(Införes mot betalning.) Ibland vackra och betydelsefulla familjeFester intaga ovedersägligen de s. k. silfveroch guldbröllopen ett utmärkt rum. Insändarer, som den 29 sistl. Augusti. bevistade en ellfverbröllopsfest, hvilken firades på Stora Wrallby, vid Hjelmare kanal, af kamereraren A. J. Hvalström och hans fru; önskar på detta sätt meddela deras i flera af Sverges :provinser spridda, många vänner, några de-taljer vid detta högtidliga tillfälle, hvilka sednare hos insändaren qvarlemnat ett angenämt :minne. Silfverbrudparet infördes i en med blommor och eklöfsfestoner smakfullt dekorerad sal, och sedan en af Hjelmare kanaldirektions ledamöter, hr majoren och riddaren ven Schantz, uti ett vackert och för tillfället lämpligt tal, å de många närvarandes vägnar lyckönskat brudparet, samt familjens äldsta dotter med en frisk myrtenkrans bekransat modren, afsjöngos af valda röster på melodien Vintren rasat ut bland våra fjellar nedanstående verser, författade af samme aktningsvärde sångare (medicine doktor Bergmansson i Årboge.), som för sju år sedan, då kamrer Hvalström bland en talrik krets af vänner firade wminnet af sin 25-åriga tjenstemannabana vid nämnde kanal, sanningsenligt sjöng om bemälde hr kamererare : Säg om nånsin sveket bodde I en själ så ren som hans? Säg om nänsin vänskap trodde Att mer vänfast hjerta fanns Än hos honom? Att mer heder, Mera bottenärlig tro, Mera enkelhet i seder An hans kunnat bland oss bo? och nu på sångarespråket tilltalade begge ifrågavarande, Högst aktningsvärda makar, som följer: Kärare bland edra glada minnen Hulda makar, intet vara kan, Än den dag, då J med tjusta sinnen Svuren evig trohet ät hvarann; Ren ett fjerddels sekel tälja hunnit Edra glada, Edra mulna dar, Men i medoch motgäng städse funnit Samma tro i Edra hjertan qvar. Minnens J hur grönkladt hopp sig ställde Vinkande, vid Edert ljufva tjäll? Minnens J, hur kärlek vedergällde Dagens mödor mången stilla qväll? Minnens J, hvad hjertat kärast gömmer Frän det solbeglänsta hoppets land? Hvad den unge anar — skalden drömmer: Kärlek fängslad uti hymens band. Säkert ännu edra hjertan flamma, EE När J tänken på er lefnads vär! : Eder kärlek är nog än densamma, Fast den räckt i fem och tjugu är! Men den pröfvad, luttrad är och renad, Den har vunnit silfrets milda glans; Den är jordens, men med himlen enad, Gud har delat den, den är ock hans! Så han unnat Eder glädjen skåda, Hur från Eder ännu friska stam Telningar, som sällhet Eder bäda, i Skjuta grönskande i dagen fram; FE När J dessa barn i famnen sluten k Denna dag och denna högtidsstund, Då är silfverkronan sammanknuten På Ert sälla äktenskapsförbund! Silfverbrudgum! Silfverbrud! för dagen! Måtte Han, som så välsignat Er, Än bevara Edra dagar! Tagen Mot den hyllning redlig vänskap ger! i Syskon, vänner, alla Er bebäda Sällhet intill Eder lefnads mäl. Mätte kärlek, frid och trohet räda I Ert hus som förr; Er välgängs skål! omkr