hvad du var och icke gift dig. Men nu är det för sent att tala derom. Var det ett olika parti, sir, i afseende på åldern? frågade mrs Sparsit. Du hör hvad detta fruntimmer frågar. Var din olyckliga -förbindelse ett olika parti i afseende på åldern?) sade mr Bounderby. På intet vis. Jag var tjugoett år och hon omkring tjugo., Verkligen, sir?, sade mrs Sparsit med mycket lugn till sin husbonde. Då detta äktenskap blef så olyckligt, antog jag att det varit olika med afseende på åldern.n Mr Bounderby såg mycket på den goda frun med en sidoblick, som hade någonting oändligt försktligt uti sig. Han styrkte sig med litet mera Sherry. Nå, hvarför fortfar du inte? frågade han derpå, i det han med någon häftighet vände sig om mot Stefan Blackpool. Jag har kommit för att fråga er, sir, huru jag skall bära mig åt för att blifva qvitt denna qvinna., Stefan lade ett djupare allvar i sitt forskande ansigte. Mrs Sparsit utstötte ett svagt skri, som om hon fått en moralisk stöt. ;Hvad menar du? sade Bounderby i det han reste sig upp och stödde sig med ryggen mot kaminen. Hvad är det du pratar om? Du tog henne ju för att med henne dela både ljuft och ledt. Jag kan nog hafva skäl att vara trött vid henne. Jag kan icke uthärda det längre och skulle ej härdat ut så länge dermed som jag gjort. om jag ej funnit tröst och medlidande hos den bästa qvinna som någonsin lefvat. Fade hon icke varit, hade jag mistat förståndet.v Jag fruktar, sir, att han önskar blifva fri endast för att få gifta sig med det fruntimmer han talar omp, anmärkte mrs Sparsit med