din allvarliga uppmärksamhet under det samtal vi nu skola ha med hvarandra. Du hal fått en så god uppfostran, och gör, Gud ske lof, denna så mycken heder, att jag sätter obetingadt tillit till ditt förstånd. Du låte icke leda dig af ögonblickliga ingifvelser, du är icke romantisk, du är van att betrakta hvarje sak från förnuftets och beräkningens klara, opassionerade synpunkt. Jag vet att du lugnt skall öfverväga hvad jag nu sår i begrepp att meddela dig. Han böll upp, som om han gerna sett at hon sagt något. Men hon sade ej ett ord. Kära Louise, du är föremål för ett giftermålsanbud, som man gjort mig. Åter höll han upp, och åter svarade hon e; ett ord. Detta förv.nade honom så mycket att han mildt upprepade: Ett giftermåls-anbud, min kära Louise!, hvarpå hon utan der minsta synliga rörelse svarade: Jag hör dig, fader. Var öfvertygad, at jag följer dina ord med uppmärksamhet. Sannerlisen,, sade mr Gradgrind med ett leende och en smula förlägenhet, är du icke mera Opassionerad än jag väntat. Eller är du måhända inte fullkomligt oförberedd på de meddelande jag åtagit mig att göra dig? Det kan jag ej säga förrän jag hört det. Men förberedd eller icke, önskar jag höra det af dig. Ja önskar att du ville framställa det för mig, fader. Underligt nog var mr Gradgrind i detta ögonblick ej på längt när så lugn som hans dotter. Han tog en pappersknif i handen. vände den, lade den ifrän sig, tog upp der gen och mäste ändå kasta en pröfvande blick utefter dess blad, innan han hunnit öfvertänke huru han skulle fortsätta. Hvad du söger, min kära Louise, är full komligt i sin ordning. Nåväl då, för att mec ens komma till saken — jag har åtagit mig