hvad du var och icke gift dig. Men nu är
det för sent att tala derom.
Var det ett olika parti, sir, i afseende på
åldern? frågade mrs Sparsit.
Du hör hvad detta fruntimmer frågar. Var
din olyckliga -förbindelse ett olika parti i af-
seende på åldern?) sade mr Bounderby.
På intet vis. Jag var tjugoett år och hon
omkring tjugo.,
Verkligen, sir?, sade mrs Sparsit med myc-
ket lugn till sin husbonde. Då detta äkten-
skap blef så olyckligt, antog jag att det varit
olika med afseende på åldern.n
Mr Bounderby såg mycket på den goda frun
med en sidoblick, som hade någonting oänd-
ligt försktligt uti sig. Han styrkte sig med
litet mera Sherry.
Nå, hvarför fortfar du inte? frågade han
derpå, i det han med någon häftighet vände
sig om mot Stefan Blackpool.
Jag har kommit för att fråga er, sir, huru
jag skall bära mig åt för att blifva qvitt denna
qvinna., Stefan lade ett djupare allvar i sitt
forskande ansigte. Mrs Sparsit utstötte ett
svagt skri, som om hon fått en moralisk stöt.
;Hvad menar du? sade Bounderby i det
han reste sig upp och stödde sig med ryggen
mot kaminen. Hvad är det du pratar om?
Du tog henne ju för att med henne dela både
ljuft och ledt.
Jag kan nog hafva skäl att vara trött vid
henne. Jag kan icke uthärda det längre och
skulle ej härdat ut så länge dermed som jag
gjort. om jag ej funnit tröst och medlidande
hos den bästa qvinna som någonsin lefvat.
Fade hon icke varit, hade jag mistat förstån-
det.v
Jag fruktar, sir, att han önskar blifva fri
endast för att få gifta sig med det fruntim-
mer han talar omp, anmärkte mrs Sparsit med