Sahlström och uttalade i några få ora itt ogillande i allmänhet af det gjorda försöket att återföra nä ringslöshet och skråtvång. Han ville, om anledning dertill förekom, yttra sig sedermera vid de särskilds punkterna, men han uttalade nu i allmänhet sit hopp att ståndet icke skulle gifva sitt bifall till återgång från den näringsfrihet, hvilken, ehuru icke nog utsträckt, likväl säsom ett öfvergångstillstånd hadc den allmänna rösten för sig, och förordade såsom det klokaste, att man måtte gilla alla utskottets afstyrkande yttranden och afslå allt hvad utskottet tillstyrkt att förändras. När Sahlström äter satte sig reste sig nästan hela ständet för att instämma med honom, såsom förre vice talman Nils Persson i Boda, Ola Svensson, Jöns Persson och Nils Svensson, Hultman, Anders Persson och Nils Nilsson frän Örebro län, Gustaf Nilsson, Per Bengtsson och Jonan Petter Danielsson frän Kalmar län och många andra. När derpå äfven Tobias Lind förklarade, att han icke med sin röst ville bidraga till något försök att inskränka näringsfriheten, som icke är något annat än den naturliga rättigheten att fritt få försörja sig genom eget ärligt arbete, utan hinder af privilegier eller förmänsrätter åt nägra gynnade klasser eller personer, och äfven han rönte ett allmänt bifall och fick ganska många att instämma, bland dem de flesta, som icke uttalat sig efter Sahlströms anförande, samt äfven utskottsledamöter såsom Bergström med flera, så syntes redan allt det, som skråintresset lyckats i utskottet genomdrifva, så afgjordt dömdåt, att Medin, som äfven yttrade sig i samma syfte som föregående talare och ogillade all inskränkning i näringsfriheten, kunde föreslå behandling i klump. Detta fann man dock för mycket summariskt handladt med ett betänkande sådant som det förevarande, och efter hvarandra talade Ola Månsson, med hvilken flere instämde, Anders Andersson i Walla, med hvilken Lars Gustaf Andersson, Henrik Andersson, viee talman Svartling och många andra instämde; Lars Larsson, Anders Persson från Örebro län, med hvilken Johan Ersson från Upsala län, Anders Persson från Östergötland, Anders Andersson frår Östergötland, Olof Olsson från Westmanland, Lindby med flera instämde, äfvensom Jöns Persson för den äsigten att man skulle formligen punkt efter punkt gilla allt hvad utskottet afstyrkt och afslä allt hvad utskottet tillstyrkt. Detta skedde också sedan föredragningen företogs punktvis, utan att man yttrade sig mer än om följande punkter: 3. b), hvars lydelse utskottet tillstyrkt måtte förändras så, att alla handtverkare mätte för att blifva mästare komma att aflägga mästarprof. Man ropade: afslag utan diskussion, men Ola Månsson tyckte, att sådant förslag icke borde affärdas utan vidare ogillande. . Han fann utskottets skäl så påtagligt oriktiga, att de borde tillrättavisas, då de kunnat bli inrymda i ett utskotts betänkande. Man ansåg till exempel vara rätt att älägga alla handtverk mästerprof, emedan i den gällande författningen icke fanns åberopadt något skäl hvarföre hanåtverkare af vissa yrken icke borde fullgöra sådana. Detta var nu något alldeles splitter nytt i lagstift ningsväg. Ett anspråk att författningar skola innehälla skälen hvarföre de icke älägga alla andra, än dem de något föreskrifva, att fullgöra hvad som för bestämda förhållanden är föreskrifvet, ett sådant anspråk är så påtagligt orimligt att det blott kunde framställas af ifrare för skråtvång. Med nöje erfor talaren att ståndets ledamöter i utskottet, som ej reserverat sig och som han derföre trodde gilla utskettets ätgörande, nu deremot voro emot detsamma så vidt det rörde tillstyrkta förändringar. Detta försök till näringsfrihetens inskränkning innefattade visserli gen icke en full återgång till skrätvänget, men det var början på en reaktionär bana, på hvilken man syftade att plocka den