tion om anslag för förläggande af länsstyrelsen i Kal-
mar län under vissa tider i norra: delen af länet, och
n:o 285, tillstyrkande bifall till Kongl. Maj:ts propo-
sition om anslag af vinsäd till Ulrika församling; alla
dessa gillades utan diskussion.
Deremot uppstod en liten öfverläggning angående
lag- och ekonomiutskottens betänkande n:o 26 ifråga
om förändrade föreskrifter rörande pastoralexamen,
men utskottens förslag bifölls dock slutligen utan vo-
tering.
—
Bondeståndet.
Mindre kreditivet.
Före remissen af: kongliga propositionen, om det så
kallade lilla kreditivet, yttrade sig följande ledamöter
a ståndet: j
Sahlström ansåg att en sä stor summa icke kan och I
ieke bör meddelas. Utan att inlåta sig på frågan om
nyttan eller skadan af neutraliteten, trodde dock ta-
laren att. vi hade intet att befara af andra makter,
så att för neutralitetens upprätthållande, alla anslag
äro obehöfliga. England och Frankrike ämna icke
störa värt lagn, det hafva de visat, och vår erke-
fiende kan icke, om han:ock. skulle vilja, göra oss
något för när: Så myeket mindre bör den äskade
summan beviljas, som man icke hyser förtroende till
konseljen, mot hvilken borgare- och bondestånden ny-
ligen uttalat sitt misstroende. Man bör således vid-
blifva det gamla beloppet och se till att man icke i
otid utarmar landet, så att det står oförmöget till
ansträngningar, då det verkligen gäller. Många in-
stämde med Sahlström.
Anders Jonsson från Skaraborgs län ansåg att folket
har anspråk på att få veta om det verkligen är af
behofvet att draga så stora summor från jordbruket,
handeln och näringarne. Om det är nödvändigt att
använda många millioner på krigiska tillrustningar,
sä mäste någon fara för fäderneslandets ära eller sjelf-
bestånd finnas. För blott fredliga parader finnes intet
skäl att sätta de produktiva yrkena på svältkur. Men
någon upplysning derom har fegeringen icke gifvit
representationen. I andra konstitutionella samhällen
bruka regeringarne redogöra för anledningarne till
sina penningeanspråk, men vår minister lätsar som
om hon icke ville erkänna folkets rätt att få veta
hvartill dess penningar användas. Folkets ombud
borde derföre helt enkelt vägra att lemna sådana.
Här vet man icke ens huru mycket som är qvar af
förut anvisade medel. För neutralitetens upprättbål-
lande vore det misshushållning att vidare gifva ut
folkets. medel. Att vidare anlita nationens vid denna
riksdag medtagna tillgångar borde aldrig komma i
fråga, om icke krig står. för: dörren, och då skall re-
geringen icke bli utan hvarken folk eller penningar.
Med en finansminister, som ståndet med största skäl
önskat mätte. aflägsnas ur konungens konselj, borde
inga stora summor. beviljas, och Anders Jonsson ville
derföre att lilla kreditivet skulle bestämmas till blott
en half million, hvaremot det stora kunde ökas, till
bevis att folket verkligen är beredt att göra uppoff-
ringar ifall. nöden så -kräfver. Lars Rasmusson och
Erik Kristensson voro af samma äsigt.
Jonas Christoffersson erinrade, att man ännu icke
vet huru mycket som ätgått af de stora sammor som
redan äro beviljade; det kan väl icke vara sä myc-
ket, ty visst har man haft: ett och annat lustläger,
såsom dalregementets på Drottningholm, men dertill
måtte väl ej öfver 3 millioner ha behöfts. Andra
regementen hafva icke baft möte och derigenom har
väl besparing uppstätt. Tills statsutskottet kan med-
dela bestämda. upplysningar om hvad som finnes qvar
och hur det öfriga blifvit användt, motsätter han sig
bifall till, propositionen,
Nils Svensson hade lika med Johanr:es Nilsson och
nägra andra, som ville ha propositionen ännu en gång
bordlagd, men ej kunde få det tillfölje af 49 Riks-
dagsordningen, trott att det ej behöfde vara så brädt
med remitteringen. Nu ville han emellertid uppma-
ra utskottet att skaffa utredning om några medel fin-
nas och vm några medel behöfvas. Blir kreditivet
ökadt med 1, million, så fär regeringen nog något
tillfälle att tillintetgöra dessa medel. Tillika ville
han veta hvad brödrafolket bidragit eller kommer att
bidraga till neutralitetens upprätthållande, och intill-
dess en ordentlig utredning erhälles, ville han icke
rösta för denna proposition.
