Zina och bland kalmuckerna i Tartariet, ge
le bästa beräkningar, som resande hittills satt
088 i stånd att anställa, enahanda resultater.
Den omnämnda skilnaden upphör derföre nä-
stan helt och hållet att vara en skilnad, och
försvinner i sjelfva verket nästan alldeles.
Hvilket ord råder du mig, fader, att be-
sagna i stället för det jag nyss använde?
trågade Louise, hvars lugna hållning icke det
minsta blifvit rubbad af dessa tillfredsställande
resultater.
Louise,, sade hennes far, ingenting tycks
mig vara enklare. Om du håller dig strängt
till sjelfva faktum, blir den faktiska fråga du
ställer till dig sjelf: Önskar mr Bounderby
att jag skall gifta mig med honom? Ja, det
gör han. Den enda fråga som då återstår är:
skall jag gifta mig med honom? Jag tror
icke att något gerna kan vara enklare än
detta.n
Skall jag gifta mig med honom ? uppre-
pade Louise tankfullt.
Alldeles, och i egenskap af din far, min
kära Louise, är det mig en sann tillfreds-
ställelse att veta, det du icke skrider till öf-
vervägande af denna fråga med de åsigter och
lefnadsvanor .som äro utmärkande för så många
andra unga qvinnor. .
Nej, fadero, svarade hon, det gör jag
icke.n
Jag vill nu låta dig sjelf afgöra saken,
sade mr Gradgrind. Jag har framstält den
så som sådana saker i allmänhet afhandlas
mellan praktiskt folk; jag har framstält den
så, som samma sak på sin tid afhandlades
mellan din mor och mig. Det öfriga, min
kära Louise, må du sjelf afgöra.
Alltifrån samtalets början hade hon sutit
med ögonen stadigt fästade på honom. Då
han nu lutade sig bakåt i ländstolen och ä!-
ven här fästade sina djupt liggande ögon på