STOCKHOLM, den 25 Sept.
Vi finna i Svenska Tidningen för i dag på
morgonen nedanstående artikel, hvilken vi ej
kunna neka oss nöjet att i sin helhet med-
dela:
Hvad skola vi säga om Aftonbladets långa och likväl så
sfattiga artikel, förlidne fredag, rörande det begärda
kreditivet ?
Det är motbjudando att ingå ipolemik med en så dufven och
slö penna, som endast rörer sig inom en dunst af de lättast
skingrade ordflockar.
Hvilka äro Aftonbladets skäl mot kreditivet? Efter något
sökande finna vi dem vara: att regeringen så illa användt
de två och en half millioner, som förlidne vår anslogos; att
den Kongl. skrifvelsen icke åtföljes af någon utredning af
tehofvet; al intet dylikt anslag varit yrkadt af Norge; att
bifallet vore ett förtroende-volam, ej förtjenadt af en mini-
ser, som lidit så många nederlag vid denna riksdag och
blifvit bortönskad af Borgare- och Bondestånden. Flera
skäl hafva vi icke kunnat upptäcka i de fyra torra och
magra spalterna, dessa verkliga tartariska stepper, der man
med förtviflan ser sig om efter en frisk tanke-oas och må
ste beklaga de herrar och män, hvilka isådana trakter finna
sit förlofvade land.
Hvad vet A.B. om användandet af det förra anslaget?
Huru kan bedömas om det är väl eler illa användt? Vet
bladet huru mycket, som deraf ännu är, i följd af berömlig
sparsamhet, oanvändt? Sjelf har bladet förut, liksom åt-
siilliga af borgareståndet i fredags, klandrat att trupper,
hvilka öfverförts till Gottland, återigen fått hemmarschera,
liksom det icke vore en god h Iining att, då man af
händelsernas gång icke trodde sig öfva så stor styrka på
Gottiand, man lät en del återgå. Hade det varit bättre at
dd: förbifvit qvar? Är det I kaledes illa, att vi kunnat visa
Vir orlogsflotta i Östersjön?
Utredning saknas? Skall det behöfva någon utredning
at den summa, som grundlagen bjuder skola vara afsatt
till oförutsedda utgifter för rikets försvar, bör — då riket
förklarat sig neutralt under ett brinnande krig mellan verl
dens största makter, hvilka, å ömse sidor, skulle hafva stor
fördel af vår anslutning, — vara större, än under vanliga,
lignare tider? Den, som icke vill inse detta, han skall
icke öfvertygas genom en lång lista af möjliga krigsbehof
i Bifallet till kreditivet vore ett förtroendevotum till rege-
ringen? Men så är det icke, Det är eu förtroendevotum
till Sveriges sjelf5estånd, af oförvanskligare art än herrar
statsråds. Om de också icke äro så liberale som många ön-
ska, om de icke äro lika stora statsmän, som deras efter-
trädare in spe, så följer icke deraf, att de icke skola an-
vända de medel rätt, som afsättas till rikets försvar
! Hura pass mycken rättvisa ligger i listan å regeringens
lidna nederlag, inses blow deraf, att dit räknas hennes för-
slag i bränvins- och skattereglerings-frågorna.
Något kreditiv är icke begärdt af Norge? Aftonbladet
ner såledea icke att 350,000 sp. blifvit af regeringen
ärde att som lån upptagas, men af storthinget afslagne;
et beslut af denna riksförsamling, hvarom vi icke skola
säga något, förr än vi sett Svea Rikes Ständer bättre upp-
satta hvad dem såsom ombud för ett om sin sjelfständighet
ömt folk tillhörer, något som vi så mycket mindre tvifla på,
sdan vi af öfverläggningarne i borgareståndet sett, att oppo-
silionens båda förgångsmän derstädes, htr Björck och Bill-
ström, blifvit öfvergifne af både hr Wern och hr Schwan,
hvilka i ord, som hedra så väl deras omdöme som doras fo-
sterlandskäns!a, yttrade att man icke borde lemna regerin-
gen utan medel till rikets försvar.
