STOCKHOLM, den 7 Okt.
En hofsammare penna än vanligt har i
dag fått ordet i den halfofficiella tidningen
för att bevisa nödvändigheten af de begärda
24, millionernas beviljande på det s. k. min-
dre kreditivet, det vill. säga det som icke be-
ror af infallande krig och förutsätter ständer-
nas sammankallande. Denna författare, vids
skiljd från det militäriska öfversitteri man van-
igen finner i Svenska Tidningens spalter, har
i allt saktmod nedstigit till att gifva Rikets
Ständer en liten historisk föreläsning, endast
i förbigående måttande åt oss ett litet oskyl-
digt sidohugg.
Syftningen af denna uppsats är att viss,
huruledes den svenska grundlagens författar.
stodo efter sin tid, enär den föregående krigs-
förklaring, som i 63 S regeringsformen skall
förutsättas, numera nästan aldrig kommeri fråga.
För att bevisa detta citeras en mängd exem
pel, - huruledes under det första franska kej-
sardömets krig både Österrike, Ryssland och
Napoleon bedrefvo sina rustningar och gjorde
sina fientliga infall ej blott utan föregåend
krigsförklaring, utan äfven urder försäkrar
om de vänskapligaste afsigter; huru Preussen
efter ett par hela års beväpnad neutralitet
blef utan krigsförklaring af Napolen krossad:
vid Jena — ominösa exempel för alla tiders
beväpnade neutraliteter! —: huru Frankrikes
oförsvarliga int-rvention i Spanien 1823 skedde
under vänskapliga försäkringar; huru preussi-
ska truppers inryckande i Holstein 1848 ej
ansågs för något fredsbrott; huru ryssarne för-
liden sommar inbröto i Donaufurstendömen-
utan att de ville hafva det ansedt såsom casu-
beili; huru engelska och franska fiottorn-
redan inlupit i Svarta hafvet och Östersjö
innan kriget förklarades; — och slutligen huru
Ryssarne inryckte i Fimland 1808 utan annan
krigsförklaring än ett par proklamationer, hvari
deras öfverbefälhafvare nppmanade till krig
och uppror. Detta är ingenting annat än hvac
hela verlden vet förut.
bVi tro oss., så slutar författaren, genom dennz
lilla historiska öfversigt, så pä-agligt som det nägon-
sin behöfves den, som vill taga skäl, hafva ådaga-
lagt att om de medel, hvarmed ett krig skall börjas,
icke få lyftas förr än vid det infallande kriget, sj
komma de verkligen i vära dagar för sent, och ati
säledes, om Rikets Ständer icke med upplyst politisk:
omdöme och med varm fosterlandskänsla söka, genon:
bifall till det begärda kreditivet, godtgöra lagstifta-
rens mindre förutseende, så kan landet löpa en fara,
för hvilken Rikets Ständer icke lära vilja ätaga sig
ansvaret inför efterverlden.
För knappt ett par veckor sedan skyndad:
den halfofhiciella tidningen att ur Indåpen-
dance Belge, detta receptakel för half-ärliga
diplomatiska bekännelser, införa en korrespon
densartikel, såsom det uppgafs från Hamburg,
men hufvudsakligen rörande skandmaviska
förhållanden. Det heter deri, att Sverges re-
gering hade oryggligen beslutit att äfven för
1855 års händelser iakttaga samma stränga
neutralitet, och att den af både Preussens och
Österrikes neutrala regeringar mottagit uttryck
af det upprigtigaste och mest obegränsade bi-
fall till sin visa politik. Det var ännu blott
för ett par dagar sedan vi läste en artikel i
samma syftning i ett engelskt blad, hvari det
utan tvifvel lyckats någon tjenstvillig från
öster att inpraktisera den, hvilken gick ut
på att bevisa orimligheten af att Sveriges re-
gering skulle under närvarande, förhållanden
bryta sin neutralitet. Trontalet vid det ny-
liga afslutandet af Norges storthing ger vii
handen en fortfarande fred och godt förstånd
med grannarne, utan minsta hänsyftning på
krigs- eller andra faror för Norges bestånd,
och sjelfva den kongl. propositionen antyder
ej på så vidtutseende möjligheter som rust-
ningar för ett krig, utan endast på upprepan-
det af den - förflutna sommarens militärpro-
menader till lands och sjöss. Men nu, hvil-
ken plötslig omstämning af ton! Nu ser det
ut som krigslågan redan fladdrar i våra knu-
tar! Nu måste medel för kriget anordnas att
lyfta före krigets utbrott, och i höjden af kri-
gisk hänförelse ropas ett hotande för sent till
våra ständer, om de ej nog hastigt sörja för
att de medel hvarmed ett krig skall börjas,
må kunna af regeringen disponeras tillräck-
ligt långt före det infallande kriget.
Är det den sekelvigtiga nyheten om Seba-
stopols fall som verkat en sådan förändring i
sinnesstämningen på samhällets höjder? Man
skulle sannerligen vara färdig att tro författaren
i Svenska Tidningen i farten med stormning a!
Rysslands hufvudstad, allt under de lifliga-
ste vänskapsförsäkringar mot czaren, enligt
de vackra citerade exemplen, så vida icke or-
dalagen i grundlagen uttryckligen bestämde
det kreditiv på hvilket man: sökt förhöjnin-
gen endast för rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål,; ty till ett an-
fallskrig lära väl således dessa medel, ifall de
skulle beviljas, ingalunda kunna användas.
Huruvida åter behofvet af utomordentliga åt-
gärder för Sverges försvar blifvit ökadt genom
eröfringen af Rysslands starkaste militärposi-
tion och den fullständiga tillintetgörelsen af
dess öfvermakt i söder och öster, på samma
gång dess sjömakt i Östersjön blifvit tvun-
gen till en overksamhet, som i sig sjelf är
det dödligaste moraliska nederlag, dess handel
blifvit förstörd, dess tillgångar medtagna och
det allmänna missnöjet hotar att tända upprors-
facklan i dess baltiska provinser, under det
czaren sett sig nödgad att sända sjelfva sina
garder mot fienderna i söder; — huruvida
under sådana förhållanden faran af ett fient-
ligt anfall från det förödmjukade czarväldet,
och dermed behofvet af utomordentliga för
svarsutvägar, för oss ökats eller minskats, är
en undersökning som icke saknar sitt omätliga
intresse, men hvarpå vi icke för dagen hafva
frn afnigt att Inlåta AcgG