: I torioljelse ar ett Driuskt krigsfartyg och der t I erhöll underrättelse om krigsförklaringen samt i sednare hälften af Juni kryssade i närheten af Sandvichsöarne, som det uppgafs för att invänta fregatten Aurora,. Man har sednast 1i slutet af Juni sett den i närheten af Oahu. RIKSDAGEN. i PLENA I LÖRDAGS. Borgareståndet. Allmänna besvärsoch ekonomiutskottets hemstäl lan i utlåtandet n:o 129, i anledning af väckta motioner om förändringar i handelsordninge :, att för erhållande af handelsrättighet skulle fordras examen i räkneoch skrifkonsten inför en lärare i allmän skola i närvaro af fullmäktig af handelsföreningen, blef, såsom vi förut nämnt, afslagen. Hr Rinman ansäg denna examen onödig, helst det oftast komme att inträffa, att examinanden vore skickligare i bokföring än examinatorn. Hrr Nygren, Gustafsson, Lund, Mechel och Almgren talade för bifall till förslaget, helst examen aldrig på något sätt kunde förringa någon, då man kunde bestä den, men väl bidraga till en; mera allmänt spridd upplysning. Hr Kistner anmärkte, att olägenheterna af den af utskottet föreslagna bestämmelsen ej skulle länge låta vänta på sig, då man blefve nödsakad att åtföljd af en fullmäktig i handelsföreningen infinna sig vid ett elementar-läroverk, för att aflägga examen i konsten Jatt skrifva och räkna. Man kunde i sädant fall ofta få företaga en resa på flera mil. Hr Stolpe: Der prof för erhällande af handelsrättighet förut varit af de särskilda handelsföreningarne föreskrifna, hafva de icke visat sig vara af nägon nytta, utan en blott ceremoni. Det borde bero på den enskilda omtankan att förskaffa sig de kunskaper, som erfordras, för att kunna med framgång egna sig åt en rörelse. Skulle examen anses vara af vigt, borde den lika väl omfatta lagstadganden, såsom konkurslagen, hafveristadgan, m. m., som blott skrifva och räkna. Hr Boman deremot förordade den nu föreslagna examen inför ett allmänt läroverk, enär det inträffat, att den Jaf handelsföreningarne föreskrifna examen vittnat om den största okunnighet hos examinatorn. Hr Björck: grunden för all näringsfrihet är den, att en hvar må försörja sig på hvad sätt som helst utan nägra iförväg lagda hinder. Som lagen stadgar ansvar för underlåtenhet att föra räkenskap öfver handelsrörelse, bör detta äfven vara nog, för att det sedermera må bero på hvars och ens egen omtanka, att icke göra sig skyldig till lagöfverträdelse i detta hänseende. Hr Henschen ansåg, att, om ena sådan examen skulle ega rum, den lämpligast borde afläggas inför nägon stadens kameraltjensteman. I fråga om hr Nygrens af utskottet afstyrkta motion, åsyftande att landthbandlande ej skulle få nedsätta sig närmare än fem mil intill städerna, kunde hr Stolpe ej underlåta att tillbakavisa de för en sädan motion framlagde motiver. Dessa tycktes grunda sig på den förutsättning, att landet vore till för städernas skull. Det vore likväl tvärtom, eller rättare, städerna vore en produkt af landets egen al stringsförmäga. Handelsfrihet har länge varit till principen erkänd och redan af Axel Oxenstjerna i rådet uttalad, ehuru denne ej lyckats genomföra densamma :Motionären synes vara af motsatt äsigt, och, ehuru han framför Axel Oxenstjerna besutte den fördel, att han tillhörde ett upplystare tidehvarf och till och med räknade sig till den liberala fraktionen af nuvarande borgarestånd, kunde likväl talaren icke annat än lemna företräde åt den förres åsigter. Hr Nygren genmälde härä, att han ej hade saknat skäl för motionen, hvar och en kunde finna ett sådant i det ständigt växande antalet af landthandlande. Vid den sedermera föredragna frågan om åtskilliga ändringar i handtverksordningen af den 22 December 1846, uppträdde hr Sundbladmed ett längre anförande, deri han, emedan han ej i utskottet deltagit i frågans hehandling, punkt för punkt genomgick de af motionären föreslagna förändringar och visade, huru desamma alla stodo i uppenbar strid med principen för näringsfrihet; i följd hvaraf talaren yrkade afslag å alla dessa förändringar. I fråga