STOCKHOLM, den 7 Okt. En hofsammare penna än vanligt har i dag fått ordet i den halfofficiella tidningen för att bevisa nödvändigheten af de begärda 24, millionernas beviljande på det s. k. mindre kreditivet, det vill. säga det som icke beror af infallande krig och förutsätter ständernas sammankallande. Denna författare, vids skiljd från det militäriska öfversitteri man vanigen finner i Svenska Tidningens spalter, har i allt saktmod nedstigit till att gifva Rikets Ständer en liten historisk föreläsning, endast i förbigående måttande åt oss ett litet oskyldigt sidohugg. Syftningen af denna uppsats är att viss, huruledes den svenska grundlagens författar. stodo efter sin tid, enär den föregående krigsförklaring, som i 63 S regeringsformen skall förutsättas, numera nästan aldrig kommeri fråga. För att bevisa detta citeras en mängd exem pel, huruledes under det första franska kejsardömets krig både Österrike, Ryssland och Napoleon bedrefvo sina rustningar och gjorde sina fientliga infall ej blott utan föregåend krigsförklaring, utan äfven urder försäkrar om de vänskapligaste afsigter; huru Preussen efter ett par hela års beväpnad neutralitet blef utan krigsförklaring af Napolen krossad: vid Jena — ominösa exempel för alla tiders beväpnade neutraliteter! —: huru Frankrikes oförsvarliga int-rvention i Spanien 1823 skedde under vänskapliga försäkringar; huru preussiska truppers inryckande i Holstein 1848 ej ansågs för något fredsbrott; huru ryssarne förliden sommar inbröto i Donaufurstendömenutan att de ville hafva det ansedt såsom casubeili; huru engelska och franska fiottornredan inlupit i Svarta hafvet och Östersjö innan kriget förklarades; — och slutligen huru Ryssarne inryckte i Fimland 1808 utan annan krigsförklaring än ett par proklamationer, hvari deras öfverbefälhafvare nppmanade till krig och uppror. Detta är ingenting annat än hvac hela verlden vet förut. bVi tro oss., så slutar författaren, genom dennz lilla historiska öfversigt, så pä-agligt som det nägonsin behöfves den, som vill taga skäl, hafva ådagalagt att om de medel, hvarmed ett krig skall börjas, icke få lyftas förr än vid det infallande kriget, sj komma de verkligen i vära dagar för sent, och ati säledes, om Rikets Ständer icke med upplyst politisk: omdöme och med varm fosterlandskänsla söka, genon: bifall till det begärda kreditivet, godtgöra lagstiftarens mindre förutseende, så kan landet löpa en fara, för hvilken Rikets Ständer icke lära vilja ätaga sig ansvaret inför efterverlden. För knappt ett par veckor sedan skyndad: den halfofhiciella tidningen att ur Indåpendance Belge, detta receptakel för half-ärliga diplomatiska bekännelser, införa en korrespon densartikel, såsom det uppgafs från Hamburg, men hufvudsakligen rörande skandmaviska förhållanden. Det heter deri, att Sverges regering hade oryggligen beslutit att äfven för 1855 års händelser iakttaga samma stränga neutralitet, och att den af både Preussens och Österrikes neutrala regeringar mottagit uttryck af det upprigtigaste och mest obegränsade bifall till sin visa politik. Det var ännu blott för ett par dagar sedan vi läste en artikel i samma syftning i ett engelskt blad, hvari det utan tvifvel lyckats någon tjenstvillig från öster att inpraktisera den, hvilken gick ut på att bevisa orimligheten af att Sveriges regering skulle under närvarande, förhållanden bryta sin neutralitet. Trontalet vid det nyliga afslutandet af Norges storthing ger vii handen en fortfarande fred och godt förstånd med grannarne, utan minsta hänsyftning på krigseller andra faror för Norges bestånd, och sjelfva den kongl. propositionen antyder ej på så vidtutseende möjligheter som rustningar för ett krig, utan endast på upprepandet af den förflutna sommarens militärpromenader till lands och sjöss. Men nu, hvilken plötslig omstämning af ton! Nu ser det ut som krigslågan redan fladdrar i våra knutar! Nu måste medel för kriget anordnas att lyfta före krigets utbrott, och i höjden af krigisk hänförelse ropas ett hotande för sent till våra ständer, om de ej nog hastigt sörja för att de medel hvarmed ett krig skall börjas, må kunna af regeringen disponeras tillräckligt långt före det infallande kriget. Är det den sekelvigtiga nyheten om Sebastopols fall som verkat en sådan förändring i sinnesstämningen på samhällets höjder? Man skulle sannerligen vara färdig att tro författaren i Svenska Tidningen i farten med stormning a! Rysslands hufvudstad, allt under de lifligaste vänskapsförsäkringar mot czaren, enligt de vackra citerade exemplen, så vida icke ordalagen i grundlagen uttryckligen bestämde det kreditiv på hvilket man: sökt förhöjningen endast för rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål,; ty till ett anfallskrig lära väl således dessa medel, ifall de skulle beviljas, ingalunda kunna användas. Huruvida åter behofvet af utomordentliga åtgärder för Sverges försvar blifvit ökadt genom eröfringen af Rysslands starkaste militärposition och den fullständiga tillintetgörelsen af dess öfvermakt i söder och öster, på samma gång dess sjömakt i Östersjön blifvit tvungen till en overksamhet, som i sig sjelf är det dödligaste moraliska nederlag, dess handel blifvit förstörd, dess tillgångar medtagna och det allmänna missnöjet hotar att tända upprorsfacklan i dess baltiska provinser, under det czaren sett sig nödgad att sända sjelfva sina garder mot fienderna i söder; — huruvida under sådana förhållanden faran af ett fientligt anfall från det förödmjukade czarväldet, och dermed behofvet af utomordentliga för svarsutvägar, för oss ökats eller minskats, är en undersökning som icke saknar sitt omätliga intresse, men hvarpå vi icke för dagen hafva frn afnigt att Inlåta AcgG