lemnad makt, vi likväl icke kunna annor-
lunda tolka S, än i öfverensstämmelse med
en förnuftig mening, och lemna gerna åt Sv.
Tidningen den hedern att, för att bemantla
ett försök å regeringens sida att utan uppgifna
ändamål få åt sig anvisade högst betydliga
summor, beskylla grundlagens stiftare för den
största obetänksamhet och tanklöshet vid be-
stämmelsen om vilkoren för lyftning af medel
i och för krigsbehof. För vår del anse vi denna
beskyllning fullkomligt oförtjent; hvaremot vi
finna alldeles tydligt att, om regeringen be-
böfver medel för rustningar till ett krig, grund-
lagen icke för ett dylikt ändamål afsett det
s. k. mindre kreditivet, som får lyftas ensamt
efter statsrådets hörande, utan derför anvisat
det större kreditivet, såsom vilkor för lyft-
ningen hvaraf stadgas Rikets Ständers samman-
kallande. Det är således just Svenska Tid-
ningen, som förordar en grundlagsvidrig ut-
vidgning af regeringens myndighet, då hon
understödjer anspråket på det ifrågavarande
extra kreditivet.
Den andra af Svenska Tidningens artiklar
går ut på ett det lumpnaste ordrytteri, nem-
ligen att alla rustningar ske och att lan-
dets försvarskrafter aldrig ordnas för annat
ändamål än för möjligheten af ett inträffande
krig,, emedan i annat fall några rustningar
icke behöfdes, hvaraf således skulle följa att,
då medlen blifvit begärda för försvarsverket,
ändamålet jemväl skulle vara tillräckligt an-
gifvet, nemligen att det afsåge möjligheten
af krig. Nu äro likväl icke de nu äskade
medlen, enligt statsrådsprotokollet, begärda
för rustningar eller försvarsVverkets ordnan-
de, utan för den händelse (eller möjlig-
het) att Kongl. Maj:t skulle behaga samman-
draga trupper och låta flottan löpa uti Öster-
sjön; och att sådant kan ske af annan anled-
ning än äfventyret för ett krig, har sednast visat
sig innevarande sommar. Det är likväl endast
för sådana ändamål, hvilka medföra betydliga
utgifter utan motsvarande nytta, och som sna-
rare skulle kunna blottställa än skydda oss
för kriget, som regeringen äskat de ifrågava-
rande medlen. - Vi upprepa således, att ställ-
ningen varit helt annorlunda om regeringen
icke begärt penningarne för möjligheten af
några fältmanövrer eller någon exposition al!
vår flotta, utan t. ex., såsom 1848, helt enkelt
till krigsrustningar, hvaraf lika litet då som
nu kriget behöft blifva ett ovilkorligt resultat,
och utan att vår utrikes minister derföre be-
böft affatta den kongl. propositionen efter Sv.
Tidningens formulär, eller med en förklaring
att Sverge ,med säkerhet fann sig föranlåtet
att vid första vårsprickningen förklara krig,
hvilket utan tvifvel bevisat en så stor oskick-
lighet, att vi icke ens kunna föreställa oss,
att den nuvarande finansministern kunnat der-
till göra sig skyldig, om den än kunnat blifva
möjlig för den oförmodade händelse att Sv.
Tidningens utgifvare en gång skulle ställas i
spetsen för utrikes- eller finansdepartementet.
Svenska Tidningen förmenar att A.B.
upprepat det påstående, att, genom beviljan-
det af det nu ifrågavarande kreditivet, fara
skulle vara för handen att ett krig kunde
föras, utan att det s. k. stora kreditivet
skulle lyftas och utan att ständerna samman-
kallades; och Sv. Tidn. invänder häremot,
att som det ick är möjligt att föra krig med
endast 2!1, millioner, så är det ej heller rim-
ligt att regeringen ville lura sig till att, i
händelse af ett krig, förbigå ständerna.
Vi genmäla härtill för. det första, attnågot
så beskaftadt påstående, som Sv. Tidn. läg-
ger i A.B. mun, icke lärer kunna af någon
annan spåras uti våra artiklar i detta ämne;
ej heller kan Sv. Tidn. antagas vara så en-
faldig, att den på sådant sätt kunnat förstå
bvarken våra ord eller vår mening. Huru
då förklara att tidningen genom en så up-
penbar dikt söker inför sina läsare rädda
skenet, om icke att hon befinner sig i så stor
förlägenhet för hvad som skall svaras, att
hon måst taga sin tillflykt till att påtvinga sina
motståndsre yttranden och tankar, som de
aldrig haft? Våra ord, lika tydliga som vår
mening i denna sak, ha varit och äro, att
Sverges ständer icke vidare böra, lika litet
som det norska brödrafolket, lemna ytterligare
medel till disposition på fri hand af en sty-
relse, som visat sig sakna landets förtroende
eller bevilja något vidare anslag till upprätt-
bållande af en neutralitet, som antingen icke
behöfver skyddas af vapenmakt eller, om den
hotas, icke kan upprätthållas, utan vida större
uppoffringar än ett krig i förening med vest-
makterna.
Om vi, under sådana omständigheter, till-
styrkt, att Rikets Ständer måtte, — i stället för
beviljandet af en summa, som af regeringen
blifvit fordrad, icke för bestämda krigsrust-
ningar, icke för materielets iståndsättande, utan
för ett upprepande äfven för nästa år af hvad
som under innevarande år egt rum — anslå
en tillräcklig förhöjning af det för infallande
krig, afsedda kreditivet, så att regeringen, i
händelse hon besluter sig för ett aktifi upp-
trädande vid vestmakternas sida, ej måtte
sakna medel för de första ut.ifterna, så bör
ett sådant medgifvande endast kunna anses
såsom bevis på beredvillighet att uppfylla lan-
dets verkliga behof. Om det verkligen är re-
geringens mening, såsom hennes förespråkare
i hemliga utskottet och den halfofficiela pres-
sen söka, utan något i den kongl. proposi-
tionen derpå hänsyftande, göra troligt, att
det sednas: begärda kreditivet skulle använ-
das för rustningar till ett aktift krig, hvarfö
har då icke Kongl. Maj:t öppet och förtroende-
fullt uttalat det för Ständerna? Kan representa-
tionen med fog gå längre än att anvisa de
första medlen för ett krigs förande, i fall det
blir oundgängligt? Det har blifvit anmärkt
af den halfofficiella pressen. att dessa medel