utslag till förmån för der ing, mot hvil-
ken protesten anfördes. Den tidens bonde-
stånd ansåg sig till och med, för upprätthål-
lande af grundlagens helgd, böra genom
formligt beslut ålägga förstärkta statsutskottet
att votera utan afseende derå, att två riks-
stånd ogillat icke blott voteringspropositioner-
na, utan äfven anställandet af sjelfva vote-
ringen. .
Nästan enahanda var förbållandet vid 1848
års riksdag rörande vissa delar af skattefor-
enklingsfrågan, hvarom jemväl adeln och pre-
g:eståndet ogillade voteringspropositionerna,
emedan de ansågo dessa delar röra preste-
ståndets privilegier och således icke utgöra
föremål för förstärkta statsutskottets afgörande,
utan erfordra samtliga riksståndens bifall.
Statsutskottet, liksom borgare- och bondestån-
den, var äfven då af motsatt mening med de
två främsta stånden, och inbjöd dem således
att förena sig med de två andra, men då äf-
ven denna inbjudning afslogs, förklarade ut-
skottet i sitt utlåtande JM 331, att under så-
dana förhållanden något beslut af Rikets Stän-
der icke vid samma riksdag kunde i dessa
frågor fattas; i och hvarmed saken förföll.
Efter denna utredning af det faktiska för-
hållandet i de af protestanternas skriftställare
åberopade prejudikater, kunna vi icke inse,
att de bondeståndets ledamöter, som nu
vägra att votera i bränvinsfrågan, kunna i
ringaste mån räkna sig tillgodo de misstag,
som möjligen at de andra stånden blifvit på
ofvan berördt sätt begångna. Der har nem-
ligen aldrig ens den fråga uppstått, som nu
blifvit inom bondeståndet väckt och der be-
dröfligen med ett slags fanatism agiteras, el
ler att sedan tre stånd giliat voteringspropo-
sitionerna och således grundlagsenligt afgjort
att frågan tillhör förstärkta statsutekottets af-
görande, det fjerde ståndet förkastar samma
propositioner, under föregifvande att frågan i
sina föregående stadier icke blifvit behandlad
enligt de former detta stånd fordrat och på-
stått, men hvilka ståndets talman och konsti-
tutionsutskottet, som ensamme äro domare i
formfrågor, lörklarat vara med grundlagen öf-
verensstämmande. Ett så beskaffadt försök
har aldrig förr existerat sedan vårt nuvarande
statsskick grundades. Det innebär ett full-
komligt revolutionärt steg, derigenom ett en-
skildt hugskott hos en ringa och öfver saken
förbittrad minoritet envisas att sätta sig emot
den gifna majoriteten och öfver lagen, för att
söka göra om intet ett nyttigt och riksgagne-
ligt beslut som ej lyckats falla denna mino-
ritet i smaken. Och hvad skulle väl följder-
na blifva om samma minoritet finge sin vilja
fram? Icke blott att hela den vigtiga refor-
men af bränvinslagstiftningen och allt hvad
för densamma är gjordt komme att uppskju-
tas till en oviss framtid, utan ock att den be-
tydligt tillökta statsinkomst, som af bränvins-
skattens af tre stånd beslutade förhöjning må-
ste komma att beräknas såväl till fyllnad i
statsbristsumman, som till jernvägar och an-
dra för landet välgörande produktiva företag,
helt och hållet försvunne och sålunda såsom
en nödvändighet framkallade icke blott en
högst betydlig tillökning i allmänna bevillnin-
gen, utan tvingade till afslag af de vid riks-
dagen väckta, ännu icke slutligen pröfvade
förslag till jernvägar m. m., såvida man icke
derpå vill tillämpa statslånesystemet. Bonde-
:ståndet har emellertid förut med stor majo-
ritet förkastat detta system och förklarat sig
vilja bygga jernvägar för öfverskottet å den
förhöjda bränvinsskatten. Huru då begripa
att samma bondestånd nu äflas att genom en
oförklarlig tredska hindra att någon förhöjd
inkomst af bränvinsskatten tillfaller states
och derigenom både föranleda allmänna bev:!l
ningens förhöjning och göra ett statslånesystem
oundvikligt? Det är i sanning bedröfligt att
sådana uppenbara motsägelser skola kunna
förebrås representanterna af en allmoge som,
sig sjelf lemnad, så ofta visat prof på en klar
uppfattning och ett sundt omdöme. Vi må
undra, hvad dessas kommittenter,, när de
komma till rätt besinning af hvad frågan gäller,
skola komma att säga om dylika representan-
ter, som på detta sätt icke blott ohjelpligt
blottställa bondeståndets anseende, utan nä-
stan i alla rigtningar ej mindre kommitten-
ternas än hela landets största och vigtigaste
intressen.