BISTRA TIDER ) Charles Dickens. Jag har kommit,, började Stefan i det han efter ett ögonblicks eftersipnande höjde ögonen från golfvet, för att bedja er, sir, om ett godt räd, hvaraf jag har stort behof. En påskdag för nitton år sedan blef jag gilt. Hon var ung, ganska vacker, och hade eit godt rykte om sig. Nå väl, snart kom hon på orätta vägar, men skulden var icke min; ty Gud är mitt vittne att jag icke var någon i elak man emot henne., Allt det der har jag bört förr, sade mr Bounderby. 4Hon sökte andra bekantskaper, slog sig på att supa, försummade sitt arbete, sålde ert bohag, satte kläderna i pant och blef ett riktigt kreatur.. Jag hade tålamod med henne., (1Så mycket dummare af dig, sade mr Bounderby i förtroende till sitt vinglas). Jag hade mycket tålamod med henne. Många, många gånger sökte jag vänja henne af med det. Jag försökte både det ena och det andra. Mången gång bar jag kommit hem och sett alit hvad jag egde och hade bortsåldt och henne sjelf ligga sanslös på bara golfvet, och det icke en utan väl tjugo gånger. . ,Hvarje drag i hans ansigte blef djupare då han yttrade dessa ord och aflade sitt rörande vittnesbörd om de lidanden han utstått. Det blef ständigt allt värre och värre, och slutligen öfvergaf hon mig. Öfverallt gjorde hon sig till en skamfläck och en vanära. Hon kom tillbaka, hon kom tillbaka, hon ) Se A. B. n:o 200, 202, 303, 206 och 208—210 och 213.