beteckna sålunda temligen tydligt den olika
ståndpunkt, hvarpå dessa båda regeringar be-
finna sig. Sedermera ha under hela denna
månad underhandlingarne fortgått i Berlin och
Wien. Preussen har vunnit terräng i Tysk-
land för den ryska neutraliteten, och Öster-
rike, som under tiden besatt furstendömena,
önskar ingenting hellre än draga sig tillbaka
och dervid, enligt sin vana, kasta hela an-
svarigheten för situationen på Preussen.
I sitt cirkulär af den 14 Sept. förklarar vis-
serligen Österrike, att det för sin del och i
sin egenskap af europeisk makt håller fast
vid de 4 garantierna, men förklarar tillika
för första gången, att det icke iklädt sig nå-
gon förbindelse att genom anfallsoperationer
tiga dem i besittning. Preussen hade lofvat
att bistå Österrike, om österrikiska området
anfölles af Ryssland, förutsatt att Österrike
icke sjelft anfölle Ryssland. Preussen hade
tillagt, att det hoppades, att dessa åsigter
delades af det öfriga Tyskland.
Till följe häraf föreslår Österrike Preussen
att förklara på förbundsdagen, att, då efter
det godvilliga utrymmandet af furstendömena
anledning ej finnes att fordra mobilisering af
förbundskontingenterna (Österrike afstår alltså
från denna fordran), sakernas närvarande stöll-
ning bör göra det otvifvelaktigt, att hvarje
fruktan för ett anfall från Rysslards sida mot
Österrikes område skulle till ett gemensamt
försvar uppkalla alla de makter som förenat
sig om Apriltraktaten.
I afseende på de fyra garantierna, så vill
Österrike icke (för att icke alltför mycket
fista uppmärksamheten på differensen med
Preussen) för närvarande begära, att dessa
garantier fullständigt upptagas i Apriltraktaten,
ehuru det är otvifvelaktigt att dessa garantier
ligga i hela Europas intresse äfvensom at:
Österrike troget vakat för Tysklands in-
tressen och derföre kunde vänta att för-
bundsdagen gör rättvisa åt dess politik.
Men Österrike vill ej motsätta sig ett för-
bundsbeslut, som går ut på att upptaga så-
som specielt öfverenstämmande med Tysk-
lands intresse två af dessa garantier, nemli-
gen den fria segelfarten på Donau och upp-
häfvandet af det ryska protektoratet öfver
Donaufurstendömena. Med andra ord, Öster-
rike börjar köpslå och låter pruta med sig:
då det ej kan få alla fyra garantierna antagna, I
föreslår det förbundsdagen att åtminstone an-
taga två. .
Men i denna depesch upprepar Österrike
flera gånger att det icke förbundit sig till
någonting och är fullkomligt fritt i afseende
å sina beslut. Der ha vi utan tvifvel den
österrikiska politikens innersta tanke! Utan
att ikläda sig förbindelse till någon, vill
Österrike i alla händelser kunna räkna på
Tyskland, för att skydda det... mot Ryss-
land, enligt de officiella depescherna, men vi
böra tillägga: äfven mot vestmakterna, såvida
en omkastning i affärerna skulle inträda, hvil- I
ket just icke skulle stå i någon synner-
lig strid med Wienerkabinettets traditionella
politik. - i
Jag bar återkommit till dessa redan kändal
omständigheter, för att göra begripligt, att man
med temlig säkerhet hade kunnat förutsätta,
att Österrikes sista förslag skulle blifvit an-
tagna af Preussen. De halfofficiella och ofti-
ciösa tidningarne och korrespondenserna blefvo
också för första gången trodda, då de sam-
stämmigt försäkrade, att Österrike och Preus-
sen voro ense och att det endast återstod att
i Frankfurt diskutera några underordnade
punkter . . ..
Men långt derifrån ! Man känner redan Preus-
sens svar af d. 21 Sept. Texten har blifvit pu-
blicerad af Hamburger Nachrichten. Den vi-
sar, att Preussen allt mer och mer öfvergif-
ver Wienerprotokollens grundval, för att öf-
vergå till en neutralitet, som är fullkomligt
gynnsam för Ryssland. Innan Preussen vill
förbinda sig att bistå Österrike, för den hän-
delse att det, utan att ha anfallit Ryssland,
blir af detsamma angripet, måste Österrike
afgifva den försäkran att furstendömena kom-
ma att ockuperas ensamt af österrikarne. I
annan händelse kunde den ryska armåen, an-
gripen af andra trupper och nödsakad att ka-
sta dessa tillbaka, komma i någon konflikt
med de österrikiska trupperna . - - och en
dylik konflikt skulle lösa de tyska regerin-
garne från förbindelsen att bistå Österrike.
Se der, huru en af dem, som underteck-
nat Wienerprotokollen, blir trogen sitt gifna
ord och de förbindelser han iklädt sig inför
Europa! .
Berlin den 2 Oktober.
För att nu kunna se klart i detta diploma-
tiska virrvarr måste man erinra sig hvilka de
ledande hufvudmotiverna å ömse sidor äro. 4
Österrike hotar Preussen med en trippelalli-
ans mellan England, Frankrike och Österrike,
som då skulle sätta Preussen liksom utom Eu- ;
ropa.
Derpå svarar Preussen och den ryssvänliga
Bambergeralliansen genom ett hot, att för-
sätta Österrike utom Tyskland.
Men Österrike uppgifver ogerna sin ställ-
ning i Tyskland. Det fullföljer sina gamla
Kegemoniplaner. Endast deraf komma dessa
långa tröttande underhandlingar, dessa sorg-
liga eftergifter, detta köpslående och prutande,
detta koketterande med tyska förbundet och
Wienerdiplomatiens förhållande i detta ögon-
Blick: Ni vill icke ha de fyra garantierna,
var då så god och tag åtminstone två, ni ser
jag är icke obillig . . .
De tyska ryssvännerna triumfera; men
kanske dock alltför tidigt, så vida de anse lj
Preussens förbindelse med sina naturliga fi-
ender, de allierade i Bamberg, såsom ett till-
räckligt skydd mot en allians mellan Öster-
———A — RR
och längst ifrån honom; måhända skolen j!
hata att oå ifrån ert arbete, om jag vidare