via VIA BILRIITUDBLaLISTIUCL 1UVSIlA. Utrikes Korrespondens-artikel (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 11 Sept. 1854. All diskussion inom den politiska verlden vänder sig för ögonblicket omkring evVentualiteterna till Oktober, och det är ganska betecknande för folkets politiska förstånd, att ingen på ringaste sätt bekymrar sig om det redan den 1 Sept. sammankomna riksrådets, förhandlingar, utan endast har blicken fästad på den lagligen bestående politiska institutionen, riksdagen. