BISTRA TIDER )
Charles Dickens.
Jag har kommit,, började Stefan i det
han efter ett ögonblicks eftersipnande höjde
ögonen från golfvet, för att bedja er, sir,
om ett godt räd, hvaraf jag har stort behof.
En påskdag för nitton år sedan blef jag gilt.
Hon var ung, ganska vacker, och hade eit
godt rykte om sig. Nå väl, snart kom hon
på orätta vägar, men skulden var icke min;
ty Gud är mitt vittne att jag icke var någon i
elak man emot henne.,
Allt det der har jag bört förr, sade mr
Bounderby. 4Hon sökte andra bekantskaper,
slog sig på att supa, försummade sitt arbete,
sålde ert bohag, satte kläderna i pant och
blef ett riktigt kreatur..
Jag hade tålamod med henne.,
(1Så mycket dummare af dig, sade mr
Bounderby i förtroende till sitt vinglas).
Jag hade mycket tålamod med henne.
Många, många gånger sökte jag vänja henne
af med det. Jag försökte både det ena och
det andra. Mången gång bar jag kommit
hem och sett alit hvad jag egde och hade
bortsåldt och henne sjelf ligga sanslös på bara
golfvet, och det icke en utan väl tjugo
gånger. .
,Hvarje drag i hans ansigte blef djupare
då han yttrade dessa ord och aflade sitt rö-
rande vittnesbörd om de lidanden han utstått.
Det blef ständigt allt värre och värre, och
slutligen öfvergaf hon mig. Öfverallt gjor-
de hon sig till en skamfläck och en vanära.
Hon kom tillbaka, hon kom tillbaka, hon
) Se A. B. n:o 200, 202, 303, 206 och 208—210
och 213.