skönaste perlan bort från konung Oscars minne. Den ena stunden skriker man på frihet och jemlikhet och den andra på inskränkningar och det till den grad att man icke ens vill tillåta den som kan det att ärligt försörja sig med sina händers arbete. Hvad det beträffar att mästarne skulle underkastas mästerprof, emedan de sedan skola undervisa lärlingarne, så vet något hvar, att mästarne just hemlighålla hvad de kunna dölja af sitt yrke, och läta lärlingarne sjelfva praktisera sig fram i handtverket eller söka undervisning af gesällerna. Man borde med så stark tonvigt som möjligt uttala sitt ogillande af ett sädant försök att ingripa i den naturliga rätten för hvar hederlig man att med ärligt arbete försörja sig sjelf. Aela ståndet instimde med Ola Mänsson. Jöns Erik Ersson och Bergström, med hvilka de öfriga utskottsledamöterna instämde, förklarade att förändringarne i utskottet tillkommit genom votering och att bondeständets ledamöter i utskottet just hade del i förtjensten att icke flera förändriogar blifvit tillstyrkta. Vid 5 S, i fråga om förbud för äkta makar att på samma gäng idka köpenskap och handtverk 1 samma stad, visade Ola Månsson att motionären och utskottet orikt:gt äberopat sig på handelsbalken, då dess ifrågavarande stadgande talar om blott en person, när i bandtverksordningen åter det är fråga om tvenne. Vid 15 S har utskottet afstyrkt hr Hesselgrens motion om kandtverksvarors stämpling, hvilket bifölls utan dis sussion, men icke heller tillstyrkt bifall till hr Dalmans motion om formligt upphäfvande af ett gammalt kongl. bref om sädan stämpling, än att ständerna mätte anhålla om revision af författningarne i denna räga. Ola Månsson och några med honom tyckte, att man väl kunde bifalla ett så oskyldigt förslag, då det icke var fråga om annat än att få reda och ordviog i föreskrifterna, men ville icke yrka derpä, dä ständet i allmänhet ansåg det onödigt, och flera, såsom Anders Persson från Örebro län, befarade att det kunde innebära ett försök att på den vägen vinna påsen restriktion, emedan det icke blifvit uppgifvet, i vilken riktning revisionen skulle ske. Sedan ståndet sålunda paragraf efter paragraf ogilat allt hvad hr Hesselgren motionerat och allt hvad atskottet tillstyrkt till förändring, företogs samma utkottsbetänkande A4 129, angående ändringar i Handelsordningen. Hr Nygren har föreslagit och utskottet tillstyrkt att 1 3 mätte stadgas att den som vill utöfva handels örelse skall undergå prof i vissa kunskapsdelar inför ärare vid allmänt läroverk. Detta ogillades enhäligt af ståndet, sedan Ola Månsson deremot uppträdt, nderstödd af Sandstedt, Nils Andersson, Nils Svenson, Medin m. fl. Hr Hesselgren har, i sammanhang med sin motion m förbud för anläggande af handtverksverkstad på andet för afsalu, motionerat nägon inskränkning äfen i handelsordningens 3 1 mom., hvilket dock utskottet afstyrkt, ä Anders Persson frän Örebro län förklarade härvid tt han icke ansåg sig böra undertrycka det omdömet ti sådana anspråk som att icke handtverksverkstad kulle få anläggas på landet för tillverkning till af alu, och alla dem som af detta vore em följd, voro rent af oförskämdar. Utskottets afstyrkande i denna del gillades utan viare igörande. Men utskottet har tillstyrkt, på motion af Per Mattson, att i handelsordningen måtte inflyta en förklaring fver den rätt norrlandsallmogen genom kongl. skrifelser och förklaringar har att handla i städerna och etta tilistyrkande bifölls. Angäende frågan om afstånd från stad för handelsod på landet har hr Nygren motionerat att detta skulle tsträckas till 5 mil, men Bjerkander och Jöns Person tvärtom att det skulle inskränkas till 1!, å 2 mil Jtskottet har tillstyrkt att det måtte förbli vid det u varande 3 mil. Denna punkt föranledde en liftigi diskussion. Matts eri Bb förundrade sig deröfver att enskilda korpora