En verklig vän! Valp, valp! tänkte mr
Harthouse, ,hvilken åsna du ändå är!
Och jag betraktar ert anbud som ett stort
vänskapsprof,, sade Tom, fattande hans hand,
som ett stort vänskapsprof, mr Harthouse.n
Nå välv, svarade den andre, det torde bli
er till större nytta en annan gång. Och om
ni vill meddela mig edra bekymmer, när de
börja att hagla på er, torde jag kunna visa
er på bättre utvägar derur, än ni sjelf kan
hitta på.s
sTack, sirv, sade Tom, melankoliskt ska-
kande på hufvudet och tuggande rosenknop-
ar. Jag önskar jag känt er förr, mr Hart-
.ou8e.n
Ser ni, Tomv, sade Harthouse till sluts,
sjelf nedkastande i dammen en ros eller två
som ett bidrag till ön, hvilken ständigt dref
emot land, hvar och en har någon sjelfvisk drf-
fjäder till hvad han gör, och jag är alldeles
af samma skrot och korn som alla andra.
ag är alldeles förtvifladt angelägen, — mat-
tigheten af hans förtviflan nästan tropisk —
satt ni blir vänligare mot er syster, hvilket
ni borde vara, och att ni blir en mera kär-
Jeksfull och angenäm sorts bror — hvilket
ni också borde vara.,
Jag vill bli det, mr Harthouse. ;
Börja genast. Ingenting så bra som att
genast sätta sina beslut i verket.
Jag skall det. Och min syster Lou skall
göra så också.
Sedan vi nu ingått den här öfverenskom-
melsen, Tom, sade Harthouse, klappande ho-
nom på axeln igen med en min som lem-
nade honom fritt att tro -— hvilket han ock
jorde den stackars token — att detta vil-
or var honom pålagdt för att minska hans
känsla af förbindelse, vilja vi slita oss från
hvarandra till middagen.
När Tom visade sig före middagen, var