Ola Svensson ansåg sig, då ständerna redan beviljat
dels ett. särskildt kreditiv, dels andra betydliga be-
lopp till försvarsverket, böra förena sig med Sahl-
gtröm.
Lars Gustaf Andersson och Måns Månsson voro äf-
ven :f samma åsigt som Sahlström, men Måns Måns-
son tillade att han ansåg ändamålet med neutraliteten
vara att lägga värsta tungan på ordinarie roteringen,
emedan eljest både frälse , säteri- och andra dylika
jordnaturer fått deltaga lika i bördan.
Ola Persson förklarade, att han var bland dem som
ropade bifall i Februari till det särskilda kreditivet,
men det had2 han gjort i tanke att riket behöfde för-
svaras. Nu hade man med de penningarne ej uträt-
tat annat än skickat några hundra man till Gottland
och låtit några fartyg utlöpa ur hamnarne, och säle-
des borde man ej bifalla till mera penningar. Men
vom det gäller ett riktigt krig mot Ryssland, så skulle
iogen af allmogen undandraga sig att derför offra
sista skärfven.
Tobias Lind, Lekberg, Per Nilsson och Jöns Anders-
son motsatte sig alla den nu beviljade summan, dels
emedan beväpnad neutralitet är onödig, då ingen
fremmande makt hotar landets lugn, dels derföre a.
det icke är upplyst om hvad som är qvar af redan
anslagna medel.
Förre vice talman Nils Persson i Boda tyckte att
representationen hade rättvist anspräk att få veta hvad
som var användt af de förra medlen, och då regerin-
gen ieke-lemnat dessa upplysningar, sä var det na-
tarligt att tvekan skulle uppstå om behöfligheten af
hvad som nu fordras. Äfven han ville heldre öka det
stora kreditivet än det lilla.
Henrik Andersson, hvilken jemte Nils Andersson var
den enda, som i vintras satte sig emot det särskilda kre-
ditivets beviljande, hörde nu med tillfredsställelse att
bladet vändt sig, och tyckte ocksä att det var tid att
öppna ögonen. Om det vore fråga om att anslå me-
del till rikets försvar, så skulle han icke säga ett ord
emot, men till krigslekar i fredstid ville han icke för-
slösa folkets pengar. Man ser nog huru folket af de
siärdiga utsugningarne blir uppledset och i stora ho-
ar lemnar landet. Tal. yrkade att man ej skulle
afsätta mer än en half million denna gäng.
Lere Larsson ville ej inläta sig på neutralitetens
nytta eller skada och trodde att de medel, som af
särskilda kreditivet blifvit använda, blifvit utgifna för
rikets försvar. Han hoppades dock att större delen
skulle vara qvar och ville icke anvisa medel på höft,
då erfarenheten visat, att det icke är svärt uppfinna
utvägar till deras användande.
Johan Petter Danielsson fann det oväntadt och för-
vännade att finansministern på så nakna och under-
haltiga skäl som de-förebragta, då landets lugn icke
hatas, kunde begära så stora summor. Tygattifreden
icke hotades, det kunde man antaga då ejgmera be-
gärts;. och stod krig för dörren så var både denna sum-
ma och stora kreditivet otillräckliga.
Nils Andersson och Jöns Persson talade ocksä emot
propositionen, på samma skäl som de föregående.
Medin antog att hemliga utskottets ledamöter voro
af samma äsigter som nu i ståndet uttalat sig, dä in,
gen af dem understödt den kongliga propositionen,
och tillfölje deraf var äfven han emot bifsil dertill.
Bengt Gudmundsson trodde att föga beh jft anlitas
af särskilda kreditivet eller särdeles större utgifter
göras än som på riksstaten voro afsedda, emedan neu-
traliteten icke varit hotad. Dä regeringen icke 1.m-
nat nägon upplysning derom när den äskar denna nya
tillökning af 2 millioner, sä synes denna förbehällsarn-
het och många andra anledningar, som finnas förva-
rade i siåndets protokoller, böra betaga ständerna för-
troendet till förvaltningens omsorgsfullbet och ända-
målsenlighet: De gätlika orden i propositionen om
politiska omständigheter, e. ville han ej tyda, men
ansäg att de ej kunde befria folkombuden från de-