din allvarliga uppmärksamhet under det sam-
tal vi nu skola ha med hvarandra. Du hal
fått en så god uppfostran, och gör, Gud ske
lof, denna så mycken heder, att jag sätter
obetingadt tillit till ditt förstånd. Du låte
icke leda dig af ögonblickliga ingifvelser, du
är icke romantisk, du är van att betrakta
hvarje sak från förnuftets och beräkningens
klara, opassionerade synpunkt. Jag vet att
du lugnt skall öfverväga hvad jag nu sår i
begrepp att meddela dig.
Han böll upp, som om han gerna sett at
hon sagt något. Men hon sade ej ett ord.
Kära Louise, du är föremål för ett gifter-
målsanbud, som man gjort mig.
Åter höll han upp, och åter svarade hon e;
ett ord. Detta förv.nade honom så mycket
att han mildt upprepade: Ett giftermåls-an-
bud, min kära Louise!, hvarpå hon utan der
minsta synliga rörelse svarade:
Jag hör dig, fader. Var öfvertygad, at
jag följer dina ord med uppmärksamhet.
Sannerlisen,, sade mr Gradgrind med ett
leende och en smula förlägenhet, är du icke
mera Opassionerad än jag väntat. Eller är du
måhända inte fullkomligt oförberedd på de
meddelande jag åtagit mig att göra dig?
Det kan jag ej säga förrän jag hört det.
Men förberedd eller icke, önskar jag höra det
af dig. Ja önskar att du ville framställa det
för mig, fader.
Underligt nog var mr Gradgrind i detta
ögonblick ej på längt när så lugn som hans
dotter. Han tog en pappersknif i handen.
vände den, lade den ifrän sig, tog upp der
gen och mäste ändå kasta en pröfvande blick
utefter dess blad, innan han hunnit öfvertänke
huru han skulle fortsätta.
Hvad du söger, min kära Louise, är full
komligt i sin ordning. Nåväl då, för att mec
ens komma till saken — jag har åtagit mig