BISTRA TIDER ).
AF
Charles Dickens.
Men då ni arbetar under en sådan gentle-
man, följa de säkert inte med er i fabriken?
Nej, nej, dit följde de honom icke. Der
var allting som det skulle vara. (Han gick
icke, för att vara henne till nöjes, så långt
att han sade att der herrskade en slags gu-
domlig rätt; men jag har nnder de sednaste
åren hört nästan Jlika präktiga påståenden
göras).
De befunno sig nu i den mörka gränden
tätt invid fabriken, och arbetarne strömmade
till. Klockan ringde, och ormen slingrade sig
i många bugter, och elefanten lagade sig i
ordning. Den besynnerliga gamla qvinnan
hänrycktes till och med öfver klockan. Det
var den vackraste klocka hon någonsin hörty
sade hon, och den lät så högtidligt!
Då han godmodigt stannade för att räcka
henne handen innan han gick in, frågade hon
bonom, hur länge han arbetat der.
Ett halft tjog af åre, svarade han henne.
Jag måste kyssa den hand,, sade hon,
som arbetat ett halft tjog af åri denna vackra
fabrik! Och oaktadt hans motstånd lyfte
hon upp den och tryckte den till sina läppar.
Hvad det var för en harmoni, som utom hen-
nes ålder och naivitet omgaf henne, kunde
han ej reda för sig sjelf; men till och med
i denna fantastiska rörelse var det något, som
tycktes stämma öfverens med tiden och stäl-
let, ett visst något, som ingen annan tycktes
honom kunnat göra med så mycket allvar
eller med en så naturlig och rörande min.
4) Se A. B. D:o 209, 202, 303, 206 och 208—210,
213 och 215.