a 0 OO EPS MA MA Ne sig ej vara älskare af någon kommitte, öfvertygac som han var att med bankens sammansättning inte förslag, äfven. det absolut fullkomligaste, skulle vinne något bifall, utan blott förorsaka de kommitterade årslånga arbeten, och utskottet mödosamma gransk. ningar. Talaren beskref operationssättet vid en insättning i banken, det påstådda tröga arbetssättet inom depositionsafdelningen samt de olägenheter allmänheten af båda förmentes draga, hvarefter han öfvergick till en expos af den nya arbetsmetoden, som skulle i väsentlig mån afhjelpa allt detta. Man har vid det nya förslaget talat om vådan för verket och dess tjenstemän, men talaren trodde ej på dem. Skulle någon stå och sofva, så att han läte en annan person uttaga sin attest, finge han stå sitt eget kast; icke kunde banken rå för en slik drummelaktighet,. Mellan fullmäktiges förslag och det närvarande ansåg talaren ingen annan skillnad finnas, än att allmänheten får ett hugnesamt löfte att vänta, en rättigbet som den allaredan har i fall den vill begagna sig af den, neml.att sitta i depositionsförmaket från kl. 9 till 2. Den skillnaden finnes visserligen, att tjenstemännen skulle få betydligt förökade löner utan att allmänheten bereddes riågon förmån; men talaren tyckte det ej vara så brådtom med de förra, då den sednare ej kan vinnas. Talaren påpekade den roltörändring som inträffat, huru han, som förr varit emot kommitteens nedsättande, nu måste emot fullmäktige, som påyrkat densamma, försvara kommitteens förslag, hvilket vore det redigast tänkta och klarast framställda talaren någonsin sett i skrift. Det vore äfven utarbetadt af den bland fullmäktige, som eger de största financiella insigterna i Sverge, och de bankens kommissarier, af hvilka den ena med en mun inom banken erkännes hafva den klaraste öfversigt öfver bankens angelägenheter liksom han är dess skickligaste embetsman och af fullmäktige mottagit det hedrande förtroendet att vara ordförande i bankens understyrelse, samt den kommissarie, vid hvilken banken fästat sina största framtida förhoppningar. Ett sådant förslag hade förtjenat en nogare granskning än den fullmäktige skänkt det, då de med några få rader afspisat detsamma. Talaren, sedan han vederlagt de af understyrelsen mot kommitterades förslag gjorda an märkningar, yrkade bifall å detsamma. Bankofullmkätige professor Selander och doktor Pettersson upptogo till vederläggning den föregående ta Jarens anmärkningar och ingingo uti en detaljerad beskrifning på de olika arbetsmetoderna, af hvilka de ansågo företrädet genom noggrannare kontroll och undvikande af det genom en påträngande allmänhei inquietterande hastandet ligga hos den af fullmäktige föreslagna, som skulle bereda allmänheten fullt ut lika så stor skyndsamhet som utskottets, der den ena skall stå och vänta på den andra. Tadlet mot fullmäktige att ej hafva ät förslaget egnat behöflig kritik, torde förfalla, då man vet att understyrelsen noggrant granskat detsamma, i hvilken granskning fullmäktige ej kunnat annat än till största delen instämma, och bör man kunna hafva lit till omdömet at understyrelsen, som bestär af i bankens tjenst bepröfvade män, de der passerat graderna och känna till alla bankens förhållanden och för hvilka något sköl till förkärlek för det ena eller andra förslaget utom begäret att i allt värna bankens bästa då för allmänheten göres hvad som möjligen kan göras, ej finnes. Dessa talare yrkade bifall till fullmäktiges förslag. Biskop Heurlin förordade äfven detta sednare, ej emedan han kunde bestämma företrädet mellan de tvistande, men derföre att han ansäg det orätt att vilja älägga fullmäktige genomförandet af ett förslag, som de förklarat kunna för banken medföra vådor. Doktor A. Nordström förordade utskottets förslag. Vid votering antogs fullmäktiges förslag, som är detsamma med den i föregående nummer omnämnda Björkmanska reservationen, med 18 röster mct 13. I eftermiddagens plenum öfvergick ståndet till granskning af förslaget till tjenstemannapersonal inom de olika afdelningarne, och bifölls hvad utskottet