maj:t att städse vara beredd att vid-
taga de måt och steg, som bevarandet af
rikets sjelfständiga ställning i hvarje fall
pkrälva; och i det bifogade protokollet före-
kommer ett slags förklaring häröfver, då
der talas om den händelsen, att kongl. maj:t
ifven under påföljande år skulle finna sig
föranlåten sammandraga någon större del at
armåen eller utrusta någon betydligare del af
lottan.
Således — och detta är ej utan vigt att
observera — talas hvarken i sjelfva, propo-
sitionen eller i det åtföljande protokollet
något specielt om neutralitetens upprätthål-
lande såsom ändamålet med regeringens be-
gäran. Sannt är, att man af orden näfven
under påföljande år,, i den ena af de åbero-
pade framställningarna, kunde draga den slut-
satsen, att meningen med de begärda sum-
mornas användande kunde vara blott likadana
militäriska promenader som under detta år
ägt rum. Men det måste medgifvas, att det
också kan betyda någonting annat. I det ögon-
blick då den kgl. propositionen afgafs, kan det
möjligtvis hafva varit svårt för konungen att
inlåta sig i en närmare politisk förklaring in-
för ständerna, hvilken med detsamma skulle
utgjort en förklaring till de fremmande mak-
terna; någonting synes ock här vara lemnadt att
läsa emellan raderna.
Uti denna tidning har redan en, om ej
flera gånger förut den åsigten varit försvarad,
ss Am mes FF ms mm RA mm AA
att tiden till en förklaring ännu icke är inne, ).
så länge man icke närmare vet huru långt de I
allierade vilja gå. Afser kriget blott lösnin-
gen af den orientaliska frågan, så kan detta l
ske utan Sverges deltagande, och då tages
väl icke heller detta i anspråk. Men är det
meningen deremot, att kriget icke skall sluta I
förr än den ryska öfvermakten är så bruten,
att den icke på mansåldrar ånyo kan hota
Europa; att drifva tillbaka barbarismens, lög-
nens, svekets, mörkrets och våldets ohyggliga
herradöme och öppna vägen för ljus, rätts-
tillstånd och lagbunden frihet; vilja de före-
nade vestmakterna i detta hänseende gifva en
försäkran, som kan utgöra en pålitlig opera-l
tionsbas för Sverges deltagande; då vill sven-l
ska nationen otvifvelaktigt offra något för ett
sådant ändamål, och då skulle vi anse för ett
brott att eng tänka oss möjligheten att Sver-
ges konung kunde gå en annan väg än den
enda som finnes af den allmänna viljan ut-
stakad att beträda, när det neutrala tillstån-
det icke längre kan obehindradt fortsättas.
Sannt är, att om man ock med temlig viss- I
het tror sig veta hvad konungen tänker och kan
förtrösta derpå, och oaktadt man kan hysal.
den tillförsigten att bland personer med in-
flytelse för närvarande, icke finnes någon,
som ej är tillräcklig svensk för att glädja sig I
åt ett stäckande af den ryska kolossens yttre
öfvermakt, så finnag dock icke så få bland
dem som omgifva tronen, hvilka äro stora
beundrare af Rysslands inre styrelse, der kro-
nan och embetsmannaväldet äro allt och fol-
ket intet, och som efter förmåga sträfva atti
våra egna förhållanden, så vidt på dem an-
kommer, införa eller befästa ettinre Ryssland.
Det är icke heller någon hemlighet, att de
som tillhöra detta parti, till en viss grad be- 1
trakta Rysslands bestånd såsom ett skydds-
värn för hvad de anse utgöra ordningens sak
i Europa, och ännu vid början af denna riks-
dag hörde man derföre en och annan repre-
sentant, till och med i det högvördiga preste-
ståndet, oförställdt yttrat sin sympati för
Ryssland och sin önskan att turkarne måtte
besegras. Men detta har i allt fall mycket
förändrat sigsedermera; vännerna af ett inre
Ryssland inom Sverge hafva sjelfve blif-
vit, med ytterst få undantag, förda med
strömmen af folkets enhälliga känsla i afse-
ende på det Ryssland, som ligger på andral
sidan Östersjön, och vi förmoda således ickel.
att nationen i detta hänseende kan blifva be-l.
dragen, emedan den en sådan fråga icke skulle
ostraffadt låta bedraga sig. Allt detta oaktadt
är det dock i vår tanke angeläget, att
allmänna rösten genom representationen utta-
lar sig å folkets vägnar vid det tillfälle som
nu snart kommer i fråga, med den tydlighet,
att de som omgifva tronen fulleligen må inse,
att det icke finnes mer än en väg att beträda så ).
snart stillaståendeticke kan räcka längre, ochatt
folket, utan något misstroende i öfrigt, likväl I
fordrar att vederbörande i denna sak skola
handla likt de grekiska krigarne, som, när de
landstigit vid Troja, uppbrände sina skepp,l:
det vill säga göra all tvetydighet omöjlig, och I
förvissa nationen att här icke är fråga om ett
preussiskt basculesystem, hvarmed man der i
landet ännu har något undseende med den
Hohenzollernska familjens ättling, med hvil-
ket konungariket Preussen uppvuxit, men som
svårligen skulle gå an hos oss, och visserli-
gen icke heller numera kommer i fråga.
Det är vårt hopp, att läsaren uppfattat hvad
som utgör hufvudmeningen med denna fram-
ställning; nemligen att Sverge i en frå. a så-
dan som denna icke har annan utväg än att
förtrösta på konungens klokhet när stunden
kommer, men tillika allvarligt räknar på, att
konungen om en brytning måste ske, skall
handla endas i enlighet med Sverges sym-
patier och dess ära; och att uti denna fordran
icke ligger någon hetsighet, ingen lejonmärgs-
uppbrusning, utan endast ett behörigt afseende
på den enda möjligheten; möjligheten och viss-
heten för konungen att kunna göra för sitt
land och för en verldsdel detsamma som den
hjelten, hvilken stupade vid Liitzen; möjlig-
heten och vissheten för nationen, att med en
uppoffring för närvarande om och när den blir
nödvändig och kan leda till väsentliga resulta-
ter, icke förr, försäkra åt efterkommande, att
Sverge ännu hundrade år härefter skall fin-
nas till utan att vara ett vasallrike åt Ryssland.
För att slutligen återkomma till den finan-
ciella delen af frågan, eller den begäran som
kulle AR LA ee 1 42 Arn AN Ane Ile