nämnda vilkor dock icke skall gälla för dem
som redan äro prester.
— —
— Den kongl. propositiohen rörande än-
dring i 35 och 40 SS regeringsformen, m. fl. st.
rörande rikets styrelse då konung är sjuk el-
ler utrikes vistande, hvilken proposition, så-
som vi förut nämnt, blifvit af konstitutions--
utskottet afstyrkt, har i dag genom de två
privilegierade ståndens devouement blifvit
lyckosamligen förhjelpt att hvila till nästa
riksdag, på samma gång borgare- och bonde-
stånden utan invändning godkänt konstitutions-
utskottets beslut. På riddarhuset uppläste ju-
stitiestatsministern hr grefve Sparre ett kort
skriftligt anförande till försvar för propositionen,
och det höglofliga ståndet hade den artighe-
ten att utan diskussion förkasta utskottets åsigt
och göra den kungliga propositionen hvilande.
I det högvördiga ståndet börjades diskussio-
nen med en appell till lojaliteten och grann-
lagenheten, som föranledde en biskop att för-
klara det han icke erkände någon högre loja-
litet än den att redligt tänka och handla efter
ens innersta öfvertygelse, men som dock hade
den lyckliga påföljden att väcka ståndets för-
barmande. Det var märkligt att höra propo-
sitionens egentligaste försvarare erkänna de
många med dess antagande förknippade be-
tänkligheterna ; men hvad gör det väl, hette det,
om det stackars förslaget får lefva tre år till?
Man kan ju slå ihjel det nästa gång; man
fattar ju intet bindande beslut, m. fl. högst
bevekande argumenter, hvaribland också icke
glömdes den förmente grannlagenheten mot
Norge att ej nu definitift afslå ett förslag,
som enligt Norges grundlag ej kan behandlas
förr, än af nästa storthing. Sedan tre talare
på det strängaste kriticerat den kongl. propo-
sitionen, beslöt ståndet enhälligt, såsom af tal-
mannen tillkännagafs, att den kungliga pro-
positionen skulle blifva hvilande till nästa
riksdag.
I ———