: I torioljelse ar ett Driuskt krigsfartyg och der
t I erhöll underrättelse om krigsförklaringen samt
i sednare hälften af Juni kryssade i närheten
af Sandvichsöarne, som det uppgafs för att
invänta fregatten Aurora,. Man har sednast
1i slutet af Juni sett den i närheten af Oahu.
RIKSDAGEN.
i PLENA I LÖRDAGS.
Borgareståndet.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottets hemstäl
lan i utlåtandet n:o 129, i anledning af väckta mo-
tioner om förändringar i handelsordninge :, att för
erhållande af handelsrättighet skulle fordras examen
i räkne- och skrifkonsten inför en lärare i allmän
skola i närvaro af fullmäktig af handelsföreningen,
blef, såsom vi förut nämnt, afslagen. Hr Rinman
ansäg denna examen onödig, helst det oftast komme
att inträffa, att examinanden vore skickligare i bok-
föring än examinatorn. Hrr Nygren, Gustafsson,
Lund, Mechel och Almgren talade för bifall till för-
slaget, helst examen aldrig på något sätt kunde för-
ringa någon, då man kunde bestä den, men väl bi-
draga till en; mera allmänt spridd upplysning. Hr
Kistner anmärkte, att olägenheterna af den af utskot-
tet föreslagna bestämmelsen ej skulle länge låta vänta
på sig, då man blefve nödsakad att åtföljd af en
fullmäktig i handelsföreningen infinna sig vid ett
elementar-läroverk, för att aflägga examen i konsten
Jatt skrifva och räkna. Man kunde i sädant fall ofta
få företaga en resa på flera mil. Hr Stolpe: Der
prof för erhällande af handelsrättighet förut varit af
de särskilda handelsföreningarne föreskrifna, hafva
de icke visat sig vara af nägon nytta, utan en blott
ceremoni. Det borde bero på den enskilda omtan-
kan att förskaffa sig de kunskaper, som erfordras,
för att kunna med framgång egna sig åt en rörelse.
Skulle examen anses vara af vigt, borde den lika
väl omfatta lagstadganden, såsom konkurslagen, haf-
veristadgan, m. m., som blott skrifva och räkna. Hr
Boman deremot förordade den nu föreslagna examen
inför ett allmänt läroverk, enär det inträffat, att den
Jaf handelsföreningarne föreskrifna examen vittnat om
den största okunnighet hos examinatorn. Hr Björck:
grunden för all näringsfrihet är den, att en hvar må
försörja sig på hvad sätt som helst utan nägra iför-
väg lagda hinder. Som lagen stadgar ansvar för un-
derlåtenhet att föra räkenskap öfver handelsrörelse,
bör detta äfven vara nog, för att det sedermera må
bero på hvars och ens egen omtanka, att icke göra
sig skyldig till lagöfverträdelse i detta hänseende.
Hr Henschen ansåg, att, om ena sådan examen skulle
ega rum, den lämpligast borde afläggas inför nägon
stadens kameraltjensteman.
I fråga om hr Nygrens af utskottet afstyrkta mo-
tion, åsyftande att landthbandlande ej skulle få
nedsätta sig närmare än fem mil intill städerna,
kunde hr Stolpe ej underlåta att tillbakavisa de för
en sädan motion framlagde motiver. Dessa tycktes
grunda sig på den förutsättning, att landet vore till
för städernas skull. Det vore likväl tvärtom, eller
rättare, städerna vore en produkt af landets egen al
stringsförmäga. Handelsfrihet har länge varit till
principen erkänd och redan af Axel Oxenstjerna i
rådet uttalad, ehuru denne ej lyckats genomföra den-
samma :Motionären synes vara af motsatt äsigt,
och, ehuru han framför Axel Oxenstjerna besutte den
fördel, att han tillhörde ett upplystare tidehvarf och
till och med räknade sig till den liberala fraktionen
af nuvarande borgarestånd, kunde likväl talaren icke
annat än lemna företräde åt den förres åsigter. Hr
Nygren genmälde härä, att han ej hade saknat skäl
för motionen, hvar och en kunde finna ett sådant i
det ständigt växande antalet af landthandlande.
Vid den sedermera föredragna frågan om åtskilliga
ändringar i handtverksordningen af den 22 December
1846, uppträdde hr Sundbladmed ett längre
anförande, deri han, emedan han ej i utskottet del-
tagit i frågans hehandling, punkt för punkt genomgick
de af motionären föreslagna förändringar och visade,
huru desamma alla stodo i uppenbar strid med principen
för näringsfrihet; i följd hvaraf talaren yrkade af-
slag å alla dessa förändringar. I fråga om föreskrif-
ten om mästareprofs afiäggande yrkade hr Boman bi-
fall, emedan man måste antaga, att, om examensbe-
tyg skola anses vara af något värde, ett sådant icke
heller kunde vara skadligt i detta fall. Hr Stolpe
yrkade afslag å utskottets hemställan i detta fall, hvar
emot hr Gezelius yrkade bifall. Punkten blef afslagen.
