då i Guds namn en lag som kan hjelpa mig!
Det ligger en helighet i detta lefnadsför-
hållande, sade Bounderby, och — och —
— den måste bevaras.,
Nej, nej, säg icke så, sir, På det sättet
kan den icke bevaras. På det sättet går den
blott alldeles sin kos. Jag är väfvare. Jag
har arbetat i fabriker allt sedan jag var barn,
men jag har fått ögon till att se med och
öron till att höra med. Hvar gång assisrät-
ten haft session läser jag i bladen — och
ni gör så med, jag vet det — huru omöjlig-
heten att för något pris erhålla skilsmessa
bringar blod öfver detta land och drifver en
mängd af okunnigt gift folk (och återigen sä-
ger jag långt oftare qvinnor än manfolk) till
slagsmål, mord och brådstörtad död. Ställ
mig till rätta härmed. Mitt öde är mycket
sorgligt, och jag. ville gerna — om ni vill
vara så god — få kunskap om den lag som
kan hjelpa mig.
Ja, jag vill säga dig något,, sade Boun-
derby och stack händerna i fickan. aDet fins
en sådan lag.
Utan någon förändring i sitt lugna väsen
och sin djupa uppmärksamhet nickade Ste-
fan blott.
Men den är al!s icke för dig. Den kostar
pengar. Den kostar mycket pengar.,
Hur mycket ungefär? frågade Stefan lugnt.
Å du måste vända dig till domkapitlet
med en stämning och till en civilldomstol
med en stämning och till öfverhuset medsen
stämning, och du måste utverka dig en pars
lamentsakt för att kunna gifta om dig igen,
och om saken vore mycket klar, antar jag
att den skulle komma att kosta dig emellan
usen och femtonhundra pund eller kanske
dubbelt så mycket, sade Bounderby.
Fins det ingen annan lag?s
Nej, alls ingen.s