BISTRA TIDER ). AF Charles Dickens. Men då ni arbetar under en sådan gentleman, följa de säkert inte med er i fabriken? Nej, nej, dit följde de honom icke. Der var allting som det skulle vara. (Han gick icke, för att vara henne till nöjes, så långt att han sade att der herrskade en slags gudomlig rätt; men jag har nnder de sednaste åren hört nästan Jlika präktiga påståenden göras). De befunno sig nu i den mörka gränden tätt invid fabriken, och arbetarne strömmade till. Klockan ringde, och ormen slingrade sig i många bugter, och elefanten lagade sig i ordning. Den besynnerliga gamla qvinnan hänrycktes till och med öfver klockan. Det var den vackraste klocka hon någonsin hörty sade hon, och den lät så högtidligt! Då han godmodigt stannade för att räcka henne handen innan han gick in, frågade hon bonom, hur länge han arbetat der. Ett halft tjog af åre, svarade han henne. Jag måste kyssa den hand,, sade hon, som arbetat ett halft tjog af åri denna vackra fabrik! Och oaktadt hans motstånd lyfte hon upp den och tryckte den till sina läppar. Hvad det var för en harmoni, som utom hennes ålder och naivitet omgaf henne, kunde han ej reda för sig sjelf; men till och med i denna fantastiska rörelse var det något, som tycktes stämma öfverens med tiden och stället, ett visst något, som ingen annan tycktes honom kunnat göra med så mycket allvar eller med en så naturlig och rörande min. 4) Se A. B. D:o 209, 202, 303, 206 och 208—210, 213 och 215.