Sahlström och uttalade i några få ora itt ogillande
i allmänhet af det gjorda försöket att återföra nä
ringslöshet och skråtvång. Han ville, om anledning
dertill förekom, yttra sig sedermera vid de särskilds
punkterna, men han uttalade nu i allmänhet sit
hopp att ståndet icke skulle gifva sitt bifall till åter-
gång från den näringsfrihet, hvilken, ehuru icke nog
utsträckt, likväl säsom ett öfvergångstillstånd hadc
den allmänna rösten för sig, och förordade såsom det
klokaste, att man måtte gilla alla utskottets afstyr-
kande yttranden och afslå allt hvad utskottet tillstyrkt
att förändras. När Sahlström äter satte sig reste sig
nästan hela ständet för att instämma med honom,
såsom förre vice talman Nils Persson i Boda, Ola
Svensson, Jöns Persson och Nils Svensson, Hultman,
Anders Persson och Nils Nilsson frän Örebro län,
Gustaf Nilsson, Per Bengtsson och Jonan Petter Da-
nielsson frän Kalmar län och många andra.
När derpå äfven Tobias Lind förklarade, att han
icke med sin röst ville bidraga till något försök att
inskränka näringsfriheten, som icke är något annat
än den naturliga rättigheten att fritt få försörja sig
genom eget ärligt arbete, utan hinder af privilegier
eller förmänsrätter åt nägra gynnade klasser eller
personer, och äfven han rönte ett allmänt bifall och
fick ganska många att instämma, bland dem de fle-
sta, som icke uttalat sig efter Sahlströms anförande,
samt äfven utskottsledamöter såsom Bergström med
flera, så syntes redan allt det, som skråintresset
lyckats i utskottet genomdrifva, så afgjordt dömdåt,
att
Medin, som äfven yttrade sig i samma syfte som
föregående talare och ogillade all inskränkning i nä-
ringsfriheten, kunde föreslå behandling i klump. Detta
fann man dock för mycket summariskt handladt med
ett betänkande sådant som det förevarande, och efter
hvarandra talade Ola Månsson, med hvilken flere in-
stämde, Anders Andersson i Walla, med hvilken Lars
Gustaf Andersson, Henrik Andersson, viee talman
Svartling och många andra instämde; Lars Larsson,
Anders Persson från Örebro län, med hvilken Johan
Ersson från Upsala län, Anders Persson från Öster-
götland, Anders Andersson frår Östergötland, Olof
Olsson från Westmanland, Lindby med flera instämde,
äfvensom Jöns Persson för den äsigten att man skulle
formligen punkt efter punkt gilla allt hvad utskottet
afstyrkt och afslä allt hvad utskottet tillstyrkt. Detta
skedde också sedan föredragningen företogs punktvis,
utan att man yttrade sig mer än om följande punk-
ter:
3. b), hvars lydelse utskottet tillstyrkt måtte för-
ändras så, att alla handtverkare mätte för att blifva
mästare komma att aflägga mästarprof.
Man ropade: afslag utan diskussion, men Ola
Månsson tyckte, att sådant förslag icke borde affär-
das utan vidare ogillande. . Han fann utskottets skäl
så påtagligt oriktiga, att de borde tillrättavisas, då
de kunnat bli inrymda i ett utskotts betänkande.
Man ansåg till exempel vara rätt att älägga alla
handtverk mästerprof, emedan i den gällande författ-
ningen icke fanns åberopadt något skäl hvarföre hanåt-
verkare af vissa yrken icke borde fullgöra sådana.
Detta var nu något alldeles splitter nytt i lagstift
ningsväg. Ett anspråk att författningar skola inne-
hälla skälen hvarföre de icke älägga alla andra, än
dem de något föreskrifva, att fullgöra hvad som för
bestämda förhållanden är föreskrifvet, ett sådant an-
språk är så påtagligt orimligt att det blott kunde
framställas af ifrare för skråtvång. Med nöje erfor
talaren att ståndets ledamöter i utskottet, som ej re-
serverat sig och som han derföre trodde gilla utsket-
tets ätgörande, nu deremot voro emot detsamma så
vidt det rörde tillstyrkta förändringar. Detta försök
till näringsfrihetens inskränkning innefattade visserli
gen icke en full återgång till skrätvänget, men det
var början på en reaktionär bana, på hvilken man
syftade att plocka den skönaste perlan bort från ko-
nung Oscars minne. Den ena stunden skriker man
på frihet och jemlikhet och den andra på inskränk-
ningar och det till den grad att man icke ens vill
tillåta den som kan det att ärligt försörja sig med
sina händers arbete. Hvad det beträffar att mästarne
skulle underkastas mästerprof, emedan de sedan skola
undervisa lärlingarne, så vet något hvar, att mä-
starne just hemlighålla hvad de kunna dölja af sitt
yrke, och läta lärlingarne sjelfva praktisera sig fram
i handtverket eller söka undervisning af gesällerna.
