Krim och Sebastopol). Jag hade det infallet att söka upptäcka genom hvilket brott han ådragit sig detta stränga straff, men jag fick icke två gånger samma svar. Skälet till czarens vrede var tydligen en hemlighet för hela verlden, och mer för den dömde än för någon annan. Enligt allmänna tanken hade den. olycklige, insöfd i en bedräglig säkerhet och troende sigiskydd för hvarje uppsigt i denna aflägsna landsort, vid emottagandet af sina mutor och andra gportler försummat den försigtighet, som man aldrig i Ryssland får förglömma, då man innehar en högre plats. Utan denna oaflåtliga egenskap bör man försaka att intaga en högre grad i armeen eller att länge innebafva en guvernörsbefattning. Det bör tilläggas att utgifterna, som äro oundvikliga vid denna plats, äro gränslösa, och att innehafvarne af embeten aldrig få visa sig hvarken för fogliga eller för spotska. Custine, tror jag, påstår att ryssarne icke känna någon måtta i slöseri. Om en förvaltande embetsman, under hela tiden han innehaft sina befattningar, icke haft skicklighet att rikta sig tillräckligt för att köpa de domare, som skola afgöra öfver hans öde, så kan han vara säker att sluta sina dagar i Siberien. General hade räknat på den vanliga undersökningsdomstolen, och han väntade sig icke herrskarens summariska rättvisa. Emellertid återtogo vi vår plats emellan hösäckarne och skakades utom Sebastopol. Vi lemnade bakom oss de ryktbara dockorna, som äro uppförda under den skicklige öfverste Upons öfverinseende, och det dröjde icke länge innan vi sågo den charmanta Inkermandalen, med hvilken dessa dockor äro förenade — LL an Sa AA B. n:o 224 och 2925