Oo Fv TY Xx IQ ) RÅTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Inför rådhusrättens 5:te afdelning fortsattes i går ransakningen angående det till förmån för f. d. kofferdikaptenen Rolofsson upprättade falska testamentet. Sedan protokollet för förra rättegångsdagen blifvit justeradt, framställde kapten Silfverhjelm anmärkning deröfver, att vid visitationen hos Schierman, då en mängd handlingar som gifva stöd ät Schiermans brottslighet anhöllos, icke säsom sig borde, nägot protokoll fördes, så att man vore säker på att icke nägot dokument anträffats, hvarigenom styrktes att kaptenen blifvit, utan att ha kännedom om testamentets falska beskaffenhet, af Schierman narrad att åtaga sig te-. stamentets bevakande samt föranstaltande om medlens lyftande. Kommissarien Jäderin, som förrättat visitationen, förklarade att icke något protokoll eller specifik förteckning öfver de dokumenter som vid visitadonen anhöllos blifvit uppsatt, och egde kapten Silfverbjelm att härom hos polismästaren, som anbefallt visitationen, anföra klagomäl. Hofrättsnotarien Beckman, hvilken varit ombud för alockaren Hällen, som, enligt hvad förut är omnämdt, innehar ett annat testamente ä enkan Ekmans qvartätenskap, hördes nu efter aflagd ed som vittne och berättade: att hans afsigt med det inför rädhusrättens 6:te afd. hällna vittnesförhöret endast varit att erhälla visshet derom huruvida vittnena verkligen varit vid Drottningholm eller icke, vid det tillfälle då testamentet upprättades. Då samtlige vittoben sammanstämmande besvarat de af hr Beckman till dem framställda 16 olika frägor, så hade hr Beckman icke kunnat förmoda att ej testamentet vore riktigt. Till hr Beckman framställdes derefter af ordföranden den frägan, huruvida han vitsordade sin i de:ta mål uti polisprotokollet upptagne berättelse såsom rikvig, hvarpå hr Beckman svarade ja, men med tillägg att han aldrig såsom i protokollet är upptaget, yttrat det han funnit något besynnerligt uti kapten Silfverbjelms beteende i affären, så mycket mindre som han icke kunnat förmoda annat än att testamentet vore riktigt, intilldess att Lindbloms bekännelse om dess falskhet blef honom bekant. 1 stället uppgaf hr Beckman att han vid polisförböret uppgifvit att Silfverhjelm sjelf yttrat: affåren ser besynnerlig ut, men den är möjlig emedan gumman är känd för att vara giftaslysten,. Vidare af ordföranden tillfrägad huruvida kapten Silfverhjelm före vittnesförhöret frågat hr Beekman om de frögor som skulle framställas, svarades af hr Beckman nej; och att han endast samtalsvis yttrat till kapten Silfverhjelm matt han vid förhöret skulle hälla noga efter vittnena,. Någon promemoria öfver de frägor som till vittnena skulle framställas hade kapten Silfverbjelm aldrig sett, utan hade densamma förvarats instucken uti de rättegängshandlingar, som hr Beckman hos sig haft förvarade, och Silfverhjelm hade under sina samtal om saken vid de hos Beckman gjorda besök aldrig kunnat få se promemorian. För att fullkomligen öfvertyga sig om att vittnena vid testamentets uppgöranle varit vid Drottningholm och inne uti enkan Ekmans bostad, hade hr Beckman låtit upprätta en ritning öfver lägenheten och ingången till Ekmans bestad, och vittnenas uppgifter vid förhöret öfverensstämde till alla delar med densamma. Denna ritning företeddes nu in för domstolen. Kapten Silfverhjelm förklarade att han påminde sig att notarien Beckman flera gänger framkastat betänk ligheter vid det till fördel för Rolofsson upprättade testamentets riktighet, men derå hade kapten Silfverhjelm så mycket mindre kunnat fästa nägot afseende som det, enligt hvad hr Silfverhjelm yttrade alltid i rättegångsfrågor är vanligt ait vederparten söker underkänna den andras anspråk. Notarien Beckman uppgsf vidare att han frågat kapten Silfverbjelm hvarföre icke pastorn i församlingen, eller hofrättsrådet Segerheim, som hade sig utredningen af aflidna Ekmans affärer anförtrodd, liksom rådman Ihrmark, hvilken bor i Ekmans egendom, blifvit tillkallade vid testamentets upprättande. Kapten Silfverhjelm hade då yttrat: deona fråga har jag äfven framställt till Schierman och Rolofsson, bvilka derpå svarat att det ej var värdt, ty då hade det icke blifvit något af,. Dä uppmärksamhet blifvit fäst dervid att kapten Silfverhjelm emottagit en revers å 1000 rår bko för sitt besvär med att uttaga testamentets belopp, hemställde denne nu till br Beckman huruvida icke det vore brukligt att för utredande af arfstvister betinga sig 6 procent. Härpå genmälde hr Beckman att som oftast ett dylikt arfvode betingades.