BISTRA TIDER ). -
AF
Charles Dickens.
Tusen tack, sade främlingen. Ni känner
naturligtvis bankiren väl? .
Ja, sir,, svarade mrs Sparsit; i min af
honom beroende ställning har jag känt honom
i tio år.
Det är ju en hel evighet! Han är ju gift
med Gradgrinds dotter?
Jan, sade mrs Sparsit, i det hon plötsligt
snörpte munnen tillsammans; han har den —
äran.
Han skall ju vara en riktig filosof, har
raan sagt mig.
Åh verkligen, har man sagt det!
Förlåt min närgångna nyfikenhet, sade
den okände, i det han med en bönfallande
min sväfvade öfver mrs Sparsits ögonbryn,
men ni känner familjen och verlden. Jag
står i begrepp att göra denna familjs bekant-
skap och får måhända mycket med den att
göra. Är då detta fruntimmer verkligen så
förförande? Hennes far utbasunar henne som
ett sådant vidunder af klokhet och förstånd,
att jag fått en brinnande lust att lära känna
henne. Är hon alldeles otillgänglig? Odräg-
ligt klok och förnuftig? Jag ser af ert leende
att ni ej tror det. Ni har gjutit balsam i
min upprörda själ. Och nu hvad åldern be-
träffar ? Fyratio? Fem och trettio ?
Mrs Sparsit fann hans fråga utomordentligt
trolig.
Bara barnet, sade hon; inte tjugo år då
hon blef gift.n
På min heder, mrs Powler,, sade den
okände, i det han ryckte sig lös från bordet,
?) Se A. B. n:o 20, 202, 303, 206, 208—210, 213,
215, 217, 220, 222, 227 och 229.