en inkomst af en half million rdr rgs eller il
det närmaste 2 procent af den beräknade an-
läggningskostnaden för hela bansträckan. Detta t
är för den enda artikeln spanmål. När man if
nu härtill lägger ladugårdsprodukter, som tilllt
följe af ett förbättradt landtbruk sannolikt1i
skulle komma att på denna väg exporteras, 4(
samt vidare den högst betydande och lätt be-:
räkneliga export af skogs- och bergslagspro-l4
dukter, som redan eger rum öfver Göteborg, l
och slutligen den starka personaltrafik, soml
hela året korame att ega rum från hel detl:
nordliga och mellersta Sverge med de södra l:
provinserna och utlandet, så bör denna banal:
med tiden kunna lemna en ganska skälig in-j:
komst. Det kan naturligtvis ej vari vår me- I 4
ning att fullständigt bevisa, det sådant blir j
förhållandet, ej heller är det i ringaste månil;
vår önskan att bestrida möjligheten för andra I:
banor att bära sig ännu bättre. Afsigten med
dessa flyktiga antydningar har endast varitj;
att i någon mån lugna dem, som oroa sig med
den föreställning att en jernbana mellan Stock- :
holm och Göteborg skulle, som man säger, li
bära ända upp åt väggarne.,
En annan invändning, som äfven blifvitle
hörd, är att det ej skulle vara fullt bevisadt,l;
huruvida den oftanämnda linien verkligen ärl4
en nödvändig hufvudbana.
Vi hafva redan i en föregående artikel il:
allmänna ordalag påpekat det påtagliga derij(
att hela vår rörelse har sin naturliga väg åt
vester. Denna vår åsigt får äfven ett fullgil-j:
tigt stöd i existerande förhållanden. Rätta j:
kriteriet på en rörelses riktning bör väl anses :
vara riktningen af den väg dit varorna för-!
sändas. Se vi nu på kommerskollegii berät-:
telser om Sverges utrikes handel och sjöfart, :
så finna vi att af de 27 millioner rdr bko,
hvarti!l värdet af Sverges sednast uppgifna
export uppgick, exporterades för 18 millioner
samma mynt till länder så belägna, att man
för att komma dit måste passera Jyllands
norra udde, d.v.s. England, Frankrike, Ame-
rika o. 8. v., och att således två tredjedelar
af vår export söker sig denna väg, ett för-
hållande som i framtiden utan tvifvel kom-
mer att skarpare framträda, emedan det just ;
är till våra skogs-, jordbruks- och bergspro-
dukter som dessa länder äro de hufvudsakli-
gaste afnämarne. Häraf följer ju också klart .
att en jernvägslinie, så vidt dess ändamål är
att föra alstren af vår industri genaste vägen)
till de länder som äro dess naturliga afnä-
marc, äfven måste med sin slutpunkt föras):
till den hamn som ligger närmast Jyllands
norra udde, d. v. s. Göteborg. När dertill
kommer att den sätter oss i nära, hvarken af
vintern eller af grannstaters politiska konjunk-
turer beroende, förbindelse med våra naturliga
vänner och bundsförvandter, de vestra makter-
na, att den stryker nära förbi rikets centrala
militärplats Carlsborg, att den förenar hufvud-
staden med rikets andra stad och derigenom
öppnar en för hela landet och särdeles för huf-
vudstaden ytterst fördelaktig förbindele mel-
lan östern och vestern, att den förbinder ri-
kets fyra största insjöar, att den med en väg-
sträcka af endast 50 mil dels direkt genom-
!öper dels öppnar lätt förbindelse med elfva
:n, innehållande tillsamman öfver 39,000
:mnan, utgörande nära två tredjedelar a:
ca den skattdragande jorden, och att den
slutligen för rikets norra provinser öppnar till-
fälle att genom ej alltför långa bibanor med
densamma förena sg, så våga vi tro att
Stockholm-Göteborgslinien är en jernvägs
stambana af den vigtigaste art och att
fågan derom, utan att behöfva bortkasta
ytterligare 100,000 rdr bko till kompa-
rativa undersökningar, är tillräckligt utreddå,
för att anslag, åtminstone till företagets på-
börjande, redan vid denna riksdag må kunn.
beviljas. Vi misskänna ingalunda deras nit,
som arbeta för den s. k. skånska banan, och
vi önska äfven att denna för Småland, men
isynnerhet för Skåne ganska vigtiga bana må
blifva en bland de första provinsbanor som
komma till utförande. Att äfven denna ba-
nas egna målsmän företrädesvis betrakta den,
mindre såsom en allmän rikslinie, än såsom
en provinsväg, visar sig ganska tydligt af det
alternativ som innehålles i den vid utskottets
betänkande fogade reservationen af hr S. Troil,
hvari biskop Heurlin och prosten Berlin instämt,
nemligen att om ständerna ej skulle finna
lämpligt att för det närvarande anlägga en
jernväg från skånska kusten till Vettern, be-
slut åtminstone nu måtte fattas om byggandet c
en bana från Malmö till Christianstad, helst med
en utgrening till Ystad, och att medel för
detta ändamål måtte ställas till Kongl. Maj:1s
disposition. Genom framställandet af detta
alternativ hafva reservanterna, så tydligt man
någonsin kan önska, angifvit sin uppfattning
af den skånska banans betydelse, såsom i fö:-
sta rummet afsedd att bereda behöfiiga kom-
munikationer inom provinsen, och under denna
synpunkt äro vi förvissade att förslagets vigt
af en hvar skall finna sitt fulla erkännande,
utan att träda i kollision med de mera om-
fattande intressen, som ligga till grund för e1
jernvägsförbindelse emellan vesterhafvet och
Östersjön.
I afseende på de betänkligheter man slutli-
gen hörer framställas, att tiden ej är lämplig
för större industriföretag då man kan befara
möjligheten af vidtutseende utländska förveck-
lingar, så få vi erkänna att vi ingalunda dela
denna åsigt. Tvertom synas oss möjligheterna
af ansträngningar i det yttre just böra upp-
mana oss till sådana ansträngningar i det
inre, hvilka för oss kunna lätta de upp-
offringar ett möjligt krigstillstånd skullej
kunna ålägga oss. Också bestyrkes denna
åsigt af förhållandena i andra länder. I Eng-
land till och med steg statsskulden under
krigsåren 1775—1817 från 129 till 848 mil-
fn Te nns