hemställt rörande fullmäktiges och understyrelsens kansli. De båda förslagen till personal i kassan godkändes, det sednare dock eventuelt, eller för den händelse att ej nägon diskontkassör skulle komma att tillsättas; men föreskriften om den sena insättningstiden för diskontkassören skulle borttagas. Utskottets förslag till personal inom depositionsafdelningen, sedelkontoret, låneafdelningen och lånekansliet, godkändes. För den kamererare inom låneafdelningen, som skulle få bankens bokslut sig älagdt, ville professor Selander hafva rättigheten till nägra månaders permission i början af hvarje är erkänd; men sedan professor Agardh förklarat, att, efter pantbelåningens upphörande denna kamererare ej skulle få synnerligt att göra, afslog ståndet denna hemställan, ehuru professor Selander förklarade, hvad äfven är verkliga förhållandet, att utom besväret att hvarje middag vara närvarande vid upphemtandet ur bankens valf af de igenlösta panterna, har denna kamererare med pantbelåningen ingenting att skaffa. Vid revisionsoch ekonomi-afdelningen förändrades bokhällarnes antal från de föreslagna tre till fyra, i sammanhang med beslutet em kassans och depositionens bibehållande på hvar sitt håll. Utskottets hemställan rörande fiskalskontoret samt tillåtelsen för kontorsskrifvare att hafva tjenst pä annat håll samt det derjä i betänkandet följande undantaget bifölls. Hvad den föreslagna lönestaten beträffar godkändes den med det undantag att kassaskrifvarne uppfördes till 600 rdr lön, hvarjemte ständet upphäfde den af. utskottet gjorda skilnaden mellan lön och tjenst göringspenningar och förvandlade hela beloppet till fast lön. För förhöjningen ät kassaskrifvarne talade lektor Söderberg, professor Selander och lektor Sonden, och vunno sin afsigt genom votering med 17 röster mot 10. För upphäfvande af skilnaden mellan Jön: och tjenstgöringspenningar yttrade: sig flera af ständets ledamöter. Det vore just under sjukdomstider som tjenstemannen bäst behöfde sina. tillgängar, och orätt är det att med tjenstgöringspengarne förminska pensionsbeloppet. Så gjorde man ej med presidenterna och justitieråden, åt hvilka man tvertom bestämde en del af taffelpenningarne som fast lön, pä det beloppet skulle komma innehafvaren till godo som pension. Kassörernes begäran om förhöjning från 300 till 400 rdr af missräkningspenningarhe, hvilken förhöjning förordades af professor Selander, afslogs på hemställan af professor Agardh, som påminde om att kassörerna så nyligen fått löneförbättring, hvad de andra tjenstemännen länge väntat på och att kardinalskälet i den lilla lappen om hvars stickande ständen i händerna blifvit föranstaltadt, vore att kamererarne i annat fall skulle få mer. Utskottets . framställan att de verkets tjenstemän, som innehafva konstitutorial eller förordnande, skulle få bibehålla sina förmåner till nästa riksdag, bifölls med 18 röster mot 10. Mot detta utskottets förslag talade doktor Björkman mycket ifrigt under påminnande att tjenstemännen .dertill ej hafva nägon rätt. För bifall deremot yttrade sig doktor 4. Nordström och på ett bevekligt sätt komminister Beckman, emedan. förmänen här skulle komma de lägre tjenstemännen, som alltid på organisationer blifva lidande, till godo. Riksarkivarien Nordström, som förut ej blandat sig i diskussionen, yrkade på bifall till förslaget, och fann det eget att ett sädant förslag skulle möta motstånd inom ett stånd som utgöres af tjenstemän, hvilka utan tvifvel gerna hålla till godo med hvad de sjelfva kunna få. Hvad rättigheten vidkomme visste nog talaren att den var ingen; men han tyckte att det vore ständerna, som i denna sak äro suveräna, mer värdigt att handla ädelmodigt mot sina tjenare än att utkräfva den juridiska qvinten. — a Borgareståndet. I fortsatt plenum föredrogs först bankoutskottets utlåtande , n:o, 62, med förslag till vissa förändrade föreskrifter rörande bankens depositionsrörelse. I fråga om föreskriften i 4:de mom., att 4:de klassens räkningshafvare ej skulle få insätta eller uttaga minåre belopp än 100 rår, uppträdde hrr Almgren, Brinck,