skilda .kreditivet blifvit använd;
Kongl. Maj:ts regering har erhållit de förra med-
len genom förespeglingar om utländsk fara; icke den
ringaste upplysning har blifvit nationen eller dess
representanter meddelad angående denna faras be-
skaffenhet; utrikes ministern baron Sijerneld har icke
ens gifyit en antydaing på hvad sätt och i hvad rigt-
ning han bemödat sig upprätthålla och bevaka Sver-
ges ära och fördelar;
; Kongl. Maj:ts regering har emottagitv de svenska
bidragen, utan att med ett ord underrätta svenska
folket om och till hvad män det norska folket bi-
dragit till de förenade rikenas gemensamma behof
ifall af en konflikt med utländsk makt;
i allt och i allo har Kongl. Maj:ts regering in-
svept sig i ett ogenomträngligt hemlighetsmakeri,
ioch vill ändock att folkets ombud skola bevilja pen-
igar, och mera pengar, blott statsrådet Palmstjerna
fär i sitt hufvud att möjligen trupper skola komma
att sammandragas eller eskadrar utrustas.
Talaren anser ingen svensk riksdagsman kunna stå
ill svars inför sina kommittenter eller svenska fol-
ket, om han på sådana grunder beskattar nationen.
Skulle man bevilja penningar så är det ej för myc-
set begärt att få veta hvartill de användas; helst då
de begäras på förordande af en minister som halfva
representationen, och just den halfva delen som re-
presenterar jordbruket, handeln och näringarne, otve-
sydigt förklarat böra ur konungens rådkammare af-
lägsnas.
Om vi skåda en härsmån utom de fåordiga peu-
singereqvisitioner, som från finansdepartementet till-
skickas oss, så finna vi föga hugsvalelse.
En dagsresa från detta rum, på gammal svensk jord,
oland ett folk, som härstammar från våra förfäder,
som talar vårt språk, som har våra seder, vära na-
ionella känslor, som icke längre tillbaka än 1808 och
1809, hvilket många ibland oss ännu minnas, hjelte-
nodigt deltog i våra olyckliga fastän ärorika strider
emot Rysslands horder, som vid ett sådant tillfälle
atan annan anförare än en prest och en länsman ned-
gjorde den förpoststyrka, som var ämnad att fram-
rycka mot Stoekholm, då Ryssland och Danmark öf-
verenskommit att dela Sverge efter Motala ström,
bland detta folk, det älandska folket, våra egna brö-
der ha verldens bäda mest civiliserade nationer höjt
de fanor, som beteckna befrielse från ryskt slafveri.
I ingen fråga kunna Sverges nationalära och Sver-
xe3 nationalfördel vara närmare intresserade än i
denna. Och likväl känner icke svenska nationen ännu
i denna stund, då Englands och Frankrikes flottor af
lea annalkande vintern nödgas att ätervända till af-
lägsna hem, och ålänninzarne med ångest emotse de
itervändande ryssarnes gräsliga bämnd, om Sverges
regering lagt två strä i kors för dessa svenskarnes
egoa bröder. Vi veta, att emellan Sverge och Ryss-
land förut bestätt en för nationalkänslan upprörande
craktat, enligt hvilken allafflyktingar ömsesidigt skulle
utlemnas. Om nu våra äländska bröder skuile vilja
rädda sig undan den ryska knoutpiskan, de ryska berg-
verken, den ryska militärtjensten eller Siberiens lef-
vande död, om de skulle vilja fly öfver till det ännu
svenska landet, så består kanske ännu denna traktat,
och Sverges regering skall då utlemna dessa gamla sven- ;
skar till Rysslands väldsamma hämnd; ätminstone har
vär regering icke gifvit oss ringaste auleduing att för-
moda, att den begagnat konjunkturen för att få denna
traktat upphäfd.
Med ett ord, vi veta ej om konungens rädgifvare
på nägot sätt bevakat Sverges ära och intressen, vil;
veta ej om de medel vi redan anvisat blifvit på min-
sta. nyttiga sätt använde, vi veta blott att man for-
drar att vi skola famla i mörker oeh bevilja nya
millioner.
Men skola dessa millioner förslösas till militära pa-
rader och lustresor med vära fartyg, så protesterar
Johannes Nilsson i det folks namn, hvars representant
han har äran vara, på det kraftigaste deremot.