Man borde med så stark tonvigt som möjligt uttala
sitt ogillande af ett sädant försök att ingripa i den
naturliga rätten för hvar hederlig man att med är-
ligt arbete försörja sig sjelf.
Aela ståndet instimde med Ola Mänsson.
Jöns Erik Ersson och Bergström, med hvilka de
öfriga utskottsledamöterna instämde, förklarade att för-
ändringarne i utskottet tillkommit genom votering och
att bondeständets ledamöter i utskottet just hade del
i förtjensten att icke flera förändriogar blifvit till-
styrkta.
Vid 5 S, i fråga om förbud för äkta makar att på
samma gäng idka köpenskap och handtverk 1 samma
stad, visade Ola Månsson att motionären och utskot-
tet orikt:gt äberopat sig på handelsbalken, då dess
ifrågavarande stadgande talar om blott en person, när
i bandtverksordningen åter det är fråga om tvenne.
Vid 15 S har utskottet afstyrkt hr Hesselgrens motion
om kandtverksvarors stämpling, hvilket bifölls utan dis
sussion, men icke heller tillstyrkt bifall till hr Dal-
mans motion om formligt upphäfvande af ett gammalt
kongl. bref om sädan stämpling, än att ständerna
mätte anhålla om revision af författningarne i denna
räga. Ola Månsson och några med honom tyckte,
att man väl kunde bifalla ett så oskyldigt förslag, då
det icke var fråga om annat än att få reda och ord-
viog i föreskrifterna, men ville icke yrka derpä, dä
ständet i allmänhet ansåg det onödigt, och flera, så-
som Anders Persson från Örebro län, befarade att det
kunde innebära ett försök att på den vägen vinna på-
sen restriktion, emedan det icke blifvit uppgifvet, i
vilken riktning revisionen skulle ske.
Sedan ståndet sålunda paragraf efter paragraf ogil-
at allt hvad hr Hesselgren motionerat och allt hvad
atskottet tillstyrkt till förändring, företogs samma ut-
kotts- betänkande A4 129, angående ändringar i
Handelsordningen.
Hr Nygren har föreslagit och utskottet tillstyrkt att
1 3 mätte stadgas att den som vill utöfva handels
örelse skall undergå prof i vissa kunskapsdelar inför
ärare vid allmänt läroverk. Detta ogillades enhäl-
igt af ståndet, sedan Ola Månsson deremot uppträdt,
nderstödd af Sandstedt, Nils Andersson, Nils Svens-
on, Medin m. fl.
Hr Hesselgren har, i sammanhang med sin motion
m förbud för anläggande af handtverksverkstad på
andet för afsalu, motionerat nägon inskränkning äf-
en i handelsordningens 3 1 mom., hvilket dock
utskottet afstyrkt, ä
Anders Persson frän Örebro län förklarade härvid
tt han icke ansåg sig böra undertrycka det omdömet
ti sådana anspråk som att icke handtverksverkstad
kulle få anläggas på landet för tillverkning till af
alu, och alla dem som af detta vore em följd, voro
rent af oförskämdar.
Utskottets afstyrkande i denna del gillades utan vi-
are igörande.
Men utskottet har tillstyrkt, på motion af Per Matts-
on, att i handelsordningen måtte inflyta en förklaring
fver den rätt norrlandsallmogen genom kongl. skrif-
elser och förklaringar har att handla i städerna och
etta tilistyrkande bifölls.
Angäende frågan om afstånd från stad för handels-
od på landet har hr Nygren motionerat att detta skulle
tsträckas till 5 mil, men Bjerkander och Jöns Pers-
on tvärtom att det skulle inskränkas till 1!, å 2 mil
Jtskottet har tillstyrkt att det måtte förbli vid det
u varande 3 mil.
Denna punkt föranledde en liftigi diskussion. Matts
eri Bb förundrade sig deröfver att enskilda korpora-