vår neutralitet utan förbehåll, nästa år, då def? ämna att föra kriget mot Ryssland på ett helt : annorlunda allvarsamt sätt, kunde finna Sver1 ges neutralitet allt för gynnande för Ryssland, hvars landtgräns den till en betydlig del beticker, och fordra af Sverge en bestämd förklaring för eller emot sig. Hvem ser ej dessutom att den preussiska neutraliteten börjar sjunga på sista versen? Den ryska handel, som i smyg bedrifves genom Preussen, har varit så kolossal, att den väckt engelska regeringens uppmärksamhet, och en blokad af de preussiska hamnarne vid Östersjön är mer än möjlig. jOm innerlig samdrägt, oinskränkt förtroende och oaflåtlig samverkan någonsin voro af nöden och önskvärda mellan de båda statsmakterna, så måste detta framför allt vara händelsen nu, då regeringen öppet betviflar möjligheten att längre kunna upprätthålla den neutralitetspolitik hon för knapt ett år sedan förklarat, då kriget i vårt omedelbara grannskap hotar att antaga ett långt betänkligare utseende än hittills, och landet måste kanske snart göra ett val mellan de två motsatta politiska principerna i Europa, ett val som skall bestämma dess väl eller ve för långliga tider. Vi fråga om bristen på sådan samdrägt, förtroende och samverkan gerna kan vara större mellan en regering och en representation? ÄA ena sidan går riksdagen sin egen väg i de inre angelägenheterna, emedan den ej kan gitva sitt samtycke till propositioner, härrörande från kronans rådgifvare som sakna dess förtroende. Å andra sidan isolerar regeringen från riksdagens deltagande sin yttre politik, endast stundom gläntande litet på hemlighetsväsendets dörr, för att begära ytterligare penningbevillningar. Det tyckes väl att hemliga utskottet skulle vara en föreningslänk mellan båda statsmakterna i de ömtåliga frågor, som ej skulle kunna offentligt behandlas. Vår grundlag synes med denna inrättning, lämpad efter forna tiders behof och smak långt mer än efter den närvarandes, hafva afsett ett ombudsmannaskap för ständerna hos konungen, en riksdagens delegation hos den verkställande makten, som enkigt 35 S riksdagsordningen eger att med konungen öfverlägga om sådana ärenden, hvilka ej tillhöra annat utskott och hvilka han pröfvar böra hemlighållas. Vår regering synes deremot hafva velat begagna dess ledamöter endast såsom sina delegerade hos ständerna, omklädda med värdigheten af en mystisk invigning, och genom de dunkla häntydningar hvartill deras tystnadsed inskränker dem, kraftigare verkande på fantasien när det rörer peningbehof, än de mest öppenhjertiga siffrors prosaiska vältalighet. Det heter i den ofvanberörde artikeln i Svenska Tidningen, att hemliga utskottet förmodligen fått del af hvad i underhandlingsväg förekommit. Om så är, har dess ledamöters uppträdande i den sista kreditivfrågan varit särdeles egnadt att låta förmoda just motsatsen. De två af de tre hemliga utskottets ledamöter som tillhöra borgareståndet , hvilka understödde regeringens proposition, androgo till stöd derför blott sådana politiska förhållanden, som de kunnat samla i de allmänna tidningarne, och den tredje uppträdde på det bestämdaste deremot, under det de trenne ledamöterna i bondeståndet, interpellerade huruvida de hade nägot att andraga till fördel för propositionen, genom sin tystnad tillkännagåfvo att de delade detta stånds enhälliga åsigt att propositionen borde afslås. Under sådana förhållanden är det riksdagens ovilkorliga pligt att taga den politiska frågan i hela dess vidd i det noggrannaste och allvarligaste öfvervägande. Rikets Ständer hafva ingen rätt att genom ett blindt beviljande af regeringens anslagsfordringar hvälfva hela ansvaret på denna sednare. 1 detta ansvar kunna de ej heller, ens genom den fullkomligaste passivitet, undandraga sig sin dryga andel. De hafva redan sett, huru den famösa tacksägelseadressen för neutralitetsförklaringen, härfluten ur den afgjordaste servilism och endast för skams skull antagen af pluraliteten inom de två stånd som egentligen representera svenska folket, blifvit åberopad såsom ett stadfästande å hela folkets sida af regeringens neutralitetspolitik. Detta skulle i ännu högre grad blifvit förhållandet, om det sist begärda kreditivet blefve utan invändning eller förbehåll beviljadt i sin närvarande form, och om då nästa år vår neutralitet toge en ända och våra vapen vändes emot dem som allmänna tänkesättet tillkännagifvit såsom våra naturliga bundsförvandter, så skulle man icke dröja att åberopa sig på ständernas beslut, för hvilket äfven nationen skulle göras solidariskt ansvarig. Det finnes alltså i denna fråga ingen möjlighet för riksdagen att blifva passiv. Grundlagen har, genom inrymmandet åt ständerna af rättigheten att bevilja eller afslå de anslag genom hvilka regeringen skall utföra sin politik, äfven uppdragit åt dem att i sista hand godkänna eller förkasta denna politik. Man har vid föregående tillfällen på vissa håll icke sparat några bemödanden för att förmå Rikets Ständer att ovilkorligt och utan diskussion bevilja allt hvad regeringen begär; men dylika bemödanden skola ej längre lyckas, och statsutskottets åtgärd att till afdelningen återremittera den sista kongl. kreditiv-propositionen ger en förhoppning, att Rikets Ständer skola denna gång underkasta ärendet en sådan behandling, som öfverensstämmer med representationens pligt, dess heder och dess värdighet. — H. M. Konungen har i går eftermiddag ånyo hedrat hofstallmästaren Braunerhjelm med ett längre besök. SNR — K. M. har, enligt P. T., under den 10 innevarande månad, utnämnt och förordnat: vid lifgardet. till häst: till löjtnant, underlöjtnan