Finner Kongl. Maj:t rikets väl kräfva att bryta
freden och kalla landets söner från deras yrken till
krigets blodiga göromäl, så må han, liksom andra
konstitutionela regeringar, framträda öppet och med
förtroende till sina folk framlägga en skildring af
ställningen till och redogörelse för underhandlingarne
med utländska makter, och han skall, om hans pla-
ner äro öfverensstämmande med nationalkänslan, finna
ett gensvar frän hvarje koja, som erbjuder honom
allt — lif och egendom.
Men om hans statsräder tillstyrka honom att, i an-
språksfull förtröstan på folkombudens eviga godtrogna
medgörlighet, handla utan folkets medvetande, utan
att stödjas af dess önskningar, då tillhör det folk-re-
presentanterna att tillsluta folkets kassakistor, så
mycket hellre som det skulle vara en oförlätlig in
zonseqvens och en svaghet utan like att lemna ett
förtroendevotum ät en sädan minister som friherre
Palmstjerna, hvilken nyligen fått erfara borgare- och
oondeståndens ogillande och likväl sitter qvar vid ko-
aungens rädsbord och expedierar penningereqvisitioner
ill ständerna, utan att beqväma sig till att med ett
2nda antagligt skäl understödja sådana anspråk.
Är skälet blott att sammandraga krigsmakten för
fredliga behof, dä kan också 500,000 rdr vara till-
räckligt till det så kallade lilla kreditivet; är äter af-
sigten att få penningar till ett nödigt krig, så kunna
de till behöfligt belopp afsättas i det stora kreditivet,
så att ej regeringen må få lyfta dem utan att ny
ciksdagskallelse är utfärdad och folkets ombud säledes
olifva i tillfälle att snart öfvervaka deras användande.
För talaren synes en half million vara tillräcklig, när
let är fråga att den skall användas af en ministår,
om den nuvarande, utan hopp att folkombuden skola
kunna utkräfva något ansvar i fall medlen användas
till onyttiga eller skadliga ändamäl.
Johannes Christoffersson, Olaus Börjesson, Olaus
Eriksson, Anders Jonsson från Westmanland, Anders
Andersson frän Wermland, Tobias Lind, Erik Kri-
stensson, Nils Nilsson frän Örebro, län, Dahlgren,
Lars Gustaf Andersson, Henrik Andersson, Lekberg,
Nils Andersson, Gabriel Andersson och många andra
instämde med Johannes Nilsson.
Den kongliga propositionen om pension åt hofjäg-
mästaren Ström rönte i gär äfven skarpt ogillande af
Jonas Christoffersson, med hvilken Anders Jonsson, Per
Nilsson och Daniel Danielsson förenade sig, af Nils
Nilsson från Örebro län, Matts Persson och Henrik
Andersson. Samma öde träffade den tredje kongliga
propositionen om anslag till slottsreparationer och ett
ridhus vid kongl. sta!let, mot hvilken äfven Jonas
Christoffersson, Nils Svensson från Skåne, Per Nils-
son, Jöns Persson, Nyqvist, Johan Petter Danielsson
och Henrik Andersson uppträdde. Skälen voro i all-
möänhet, att, om dessa anslag varit behöfliga, så borde
regeringen förut ha kommit med framställning derom,
ehura Henrik Andersson anmärkte, att man fick tänka
som Israels folk på vandringen till Kanaans land, att
det bästa kommer tillsist.s FHofjägmästaren Ström
hade vid förvaltningen af allmänningarne i Örebro
län icke gjort sig förtjent af pension, och Djurgårds-
kassan borde. först redovisas innan sådana beviljades
bonom. Det gamla ridhuset kan gerna brukas ännu
oågra är med obetydlig reparation, och vilja ej her-
rar stalldrängar. rida 1 detsamma, så kunna de låta
bli; folket bör ej nu för ett nytt ridhus beskattas med
30,000 rdr.
Jernvägsfrågan.
I gär afton återremitterade ståndet hela statsutsk:s
utlatande n:o 273; angående statens medverkan för
.t-mbanornas anläggning, med en mängd dervid
gjorda anmärkningar. Meningarne voro mycket de-
lade, men ett betydande parti omfattade den äsigten
att bestämdt anslag skulle af den blifvande bränvins-
skatten anvisas till främjande af de båda stambanor-
näs anläggande, nägra dervid önskande att staten
skulle öfvertaga hela företaget, andra att staten blott
skulle understödja det genom lån. Båda partierna,
det för livien. Stockholm — Göteborg och det för linien
Malmö—Jöaköping, hade förenat sig och ifrade för
s.mtidig början af arbetet på dessa båda stambanor.
Utförligare i nästa nummer.
——