vår neutralitet utan förbehåll, nästa år, då def?
ämna att föra kriget mot Ryssland på ett helt :
annorlunda allvarsamt sätt, kunde finna Sver- 1
ges neutralitet allt för gynnande för Ryssland,
hvars landtgräns den till en betydlig del be-
ticker, och fordra af Sverge en bestämd för-
klaring för eller emot sig. Hvem ser ej dessutom
att den preussiska neutraliteten börjar sjunga på
sista versen? Den ryska handel, som i smyg
bedrifves genom Preussen, har varit så kolos-
sal, att den väckt engelska regeringens upp-
märksamhet, och en blokad af de preussiska
hamnarne vid Östersjön är mer än möjlig.
jOm innerlig samdrägt, oinskränkt förtro-
ende och oaflåtlig samverkan någonsin voro af
nöden och önskvärda mellan de båda stats-
makterna, så måste detta framför allt vara
händelsen nu, då regeringen öppet betviflar
möjligheten att längre kunna upprätthålla den
neutralitetspolitik hon för knapt ett år sedan
förklarat, då kriget i vårt omedelbara grann-
skap hotar att antaga ett långt betänkligare
utseende än hittills, och landet måste kanske
snart göra ett val mellan de två motsatta po-
litiska principerna i Europa, ett val som skall
bestämma dess väl eller ve för långliga tider.
Vi fråga om bristen på sådan samdrägt, för-
troende och samverkan gerna kan vara större
mellan en regering och en representation? ÄA
ena sidan går riksdagen sin egen väg i de
inre angelägenheterna, emedan den ej kan
gitva sitt samtycke till propositioner, härrö-
rande från kronans rådgifvare som sakna dess
förtroende. Å andra sidan isolerar regerin-
gen från riksdagens deltagande sin yttre po-
litik, endast stundom gläntande litet på hem-
lighetsväsendets dörr, för att begära ytterli-
gare penningbevillningar. Det tyckes väl att
hemliga utskottet skulle vara en förenings-
länk mellan båda statsmakterna i de ömtåliga
frågor, som ej skulle kunna offentligt be-
handlas. Vår grundlag synes med denna in-
rättning, lämpad efter forna tiders behof och
smak långt mer än efter den närvarandes,
hafva afsett ett ombudsmannaskap för ständerna
hos konungen, en riksdagens delegation hos
den verkställande makten, som enkigt 35 S
riksdagsordningen eger att med konungen öf-
verlägga om sådana ärenden, hvilka ej tillhöra
annat utskott och hvilka han pröfvar böra
hemlighållas. Vår regering synes deremot
hafva velat begagna dess ledamöter endast
såsom sina delegerade hos ständerna, omklädda
med värdigheten af en mystisk invigning, och
genom de dunkla häntydningar hvartill de-
ras tystnadsed inskränker dem, kraftigare ver-
kande på fantasien när det rörer peningbe-
hof, än de mest öppenhjertiga siffrors pro-
saiska vältalighet. Det heter i den ofvanbe-
rörde artikeln i Svenska Tidningen, att hem-
liga utskottet förmodligen fått del af hvad
i underhandlingsväg förekommit. Om så är,
har dess ledamöters uppträdande i den sista
kreditivfrågan varit särdeles egnadt att låta
förmoda just motsatsen. De två af de tre
hemliga utskottets ledamöter som tillhöra
borgareståndet , hvilka understödde regerin-
gens proposition, androgo till stöd derför blott
sådana politiska förhållanden, som de kunnat
samla i de allmänna tidningarne, och den
tredje uppträdde på det bestämdaste deremot,
under det de trenne ledamöterna i bondestån-
det, interpellerade huruvida de hade nägot att
andraga till fördel för propositionen, genom
sin tystnad tillkännagåfvo att de delade detta
stånds enhälliga åsigt att propositionen borde
afslås.
Under sådana förhållanden är det riksda-
gens ovilkorliga pligt att taga den politiska
frågan i hela dess vidd i det noggrannaste och
allvarligaste öfvervägande. Rikets Ständer
hafva ingen rätt att genom ett blindt bevil-
jande af regeringens anslagsfordringar hvälfva
hela ansvaret på denna sednare. 1 detta an-
svar kunna de ej heller, ens genom den full-
komligaste passivitet, undandraga sig sin
dryga andel. De hafva redan sett, huru den
famösa tacksägelseadressen för neutralitetsför-
klaringen, härfluten ur den afgjordaste servi-
lism och endast för skams skull antagen af
pluraliteten inom de två stånd som egentligen
representera svenska folket, blifvit åberopad
såsom ett stadfästande å hela folkets sida af
regeringens neutralitetspolitik. Detta skulle i
ännu högre grad blifvit förhållandet, om det
sist begärda kreditivet blefve utan invändning
eller förbehåll beviljadt i sin närvarande form,
och om då nästa år vår neutralitet toge en
ända och våra vapen vändes emot dem som
allmänna tänkesättet tillkännagifvit såsom våra
naturliga bundsförvandter, så skulle man icke
dröja att åberopa sig på ständernas beslut,
för hvilket äfven nationen skulle göras soli-
dariskt ansvarig. Det finnes alltså i denna fråga
ingen möjlighet för riksdagen att blifva passiv.
Grundlagen har, genom inrymmandet åt stän-
derna af rättigheten att bevilja eller afslå de
anslag genom hvilka regeringen skall utföra
sin politik, äfven uppdragit åt dem att i sista
hand godkänna eller förkasta denna politik.
Man har vid föregående tillfällen på vissa håll
icke sparat några bemödanden för att förmå
Rikets Ständer att ovilkorligt och utan dis-
kussion bevilja allt hvad regeringen begär;
men dylika bemödanden skola ej längre lyc-
kas, och statsutskottets åtgärd att till afdel-
ningen återremittera den sista kongl. kredi-
tiv-propositionen ger en förhoppning, att Rikets
Ständer skola denna gång underkasta ärendet
en sådan behandling, som öfverensstämmer
med representationens pligt, dess heder och
dess värdighet.
— H. M. Konungen har i går eftermid-
dag ånyo hedrat hofstallmästaren Brauner-
hjelm med ett längre besök.
SNR
— K. M. har, enligt P. T., under den 10
innevarande månad, utnämnt och förordnat:
vid lifgardet. till häst: till löjtnant, underlöjtnan-