beteckna sålunda temligen tydligt den olika ståndpunkt, hvarpå dessa båda regeringar befinna sig. Sedermera ha under hela denna månad underhandlingarne fortgått i Berlin och Wien. Preussen har vunnit terräng i Tyskland för den ryska neutraliteten, och Österrike, som under tiden besatt furstendömena, önskar ingenting hellre än draga sig tillbaka och dervid, enligt sin vana, kasta hela ansvarigheten för situationen på Preussen. I sitt cirkulär af den 14 Sept. förklarar visserligen Österrike, att det för sin del och i sin egenskap af europeisk makt håller fast vid de 4 garantierna, men förklarar tillika för första gången, att det icke iklädt sig någon förbindelse att genom anfallsoperationer tiga dem i besittning. Preussen hade lofvat att bistå Österrike, om österrikiska området anfölles af Ryssland, förutsatt att Österrike icke sjelft anfölle Ryssland. Preussen hade tillagt, att det hoppades, att dessa åsigter delades af det öfriga Tyskland. Till följe häraf föreslår Österrike Preussen att förklara på förbundsdagen, att, då efter det godvilliga utrymmandet af furstendömena anledning ej finnes att fordra mobilisering af förbundskontingenterna (Österrike afstår alltså från denna fordran), sakernas närvarande stöllning bör göra det otvifvelaktigt, att hvarje fruktan för ett anfall från Rysslards sida mot Österrikes område skulle till ett gemensamt försvar uppkalla alla de makter som förenat sig om Apriltraktaten. I afseende på de fyra garantierna, så vill Österrike icke (för att icke alltför mycket fista uppmärksamheten på differensen med Preussen) för närvarande begära, att dessa garantier fullständigt upptagas i Apriltraktaten, ehuru det är otvifvelaktigt att dessa garantier ligga i hela Europas intresse äfvensom at: Österrike troget vakat för Tysklands intressen och derföre kunde vänta att förbundsdagen gör rättvisa åt dess politik. Men Österrike vill ej motsätta sig ett förbundsbeslut, som går ut på att upptaga såsom specielt öfverenstämmande med Tysklands intresse två af dessa garantier, nemligen den fria segelfarten på Donau och upphäfvandet af det ryska protektoratet öfver Donaufurstendömena. Med andra ord, Österrike börjar köpslå och låter pruta med sig: då det ej kan få alla fyra garantierna antagna, I föreslår det förbundsdagen att åtminstone antaga två. . Men i denna depesch upprepar Österrike flera gånger att det icke förbundit sig till någonting och är fullkomligt fritt i afseende å sina beslut. Der ha vi utan tvifvel den österrikiska politikens innersta tanke! Utan att ikläda sig förbindelse till någon, vill Österrike i alla händelser kunna räkna på Tyskland, för att skydda det... mot Ryssland, enligt de officiella depescherna, men vi böra tillägga: äfven mot vestmakterna, såvida en omkastning i affärerna skulle inträda, hvilI ket just icke skulle stå i någon synnerlig strid med Wienerkabinettets traditionella politik. i Jag bar återkommit till dessa redan kändal omständigheter, för att göra begripligt, att man med temlig säkerhet hade kunnat förutsätta, att Österrikes sista förslag skulle blifvit antagna af Preussen. De halfofficiella och ofticiösa tidningarne och korrespondenserna blefvo också för första gången trodda, då de samstämmigt försäkrade, att Österrike och Preussen voro ense och att det endast återstod att i Frankfurt diskutera några underordnade punkter . . .. Men långt derifrån ! Man känner redan Preussens svar af d. 21 Sept. Texten har blifvit publicerad af Hamburger Nachrichten. Den visar, att Preussen allt mer och mer öfvergifver Wienerprotokollens grundval, för att öfvergå till en neutralitet, som är fullkomligt gynnsam för Ryssland. Innan Preussen vill förbinda sig att bistå Österrike, för den händelse att det, utan att ha anfallit Ryssland, blir af detsamma angripet, måste Österrike afgifva den försäkran att furstendömena komma att ockuperas ensamt af österrikarne. I annan händelse kunde den ryska armåen, angripen af andra trupper och nödsakad att kasta dessa tillbaka, komma i någon konflikt med de österrikiska trupperna . och en dylik konflikt skulle lösa de tyska regeringarne från förbindelsen att bistå Österrike. Se der, huru en af dem, som undertecknat Wienerprotokollen, blir trogen sitt gifna ord och de förbindelser han iklädt sig inför Europa! . Berlin den 2 Oktober. För att nu kunna se klart i detta diplomatiska virrvarr måste man erinra sig hvilka de ledande hufvudmotiverna å ömse sidor äro. 4 Österrike hotar Preussen med en trippelallians mellan England, Frankrike och Österrike, som då skulle sätta Preussen liksom utom Eu; ropa. Derpå svarar Preussen och den ryssvänliga Bambergeralliansen genom ett hot, att försätta Österrike utom Tyskland. Men Österrike uppgifver ogerna sin ställning i Tyskland. Det fullföljer sina gamla Kegemoniplaner. Endast deraf komma dessa långa tröttande underhandlingar, dessa sorgliga eftergifter, detta köpslående och prutande, detta koketterande med tyska förbundet och Wienerdiplomatiens förhållande i detta ögonBlick: Ni vill icke ha de fyra garantierna, var då så god och tag åtminstone två, ni ser jag är icke obillig . . . De tyska ryssvännerna triumfera; men kanske dock alltför tidigt, så vida de anse lj Preussens förbindelse med sina naturliga fiender, de allierade i Bamberg, såsom ett tillräckligt skydd mot en allians mellan Öster———A — RR och längst ifrån honom; måhända skolen j! hata att oå ifrån ert arbete, om jag vidare