Sebastopols tinnar, förr än franska Monitören
offentliggör den märkvärdiga Konstantinopels-
korrespondensen som ärligt framställer möj-
ligheten af företagets misslyckande och myc-
ket blygsamt anmärker, att i detta fall kom-
ma de väldiga stridskrafterna att vackert vända
om igen, ännu en gång uppskjutande den så
mycket anticiperade - bedriften till ett läg-
ligare tillfälle.
Emellertid har nu den ofantliga expeditio-
nen gått af stapeln, och så vida telegrafde-
pescherna ej sagt alldeles osannt, bör något
mer än en vecka hafva gått till ända sedan
hufvudstyrkan nådde höjden af Sepastopol.
Det gifves emellertid både i England och
Frankrike personer, som betvifla allvaret med
hela expeditionen och äro förvissade att hela
Varna-tillrustningarne endast voro ett storar-
tadt spegelfäkteri. Möjligheten af en sådan
tro målar på ett slående sätt sinnesstämnin-
gen hos de krigförande folken, äfven om man
ej genom pressen hörde genljudet af ett doft
knot öfver det sätt hvarpå kriget bedrifves.
Lyckas företaget mot Sebastopol — hvilket
vi väl snart skola få erfara — så har myc-
ket blifvit vunnet, och Ryssland skall sanno-
likt finnas benäget att på de fyra punkternas
bas erbjuda en fred, som de allierade ej
torde länge draga i betänkande att anta-
ga, utan att mycket fästa sig vid uppfyl-
landet af sina skrytsamt åtagna förbindelser att
förödmjuka och oskadliggöra czarväldet för
evärdliga tider. Misslyckas åter äfven detta
företag, så hafva de allierade dermed satt
kronan på sitt fiasco, och intrycket deraf
torde både i England och Frankrike medföra
politiska förändringar, som ingen vid årets
början kunde föreställa sig.
Hvad kan vara anledningen till dessa bedröf-
liga utsigter för ett krigsföretag, med så
mycken pomp och ståt utropadt såsom civi-
lisationens och frihetens korståg mot träldo-
men och barbariet? Vi göra villigt afräkning
för de oförutsedda vidrigheter en fruktansvärd
farsots hemsökelser på båda krigsskådeplat-
serna lagt i de allierades väg, ehuru vi ej
kunna neka oss att tro den tvungnu overk-
samheten och den deraf föranledda andliga
nedstämningen hos gemenskapen hafva varit
kolerans farliga bundsförvandt både i Öster-
sjön och på Svarta hafvet. Man säger vidare
att det är missräkningen om Sverges bistånd
som gjort att alla de allierades bemödanden
strandat, och det må vara tillfredsställande
åtminstone för vår egenkärlek, att Europas
tvenne rikaste, företagsammaste och högst
bildade nationer erkänt sig ingenting kunna
uträtta utan det lilla fattiga Sverges hjelp. Det
må vara sannolikt att svenska regeringens med-
verkan skulle hafva väsentligen förändrat ut-
gången af Östersjöexpeditionen, och dunkla
rykten hviskas understundom, att kärnan af
Finlands modiga befolkning endast väntade
på en svensk landstigning för att under Sver-
ges fanor resa sig upp och afkasta träldoms-
oket. Historien, som dömer konungar och
folk, skall en gång gifva sitt utslag, gillande
eller ogillande, öfver de skandinaviska rege-
ringarnes neutralitetspolitik. Men det är också
en möjlighet att samma inflytelser som förla-
mat vest:nakternas ansträngningar, äfven skulle
hafva tyngt på våra vapen och förintat våra bästa
bemödanden. Och i sådant fall vore det lycka
att vi sluppit spilla vårt blod och våra krafter i
en strid utan ära och utan resultat. Hvar skola
vi nu söka denna förlamande inflytelse, somide-
ligen hä at och motat tvenne armåer, hvil-
kas redl et och tapperhet äro höjda öfver
allt tvifvelsmål? Icke hos folken åtminstone,
hvilkas tänkesätt högljudt gifvit sig tillkänna
i det fria England och icke en gång kunnat
undertryckas i det all offentlig yttranderätt
beröfvade Frankrike. På båda ställena är det
folkviljan som drifvit regeringarne in på kri-
gets bana. Felet måste således ligga uteslu-
tande hos de sednare, hvilka behandlat det
mera såsom kabinetternas angelägenhet äro som
folkens. I England har -ministeren endast
steg för steg gifvit vika för folkviljans påtryck-
ning, och i det lama sätt hvarpå rustningarne
bedrifvits, särdeles hvad beträffar utrustnin-
gen af den lilla flotta som Napier med så myc-
ken enständighet fordrat, kan man ej undgå att
finna en oförlåtlig likgiltighet, för att ej säga
något ännu hårdare. En dylik förebråelse torde
ej billigtvis kunna. drabba Frankrikes kejsare,
men det är tydligt att äfven han betraktat
kriget mot Ryssland snarare som en dynastisk
hämnd, riktad mot czaren personligen, än så-
som ett krig för politiska principer, såsom
en franska folkets stora strid för den euro-
peiska friheten. Och hvad ännu värre är,
han har ej rena händer; broderblodet från den
2 December klibbar ännu vid de franska vap-
nen och slöar deras egg; handtlangarne från
dessa våldets dagar äro ej de rätta nännen
att föra franska härarne i striden mot ett an-
nat våld. Redan börja hotande röster höras
från Frankrikes orientaliska armå, som vill
ha tillbaka sina Samla generaler, under hvilka
den vant sig att segra öfver fiender. Denna
armeens opposition mot befälhafvare såsom
St. Arnaud och Espinasse, och dess vaknade
längtan efter en Bedeau, en Lamoriciere, torde
ej blifva utan inflytande på Frankrikes inre
händelser i den närmaste framtiden. De ve-
stra kabinetterna, såsom de nu se ut, kunna
möjligen aftvinga ryska czaren några enstaka
eftergifter i Svarta Hafvet, men svårligen lära de
kunna utkämpa striden met despotismen i re-
geringssystemer. Detta är folkens sak, och
de lära nog en gång komma att taga den i
sina egna händer.
i —
— I förmiddagens plena hafva till Rikets
Ständer blifvit aflemnade följande kongl. pro-
positioner :
1:o i fråga om beloppet af den uti 63
Regeringsformen främst omförmälde kreditiv-
summa (föreslagen att höjas till 2 Y, millio-
ner rdr bko);
2:0 angående särskilda anslag,: dels för åt-
eckilliga uti kanol glattet i Stackhalm ach