egna ögon, om han till den grad kunde glöm-
ma hvad han är skyldig ditt sunda förnuft,
att ej säga sitt eget, att han kunde fria till
dig af en sådan anledning. Det ord du nämnde
är derföre här — jag antyder det blott för
dig, mitt barn — ej rätt på sin plats.
Hvilket ord råder du då mig att begagna
i dess ställe, fader?
Jo, min kära Louise, sade mr Gradgrind,
som nu fullkomligt återvunnit fattningen, jag
skulle vilja råda dig, efter du ber mig der-
om, att betrakta denna fråga på samma sätt
som du blifvit van att betrakta hvarje annan
fråga, endast och allenast som ett handgrip-
ligt faktum. Okunnigt och öfverspändt folk
kunna borttrassla sådana saker genom enfal-
diga fantasier och andra dumheter, som ej
finnas till — och rätt betraktade ej alls finnas
till — men det är intet beröm att säga att du
förstår bättre. Hvilka äro nu de faktiska för-
hållandena vid denna sak? Du är, för att
taga ett rundt tal, tjugu år; mr Bounderby
är, äfven i rundt tal, femtio år. Det är vis-
serligen någon skilnad mellan er i ålder, men
ej i förmögenhet och samhällsställning. Det
fins tvärtom en stor öfverensstämmelse mel-
lan er i dessa hänseenden. Då uppstår den
frågan: är denna enda olikhet tillräcklig att
verka som ett hinder för en sådan förbin-
delse? För besvarandet af denna fråga är
det ej ovigtigt att taga äktenskapsstatistiken
i England och Wales, så vidt den hittills blifvit
utrönt, med i beräkningen. Vid en undersökning
af dessa siffror finner jag då, att en stor del af
dessa äktenskap ingås mellan personer af högst
olika åldrar, och att i mer än tre fjerdedelar
af dessa fall brudgrummen är den äldre par-
ten. Som ett bevis på den vida utsträckning
denna lag har, förtjenar anmärkas, att bland
infödingarne i de britiska besittningarne i
Ostindien, likasom äfven i en betydlig del af