Rörande den af motionären föreslagna inskränk-
ning i försörjningsrätten uppstod en längre debatt.
Hr Hesselgren ansåg visserligen denna punkt öm-
tålig, men försvarade sin motion, emedan han ansåg
att försörjningsrätten urartat till hvad den icke borde
vara. Talaren hade ingenting emot att en ensam
person försörjer sig medelst utöfvande af ett handt-
verk, men man hade så många exempel på, att dessa
äfven antagit flera biträden deri. Sådant måste an-
ses icke vara syftemålet med denna försörjningsrätt.
En annan sida hade äfven frågan. Denna rättighet
har framkallat mycken fattigdom derigenom, att män-
gen lättsinnigt begagnat sig af denna rättighet att
bli sin egen och, då han icke skött sig ordentligt
fallit fattigvården till last. En sådan sjelfförsörjare
hade då vanligen varit gift och hustru ogh barn hade
delat mannens öde. I bref från landsorten hade ta-
laren fått emottaga klagomål i samma syftning
Hr Almgren tillade, att han haft många exempel
derpå, att arbetaren sjelf varit missnöjd med dennz
försörjningsrätt, Hr Lund delade visserligen motic-
närens åsigter, men ansäg tiden ännu ej vara inne
att göra dem gällande. Hr Asker instämde i motic-
närens yttrande, att denna punkt vore ömtålig, ty den
innebure grundprincipen för all näringsfrihet; men
ialaren kunde ej dela motionärens farhågor, rörande
densammas verkan. Mången hade i förjd af denna
bringat sig upp till välstånd, men mången hade vis-
serligen äfven kommit i fattigdom. Detta är en van
lig erfarenhet i alla lifvets förhållanden. Man borde
derföre ej framhålla endast de mörka punkterna på
taflan, då ljusare äfven finnas. Hr Stolpe ansäg
försörjningsrätten vara så naturlig att en lagstiftnig
aldrig bordt lägga något hinder derför. Det harvarit
fel i lagstiftningen från början, som framkallat det
sjukdomstillständ i samhällskroppen, hvaröfver man
ofta hört klagas. Menniskans sträfvande efter obe-
yoende är naturligt, men dä man lägger binder i vä-
gen för denna sträfvan, uppstår en sädan sjuklighet.
Utskottets afstyrkande blef bifallet.
Motionärens förslag i 13 , att vid fängelser och
arbetsinrättningar icke skulle få verkställas arbeten
annat än för dessa inrättningars eget behbof, framkal-
lade en lång diskussion. Hrr Lund, Boman, Hessel-
gren, Gustafsson och Meckel yrkade, att den af lektor
Sonden i sin reservation uttalade mening skulle an-
tsgas, nemlgen att ä fängelserna endast arbeten för
kronans eget bebof skulle verkställas. Dessa talare
ansågo det vara en inkräktning på den frie arbeta-
rens rätt, att vid fängelserna inrättades nationalverk-
städer. Den inkomst, som fängelserna hafva af ar-
betens bedrifvande, är dessutom så obetydlig, att den
kunde af staten ersättas. Det vore bättre att syssel-
sätta fångar med att pumpa vatten, än med handa-
slöjder. Norra korrektionsinrättningen hade derigenom,
att der verkställts sömnader för halfva priset, frånta-
git en mängd unga qvinnor arbetsörtjenst, i följa
hvaraf dessa kastat sig in på lastens bana. Dessutom !
ätogo sig fängelserna genom sina direktörer leveran-
ser för kronans räkning, såsom förfördigandet af be-
klädnadspersedlar för armen, för billigare pris, än
den enskilde kunde antaga. Detta vore äfven en in-
kräktning på den fries rätt. Hrr Siolpe och Asker
försvarade utskottets afstyrkande. De ansågo, att en
fånge, ehuru brottslig, likväl vore en menniska och
derföre borde sysselsättas med det arbete, hvari han
vore öfvad. Detta vore af vigt så vida man icke
uppgifvit sllt hopp om hans moraliska förbättring.
Frågan afgjordes genom votering med 25 röster för
utskottets yttrande och 19 för lektor Sondens förslag.
Hrr Hesselgren, Lund, Almgren och Gustafsson re-
serverade sig emot sä väl utskottets som ständets be-
handline af IooAa fåra