BISTRA TIDER ).
AF
Charles Dickens.
Detta infama sätt att låtsa redlighet midt
under den gröfsta oredlighet — en last, så
farlig, så mördande och så allmän — tyck-
tes, efter hvad han trodde sig märka, göra
ett i det hela gynnsamt intryck på henne.
Han begagnade sig af denna fördel genom att
säga på sitt mest skämtsamma sätt — ett sätt
vid hvilket hon kunde fästa så mycken eller
så liten betydelse hon behagade: Det före-
faller mig, mrs Bounderby, som det parti, som
kan bevisa något med en rad af enheter, tio-
tal, hundratal, tusental, skulle kunna ge en
de rikaste anledningar till munterhet och öpp-
na en man de bästa utsigter till framgång.
Jag är fullkomligt lika mycket tillgifven detta
partis åsigter, som om jag trodde på dem,
och jag är fullt beredd att representera dem
med samma nit, som om jag trodde
på dem. Och hvad mera kunde jag väl göra
om jag än trodde på dem?
Ni är en högst egen politikus,, sade
Louise.
Förlåt mig. Jag har inte en gång den
förtjensten. Vi skulle utgöra det talrikaste
partiet i staten, försäkrar jag er, mrs Boun-
derby, om vi alla stego fram ur de leder vi
valt oss och mönstrades på en gång.,
Mr Bounderby, som löpt fara att spricka
uf tystnad, föll nu in med ettförslag att upp-
skjuta middagen till kl. half sex och under
tiden föra mr Harthouse omkring på visiter
till de röstegande notabiliteterna i Coketown
och dess grannskap. Ronden gjordes, och
medelst ett förståndigt bruk af sin blå ka-
I 56 A.B. n:o 209, 202, 303, 206, 208—210, 213,
215, 217, 220, 222, 227, 229 och 233.