Landsortspressen om den kongl. propositionen rörande lilla kreditivets förhöjande. Angående denna fråga yttrar sig den i Gefle utkommande tidningen Norrlandsposten sålunda: Vär regerings penninghunger är lindrigast sagdt omättlig och vära ständer hafva icke varit några knusslare, då de utan diskussion på hemliga utskottets förord beviljat hvad regeringen begärt. 1848 till exempel beviljades genast tre millioner, en frikostighet hvaraf till och med backstugusittaren hade känning hela tre ären efteråt; och hvilka fördelar skördade landet af denna uppoffring? Skänes slätter vittna om de krigiska idrotterna, hvarjemte tillfälle bereddes för 4000 man att få smaka på Fyens goda hvet bröd och delikata fläskskinkor. I krigets vågskål vägde Sverges mellankomst föga eller intet. . När Europas största makter rustade till krig, blef det beslutadt att vi skulle intaga en neutral ställning, verkligen det bästa och klokaste parti vär regering kunde taga, men för att icke anmärkningar här äfven skulle saknas, erhöll denna neutralitet det storståtliga epitetet, beväpnad, det vill med andra ord säga, vi skulle lätsas tvinga de krigförande makterna at respektera vår politik. Ständerna visste knappt huru fort de skulle hinna bevilja några millioner för denna verkligen imponerande beväpning. Det var nog, at Hemliga utskottet varit tillsammans. För nägot mera än fjorton dagar sedan har detta samma utskott återigen haft en öfverläggning med majestätet och följden blef att lilla kreditivet behöfver en plump förhöjning. Under sådane förhällander kan man väl, utan att vara obillig, göra några enkla frågor, på hvilka svaren icke komma att utfalla tillfredsställande. Vet hemliga utskottet med säkerhet hur de nu ifrågasatta millionerna skola användas? Man bör förmoda något dylikt, när man känner med hvilken salvelse hr Sehwan, en ledamot i hemliga utskottet, uppträdt i borgareståndet. Har väl regeringen gifvit några uppriktiga meddelanden angående de politiska förhällandena? Har man tagit utskottet till räds vid de kinkiga politiska förhandlingarne, som varit å bane denna sommar? Har regeringen visat ständerna så pass mycken aktning, att åtminstone lemna en kort redovisning för de i våras beviljade medlen? Sväfvar man icke i samma lyckliga okunnighet som förut angående vårt försvarsverks tillstånd ? Eller är allan rättfärdighet uppfylld med att bjuda en hop riksdagsmän ut till eskadern, när den låg utanför Elfsnabben, eller att läta skruflinieskeppet Carl XIV lägga upp på strömmen — till allmänt beskådande ? ) Har Norge proportionsvis deltagit i den så kallade beväpnade neutralitetens kostnader? Eller har väl Norges handel vunnit mindre än vär? Dessa frågor inställa sig sjelfmant, påminnande våra representanter om nödvändigheten att icke obetingidt bevilja bvad hemliga utskottet tycker kunna behöfvas. Vårt land, med all den intellektuella och materiella förkofran det vunnit under de sednare åren, har dock icke räd att offra 10 å 12 millioner på sitt försvarsverk, om man också måste beundra ständernas tålamod och aldrig trö:tnande frikostighet. I sammanhang härmed meddela vi ur tidningen Gefle nedanstående reflexioner med anledning af en i Svenska Tidningen införd korrespondensartikel från Hamburg till Independance Belge, deri det heter, att Wienerkabinettet förklarat svenska regeringen sitt odelade bifall för den hållning hon i förening med Danmark antagit under det nu pågående kriget,, äfvensom att Preussen för flera månader sedan afgifvit enahanda förklaring till de skandinaviska hofven,. Samme korrespondent tillägger, att det af svenska regeringen äskade nya anslaget å 21, millioner rdr bko uteslutande vore afsedt att upprätthålla systemet af sträng och väpnad neutralitetv, hvarföre man kunde antaga för gifvet, att Sverige äfven, vid öppnandet af 1855 års fälttåg, skulle hålla fast vid sitt nuvarande system., Med anledning häraf yttrar Gefle : Man kan just icke hafva något skäl att betvifla, att hvad korrespondenten säger eger sin fulla riktighet, men sådant framtvingar ovilkorligen ett par anmärkningar. Till en början skulle man icke kunna annat än ) Rättvisan fordrar dock här det tillägg att samma linieskepp med sitt nya skrof äfven varit offentligen förevisadt för rikets andra stad. Göteborgs Han delsoch Sjöfartstidning innehåller öfver denna örevisnings några bittra men visst icke obefogade anmärkningar.