skänka mig din uppmärksamhet för en half
minut, skulle jag önska att få utbyta ett ord
eller två med dig. Du sade nyss att du ej
hade någonting att berätta oss om den här
saken. Är du fullkomligt viss derpå, förrän
vi gå vidare ?
Sir, jag är viss derpå.
Här ser du en gentleman från London
(mr Bounderby gjorde härvid en rörelse med
tummen åt mr Harthouse till) en parlaments-
ledamot. Jag skulle önska att han finge höra
ett litet kort sarotal mellan mig och dig, i
stället för en direkt framställning af saken. Ja
vet visserligen på förhand hvad det skall bli;
ingen kan veta det bättre än jag, kom väl
ihåg det! — i stället för att mottaga det på
god tro från min mun.
Stefan böjde sitt hufvud för gentlemannen
från London och röjde en större förlägenhet
än vanligt. Han vände ofrivilligt sina ögon
mot sin förra tillflyktsort, men vid en blick
från detta håll — uttrycksfull men ögonblick-
lig — fästade han dem på Bounderby.
Nå, hvad är det nu du klagar öfver ? frå-
gade Bounderby, :
Jag har ej kommit hit, sir,, påminte ho-
nom Stefan, för att klaga. Jag har komisit
emedan jag blifvit efterskickad.
Hvaröfver brukar då du och dina likar i
allmänhet klaga? upprepade Bounderby, läg-
gande armarne i kors.
— Stefan betraktade honom med någon tve-
kan för ett ögonblick och tycktes derpå fatta
sitt beslut.
bSir, jag har aldrig varit i stånd att säga
hvad det är, ehuru jag känt min goda del
deraf. Vi äro inspunna i en trasselhärfva,
sir. Se omkring er i staden — så rik den är
— och se den hop af folk, som blifvit sam-
manförd att bo här för att väfva och karda
och släpa sig fram — ett och detsamma