Landsortspressen om den kongl. propositionen
rörande lilla kreditivets förhöjande.
Angående denna fråga yttrar sig den i Gefle
utkommande tidningen Norrlandsposten sålunda:
Vär regerings penninghunger är lindrigast sagdt
omättlig och vära ständer hafva icke varit några knuss-
lare, då de utan diskussion på hemliga utskottets för-
ord beviljat hvad regeringen begärt. 1848 till exem-
pel beviljades genast tre millioner, en frikostighet
hvaraf till och med backstugusittaren hade känning
hela tre ären efteråt; och hvilka fördelar skördade
landet af denna uppoffring? Skänes slätter vittna
om de krigiska idrotterna, hvarjemte tillfälle bered-
des för 4000 man att få smaka på Fyens goda hvet
bröd och delikata fläskskinkor. I krigets vågskål vägde
Sverges mellankomst föga eller intet. .
När Europas största makter rustade till krig, blef
det beslutadt att vi skulle intaga en neutral ställning,
verkligen det bästa och klokaste parti vär regering
kunde taga, men för att icke anmärkningar här äfven
skulle saknas, erhöll denna neutralitet det storståtliga
epitetet, beväpnad, det vill med andra ord säga,
vi skulle lätsas tvinga de krigförande makterna at
respektera vår politik. Ständerna visste knappt huru
fort de skulle hinna bevilja några millioner för denna
verkligen imponerande beväpning. Det var nog, at
Hemliga utskottet varit tillsammans.
För nägot mera än fjorton dagar sedan har detta
samma utskott återigen haft en öfverläggning med
majestätet och följden blef att lilla kreditivet behöf-
ver en plump förhöjning. Under sådane förhällander
kan man väl, utan att vara obillig, göra några enkla
frågor, på hvilka svaren icke komma att utfalla till-
fredsställande. Vet hemliga utskottet med säkerhet
hur de nu ifrågasatta millionerna skola användas?
Man bör förmoda något dylikt, när man känner med
hvilken salvelse hr Sehwan, en ledamot i hemliga
utskottet, uppträdt i borgareståndet. Har väl rege-
ringen gifvit några uppriktiga meddelanden angående
de politiska förhällandena? Har man tagit utskottet
till räds vid de kinkiga politiska förhandlingarne, som
varit å bane denna sommar? Har regeringen visat
ständerna så pass mycken aktning, att åtminstone
lemna en kort redovisning för de i våras beviljade
medlen? Sväfvar man icke i samma lyckliga okun-
nighet som förut angående vårt försvarsverks tillstånd ?
Eller är allan rättfärdighet uppfylld med att bjuda
en hop riksdagsmän ut till eskadern, när den låg utan-
för Elfsnabben, eller att läta skruflinieskeppet Carl
XIV lägga upp på strömmen — till allmänt beskå-
dande ? ) Har Norge proportionsvis deltagit i den
så kallade beväpnade neutralitetens kostnader? Eller
har väl Norges handel vunnit mindre än vär? Dessa
frågor inställa sig sjelfmant, påminnande våra repre-
sentanter om nödvändigheten att icke obetingidt be-
vilja bvad hemliga utskottet tycker kunna behöfvas.
Vårt land, med all den intellektuella och materiella
förkofran det vunnit under de sednare åren, har dock
icke räd att offra 10 å 12 millioner på sitt försvars-
verk, om man också måste beundra ständernas tåla-
mod och aldrig trö:tnande frikostighet.
I sammanhang härmed meddela vi ur tid-
ningen Gefle nedanstående reflexioner med
anledning af en i Svenska Tidningen införd
korrespondensartikel från Hamburg till Inde-
pendance Belge, deri det heter, att Wiener-
kabinettet förklarat svenska regeringen sitt
odelade bifall för den hållning hon i förening
med Danmark antagit under det nu pågående
kriget,, äfvensom att Preussen för flera må-
nader sedan afgifvit enahanda förklaring till
de skandinaviska hofven,. Samme korre-
spondent tillägger, att det af svenska rege-
ringen äskade nya anslaget å 21, millioner
rdr bko uteslutande vore afsedt att upprätt-
hålla systemet af sträng och väpnad neutra-
litetv, hvarföre man kunde antaga för gifvet,
att Sverige äfven, vid öppnandet af 1855
års fälttåg, skulle hålla fast vid sitt nuva-
rande system.,
Med anledning häraf yttrar Gefle :
Man kan just icke hafva något skäl att betvifla,
att hvad korrespondenten säger eger sin fulla riktig-
het, men sådant framtvingar ovilkorligen ett par an-
märkningar.
Till en början skulle man icke kunna annat än
) Rättvisan fordrar dock här det tillägg att samma
linieskepp med sitt nya skrof äfven varit offentligen
förevisadt för rikets andra stad. Göteborgs Han
dels- och Sjöfartstidning innehåller öfver denna
örevisnings några bittra men visst icke obefogade
anmärkningar.