om föreskriften om mästareprofs afiäggande yrkade hr Boman bifall, emedan man måste antaga, att, om examensbetyg skola anses vara af något värde, ett sådant icke heller kunde vara skadligt i detta fall. Hr Stolpe yrkade afslag å utskottets hemställan i detta fall, hvar emot hr Gezelius yrkade bifall. Punkten blef afslagen. Rörande den af motionären föreslagna inskränkning i försörjningsrätten uppstod en längre debatt. Hr Hesselgren ansåg visserligen denna punkt ömtålig, men försvarade sin motion, emedan han ansåg att försörjningsrätten urartat till hvad den icke borde vara. Talaren hade ingenting emot att en ensam person försörjer sig medelst utöfvande af ett handtverk, men man hade så många exempel på, att dessa äfven antagit flera biträden deri. Sådant måste anses icke vara syftemålet med denna försörjningsrätt. En annan sida hade äfven frågan. Denna rättighet har framkallat mycken fattigdom derigenom, att mängen lättsinnigt begagnat sig af denna rättighet att bli sin egen och, då han icke skött sig ordentligt fallit fattigvården till last. En sådan sjelfförsörjare hade då vanligen varit gift och hustru ogh barn hade delat mannens öde. I bref från landsorten hade talaren fått emottaga klagomål i samma syftning Hr Almgren tillade, att han haft många exempel derpå, att arbetaren sjelf varit missnöjd med dennz försörjningsrätt, Hr Lund delade visserligen moticnärens åsigter, men ansäg tiden ännu ej vara inne att göra dem gällande. Hr Asker instämde i moticnärens yttrande, att denna punkt vore ömtålig, ty den innebure grundprincipen för all näringsfrihet; men ialaren kunde ej dela motionärens farhågor, rörande densammas verkan. Mången hade i förjd af denna bringat sig upp till välstånd, men mången hade visserligen äfven kommit i fattigdom. Detta är en van lig erfarenhet i alla lifvets förhållanden. Man borde derföre ej framhålla endast de mörka punkterna på taflan, då ljusare äfven finnas. Hr Stolpe ansäg försörjningsrätten vara så naturlig att en lagstiftnig aldrig bordt lägga något hinder derför. Det harvarit fel i lagstiftningen från början, som framkallat det sjukdomstillständ i samhällskroppen, hvaröfver man ofta hört klagas. Menniskans sträfvande efter obeyoende är naturligt, men dä man lägger binder i vägen för denna sträfvan, uppstår en sädan sjuklighet. Utskottets afstyrkande blef bifallet. Motionärens förslag i 13 , att vid fängelser och arbetsinrättningar icke skulle få verkställas arbeten annat än för dessa inrättningars eget behbof, framkallade en lång diskussion. Hrr Lund, Boman, Hesselgren, Gustafsson och Meckel yrkade, att den af lektor Sonden i sin reservation uttalade mening skulle antsgas, nemlgen att ä fängelserna endast arbeten för kronans eget bebof skulle verkställas. Dessa talare ansågo det vara en inkräktning på den frie arbetarens rätt, att vid fängelserna inrättades nationalverkstäder. Den inkomst, som fängelserna hafva af arbetens bedrifvande, är dessutom så obetydlig, att den kunde af staten ersättas. Det vore bättre att sysselsätta fångar med att pumpa vatten, än med handaslöjder. Norra korrektionsinrättningen hade derigenom, att der verkställts sömnader för halfva priset, fråntagit en mängd unga qvinnor arbetsörtjenst, i följa hvaraf dessa kastat sig in på lastens bana. Dessutom ! ätogo sig fängelserna genom sina direktörer leveranser för kronans räkning, såsom förfördigandet af beklädnadspersedlar för armen, för billigare pris, än den enskilde kunde antaga. Detta vore äfven en inkräktning på den fries rätt. Hrr Siolpe och Asker försvarade utskottets afstyrkande. De ansågo, att en fånge, ehuru brottslig, likväl vore en menniska och derföre borde sysselsättas med det arbete, hvari han vore öfvad. Detta vore af vigt så vida man icke uppgifvit sllt hopp om hans moraliska förbättring. Frågan afgjordes genom votering med 25 röster för utskottets yttrande och 19 för lektor Sondens förslag. Hrr Hesselgren, Lund, Almgren och Gustafsson reserverade sig emot sä väl utskottets som ständets behandline af IooAa fåra