Säkert finna våra läsare, likasom vi, huru
upplysande denna artikel är i sak, huru rik
på innehåll och friska tankar, så att man
vid läsningen riktigt tycker sig lustvandra i
det gamla Babylons hängande trädgårdar, samt
slutligen med hvilken saftig och fint sku-
en penna den är författad, så att den på ett
hår när liknar hr finansministern friherre Palm-
stjernas egen i hans rikskunniga protest mot
adelns beslut i tullfrågan. Väågsammare än
sjelfva de förenade armåernas anfall mot Se-
bastopol torde det tilläfventyrs vara att röra
vid detta stilistiska och politiska mästerstycke;
men vi drista dock ett anspråkslöst försök att
drifva vår fruktansvärda motståndare ett steg
tillbaka.
Den snillrike förf. frågar: Hvad Aftonbla-
det vet om användandet af det förra anslaget?
Huru vi kunna bedöma om det är väl eller
illa användt? Om vi veta hur mycket deraf
ännu är besparadt? m. m. Vi svara, att det
Just är saknaden af kunskap och upplysnin-
gar härom, — icke hos Aftonbladet, ty för
8eD del hafva vi intet anspråk att få veta
Lenna statshemlighet — utan hos Rikets Stän-
der eller dem, som skola bevilja det nya an-
slaget, som i vår tanka utgör ett fullgi!tigt
skäl att neka det sednare, innan man fått
seta huru det första blifvit användt, samt om
något eller hur mycket deraf är i behåll.
Afvad Aftonbladet och hela allmänheten veta
är endast, att kostnaden för det svenska ör-
logsflaggan visat sig i Östersjön, och för
kommenderingarne på Gottland varit bland
hufvudföremålen för anordningarne å det förra
kreditivet, och Aftonbladet har endast tagit
sig fribeten ifrågasätta, huruvida dessa para-
der och inqvarterin ar skäligen kunna anses
hafva varit nödvändiga, för att upprätthålla
nentraliteten, eller för att värna Sverges sjelf-
ständighet och ära; ven äfven om så varit, ha
väl icke 2!7, millioner kunnat uppslukas af
aessa utomordentliga utgifter?
; Svenska Tidningen förvånar sig öfver, att
man önskar en utredning af de möjliga
krigsbehofp, hvilka äro afsedda att fyllas med
le äskade nya millionerna, och menar att en
sådan utredning icke behöfves, då riket, un-
der ett brinnande krig, förklarat sig neutralt!!
Jo, just derföre att Sverge vill vara neutralt
och fått denna neutralitet erkänd af alla de
krigförande makterna, förstå vi icke, att några
rtomordentliga krigsbehof, kunna eller böra
komma i fråga, så vida man icke ämnar upp-
sättbålla neutraliteten med väpnad makt, och då
befinna vi ju oss i krig, för hvilken händelse
grundlagen bjuder att det stora kreditivet skall
afsättas och, i omedelbart sammanhang der-
med, Rikets Ständer sammankallas.
b Bifallet till kreditivet sär icke ett förtroende-
votum till regeringen utan till Sverges sjelf-
pbestånd (?). Hvad vill decta säga? Eller är
det icke regeringen, som, utan derom erhål-
len föreskrift, skall bestämma öfver medlens
användande? Är det icke åt henne, som pen-
ningarne anförtros, och blir det då icke af
hennes statsmannaklokhet och insigt om hvad
som behöfver göras eller icke göras, som sjelf.-
beståndet kommer att bero? Ty icke lärer ett
lands sjelfbestånd betryggas deraf att man
handlöst kastar penningar till disposition af
en regering, den man icke anser vuxen de
ppolitiska omständigheter, som möjligen kunna
Lanmma att hata datta sjielfhbestånd. eller som