edt RRENO
att underrätta. dig, att — mr Bounderby gifvit
mig tillkänna, det han i lång tid med särde-
les förnöjelse och intresse iakttagit dina fram-
steg och länge hoppats att det ögonblick slut-
ligen skulle komma, då han kunde tillbjuda
dig sin hand. Detta ögonblick, som han så
länge och verkligen med stor beständighet
motsett, har nu kommit. Mr Bounderby har
med sitt anbud vändt sig till mig och anmo-
dat mig att meddela dig det och uttala hans
hopp, att du tar det i vänligt öfvervägande.
Begge tysta. Urets knäppningar mycket
ihåliga. Den fjerran röken mycket tung och
svart.
Tror du, fader, sade Louise, att jag äl-
skar mr Bounderby ?
Mr Gradgrind blef ytterst perplex öfver
denna oväntade fråga.
Nå ja, mitt barn — det är en sak som
jag verkligen ej kan säga.
Fordrar du, fader,, fortfor Louise med
alldeles samma röst som förut, att jag skall
älska honom ?
Nej, min lilla Louise, nej! Jag fordrar
ingenting.
Fordrar mr Bounderby att jag skall älska
bonom ?
Sannerligen, min flicka,, sade mr Grad-
grind, är det icke bra svårt att besvara din
fråga.n
Svårt att besvara den med ja eller nej,
fader?
Ja, helt visst, min vän, emedan . .. Här
var något att demonstrera, och det återgaf
honom fattningen, emedan svaret beror så
väsendtligt på den mening, hvari man tar or-
det. Mr Bounderby gör hvarken dig eller sig
sjelf den orättvisan att göra anspråk på något
roman:iskt, fantastiskt eller sentimentalt. Det
skulle tjenat till bra litet att mr Bounderby
sett dig växa upp så godt som under sina