STOCKHOLM, den 25 Sept. Vi finna i Svenska Tidningen för i dag på morgonen nedanstående artikel, hvilken vi ej kunna neka oss nöjet att i sin helhet meddela: Hvad skola vi säga om Aftonbladets långa och likväl så sfattiga artikel, förlidne fredag, rörande det begärda kreditivet ? Det är motbjudando att ingå ipolemik med en så dufven och slö penna, som endast rörer sig inom en dunst af de lättast skingrade ordflockar. Hvilka äro Aftonbladets skäl mot kreditivet? Efter något sökande finna vi dem vara: att regeringen så illa användt de två och en half millioner, som förlidne vår anslogos; att den Kongl. skrifvelsen icke åtföljes af någon utredning af tehofvet; al intet dylikt anslag varit yrkadt af Norge; att bifallet vore ett förtroende-volam, ej förtjenadt af en miniser, som lidit så många nederlag vid denna riksdag och blifvit bortönskad af Borgareoch Bondestånden. Flera skäl hafva vi icke kunnat upptäcka i de fyra torra och magra spalterna, dessa verkliga tartariska stepper, der man med förtviflan ser sig om efter en frisk tanke-oas och må ste beklaga de herrar och män, hvilka isådana trakter finna sit förlofvade land. Hvad vet A.B. om användandet af det förra anslaget? Huru kan bedömas om det är väl eler illa användt? Vet bladet huru mycket, som deraf ännu är, i följd af berömlig sparsamhet, oanvändt? Sjelf har bladet förut, liksom åtsiilliga af borgareståndet i fredags, klandrat att trupper, hvilka öfverförts till Gottland, återigen fått hemmarschera, liksom det icke vore en god h Iining att, då man af händelsernas gång icke trodde sig öfva så stor styrka på Gottiand, man lät en del återgå. Hade det varit bättre at dd: förbifvit qvar? Är det I kaledes illa, att vi kunnat visa Vir orlogsflotta i Östersjön? Utredning saknas? Skall det behöfva någon utredning at den summa, som grundlagen bjuder skola vara afsatt till oförutsedda utgifter för rikets försvar, bör — då riket förklarat sig neutralt under ett brinnande krig mellan verl dens största makter, hvilka, å ömse sidor, skulle hafva stor fördel af vår anslutning, — vara större, än under vanliga, lignare tider? Den, som icke vill inse detta, han skall icke öfvertygas genom en lång lista af möjliga krigsbehof i Bifallet till kreditivet vore ett förtroendevotum till regeringen? Men så är det icke, Det är eu förtroendevotum till Sveriges sjelf5estånd, af oförvanskligare art än herrar statsråds. Om de också icke äro så liberale som många önska, om de icke äro lika stora statsmän, som deras efterträdare in spe, så följer icke deraf, att de icke skola använda de medel rätt, som afsättas till rikets försvar ! Hura pass mycken rättvisa ligger i listan å regeringens lidna nederlag, inses blow deraf, att dit räknas hennes förslag i bränvinsoch skattereglerings-frågorna. Något kreditiv är icke begärdt af Norge? Aftonbladet ner såledea icke att 350,000 sp. blifvit af regeringen ärde att som lån upptagas, men af storthinget afslagne; et beslut af denna riksförsamling, hvarom vi icke skola säga något, förr än vi sett Svea Rikes Ständer bättre uppsatta hvad dem såsom ombud för ett om sin sjelfständighet ömt folk tillhörer, något som vi så mycket mindre tvifla på, sdan vi af öfverläggningarne i borgareståndet sett, att opposilionens båda förgångsmän derstädes, htr Björck och Billström, blifvit öfvergifne af både hr Wern och hr Schwan, hvilka i ord, som hedra så väl deras omdöme som doras fosterlandskäns!a, yttrade att man icke borde lemna regeringen utan medel till rikets försvar. Säkert finna våra läsare, likasom vi, huru upplysande denna artikel är i sak, huru rik på innehåll och friska tankar, så att man vid läsningen riktigt tycker sig lustvandra i det gamla Babylons hängande trädgårdar, samt slutligen med hvilken saftig och fint skuen penna den är författad, så att den på ett hår när liknar hr finansministern friherre Palmstjernas egen i hans rikskunniga protest mot adelns beslut i tullfrågan. Väågsammare än sjelfva de förenade armåernas anfall mot Sebastopol torde det tilläfventyrs vara att röra vid detta stilistiska och politiska mästerstycke; men vi drista dock ett anspråkslöst försök att drifva vår fruktansvärda motståndare ett steg tillbaka. Den snillrike förf. frågar: Hvad Aftonbladet vet om användandet af det förra anslaget? Huru vi kunna bedöma om det är väl eller illa användt? Om vi veta hur mycket deraf ännu är besparadt? m. m. Vi svara, att det Just är saknaden af kunskap och upplysningar härom, — icke hos Aftonbladet, ty för 8eD del hafva vi intet anspråk att få veta Lenna statshemlighet — utan hos Rikets Ständer eller dem, som skola bevilja det nya anslaget, som i vår tanka utgör ett fullgi!tigt skäl att neka det sednare, innan man fått seta huru det första blifvit användt, samt om något eller hur mycket deraf är i behåll. Afvad Aftonbladet och hela allmänheten veta är endast, att kostnaden för det svenska örlogsflaggan visat sig i Östersjön, och för kommenderingarne på Gottland varit bland hufvudföremålen för anordningarne å det förra kreditivet, och Aftonbladet har endast tagit sig fribeten ifrågasätta, huruvida dessa parader och inqvarterin ar skäligen kunna anses hafva varit nödvändiga, för att upprätthålla nentraliteten, eller för att värna Sverges sjelfständighet och ära; ven äfven om så varit, ha väl icke 2!7, millioner kunnat uppslukas af aessa utomordentliga utgifter? ; Svenska Tidningen förvånar sig öfver, att man önskar en utredning af de möjliga krigsbehofp, hvilka äro afsedda att fyllas med le äskade nya millionerna, och menar att en sådan utredning icke behöfves, då riket, under ett brinnande krig, förklarat sig neutralt!! Jo, just derföre att Sverge vill vara neutralt och fått denna neutralitet erkänd af alla de krigförande makterna, förstå vi icke, att några rtomordentliga krigsbehof, kunna eller böra komma i fråga, så vida man icke ämnar uppsättbålla neutraliteten med väpnad makt, och då befinna vi ju oss i krig, för hvilken händelse grundlagen bjuder att det stora kreditivet skall afsättas och, i omedelbart sammanhang dermed, Rikets Ständer sammankallas. b Bifallet till kreditivet sär icke ett förtroendevotum till regeringen utan till Sverges sjelfpbestånd (?). Hvad vill decta säga? Eller är det icke regeringen, som, utan derom erhållen föreskrift, skall bestämma öfver medlens användande? Är det icke åt henne, som penningarne anförtros, och blir det då icke af hennes statsmannaklokhet och insigt om hvad som behöfver göras eller icke göras, som sjelf.beståndet kommer att bero? Ty icke lärer ett lands sjelfbestånd betryggas deraf att man handlöst kastar penningar till disposition af en regering, den man icke anser vuxen de ppolitiska omständigheter, som möjligen kunna Lanmma att hata datta sjielfhbestånd. eller som