en inkomst af en half million rdr rgs eller il det närmaste 2 procent af den beräknade anläggningskostnaden för hela bansträckan. Detta t är för den enda artikeln spanmål. När man if nu härtill lägger ladugårdsprodukter, som tilllt följe af ett förbättradt landtbruk sannolikt1i skulle komma att på denna väg exporteras, 4( samt vidare den högst betydande och lätt be-: räkneliga export af skogsoch bergslagspro-l4 dukter, som redan eger rum öfver Göteborg, l och slutligen den starka personaltrafik, soml hela året korame att ega rum från hel detl: nordliga och mellersta Sverge med de södra l: provinserna och utlandet, så bör denna banal: med tiden kunna lemna en ganska skälig in-j: komst. Det kan naturligtvis ej vari vår meI 4 ning att fullständigt bevisa, det sådant blir j förhållandet, ej heller är det i ringaste månil; vår önskan att bestrida möjligheten för andra I: banor att bära sig ännu bättre. Afsigten med dessa flyktiga antydningar har endast varitj; att i någon mån lugna dem, som oroa sig med den föreställning att en jernbana mellan Stock: holm och Göteborg skulle, som man säger, li bära ända upp åt väggarne., En annan invändning, som äfven blifvitle hörd, är att det ej skulle vara fullt bevisadt,l; huruvida den oftanämnda linien verkligen ärl4 en nödvändig hufvudbana. Vi hafva redan i en föregående artikel il: allmänna ordalag påpekat det påtagliga derij( att hela vår rörelse har sin naturliga väg åt vester. Denna vår åsigt får äfven ett fullgil-j: tigt stöd i existerande förhållanden. Rätta j: kriteriet på en rörelses riktning bör väl anses : vara riktningen af den väg dit varorna för-! sändas. Se vi nu på kommerskollegii berät-: telser om Sverges utrikes handel och sjöfart, : så finna vi att af de 27 millioner rdr bko, hvarti!l värdet af Sverges sednast uppgifna export uppgick, exporterades för 18 millioner samma mynt till länder så belägna, att man för att komma dit måste passera Jyllands norra udde, d.v.s. England, Frankrike, Amerika o. 8. v., och att således två tredjedelar af vår export söker sig denna väg, ett förhållande som i framtiden utan tvifvel kommer att skarpare framträda, emedan det just ; är till våra skogs-, jordbruksoch bergsprodukter som dessa länder äro de hufvudsakligaste afnämarne. Häraf följer ju också klart . att en jernvägslinie, så vidt dess ändamål är att föra alstren af vår industri genaste vägen) till de länder som äro dess naturliga afnämarc, äfven måste med sin slutpunkt föras): till den hamn som ligger närmast Jyllands norra udde, d. v. s. Göteborg. När dertill kommer att den sätter oss i nära, hvarken af vintern eller af grannstaters politiska konjunkturer beroende, förbindelse med våra naturliga vänner och bundsförvandter, de vestra makterna, att den stryker nära förbi rikets centrala militärplats Carlsborg, att den förenar hufvudstaden med rikets andra stad och derigenom öppnar en för hela landet och särdeles för hufvudstaden ytterst fördelaktig förbindele mellan östern och vestern, att den förbinder rikets fyra största insjöar, att den med en vägsträcka af endast 50 mil dels direkt genom!öper dels öppnar lätt förbindelse med elfva :n, innehållande tillsamman öfver 39,000 :mnan, utgörande nära två tredjedelar a: ca den skattdragande jorden, och att den slutligen för rikets norra provinser öppnar tillfälle att genom ej alltför långa bibanor med densamma förena sg, så våga vi tro att Stockholm-Göteborgslinien är en jernvägs stambana af den vigtigaste art och att fågan derom, utan att behöfva bortkasta ytterligare 100,000 rdr bko till komparativa undersökningar, är tillräckligt utreddå, för att anslag, åtminstone till företagets påbörjande, redan vid denna riksdag må kunn. beviljas. Vi misskänna ingalunda deras nit, som arbeta för den s. k. skånska banan, och vi önska äfven att denna för Småland, men isynnerhet för Skåne ganska vigtiga bana må blifva en bland de första provinsbanor som komma till utförande. Att äfven denna banas egna målsmän företrädesvis betrakta den, mindre såsom en allmän rikslinie, än såsom en provinsväg, visar sig ganska tydligt af det alternativ som innehålles i den vid utskottets betänkande fogade reservationen af hr S. Troil, hvari biskop Heurlin och prosten Berlin instämt, nemligen att om ständerna ej skulle finna lämpligt att för det närvarande anlägga en jernväg från skånska kusten till Vettern, beslut åtminstone nu måtte fattas om byggandet c en bana från Malmö till Christianstad, helst med en utgrening till Ystad, och att medel för detta ändamål måtte ställas till Kongl. Maj:1s disposition. Genom framställandet af detta alternativ hafva reservanterna, så tydligt man någonsin kan önska, angifvit sin uppfattning af den skånska banans betydelse, såsom i fö:sta rummet afsedd att bereda behöfiiga kommunikationer inom provinsen, och under denna synpunkt äro vi förvissade att förslagets vigt af en hvar skall finna sitt fulla erkännande, utan att träda i kollision med de mera omfattande intressen, som ligga till grund för e1 jernvägsförbindelse emellan vesterhafvet och Östersjön. I afseende på de betänkligheter man slutligen hörer framställas, att tiden ej är lämplig för större industriföretag då man kan befara möjligheten af vidtutseende utländska förvecklingar, så få vi erkänna att vi ingalunda dela denna åsigt. Tvertom synas oss möjligheterna af ansträngningar i det yttre just böra uppmana oss till sådana ansträngningar i det inre, hvilka för oss kunna lätta de uppoffringar ett möjligt krigstillstånd skullej kunna ålägga oss. Också bestyrkes denna åsigt af förhållandena i andra länder. I England till och med steg statsskulden under krigsåren 1775—1817 från 129 till 848 milfn Te nns