BISTRA TIDER ). AF Charles Dickens. Detta infama sätt att låtsa redlighet midt under den gröfsta oredlighet — en last, så farlig, så mördande och så allmän — tycktes, efter hvad han trodde sig märka, göra ett i det hela gynnsamt intryck på henne. Han begagnade sig af denna fördel genom att säga på sitt mest skämtsamma sätt — ett sätt vid hvilket hon kunde fästa så mycken eller så liten betydelse hon behagade: Det förefaller mig, mrs Bounderby, som det parti, som kan bevisa något med en rad af enheter, tiotal, hundratal, tusental, skulle kunna ge en de rikaste anledningar till munterhet och öppna en man de bästa utsigter till framgång. Jag är fullkomligt lika mycket tillgifven detta partis åsigter, som om jag trodde på dem, och jag är fullt beredd att representera dem med samma nit, som om jag trodde på dem. Och hvad mera kunde jag väl göra om jag än trodde på dem? Ni är en högst egen politikus,, sade Louise. Förlåt mig. Jag har inte en gång den förtjensten. Vi skulle utgöra det talrikaste partiet i staten, försäkrar jag er, mrs Bounderby, om vi alla stego fram ur de leder vi valt oss och mönstrades på en gång., Mr Bounderby, som löpt fara att spricka uf tystnad, föll nu in med ettförslag att uppskjuta middagen till kl. half sex och under tiden föra mr Harthouse omkring på visiter till de röstegande notabiliteterna i Coketown och dess grannskap. Ronden gjordes, och medelst ett förståndigt bruk af sin blå kaI 56 A.B. n:o 209, 202, 303, 206, 208—210, 213, 215, 217, 220, 222, 227, 229 och 233.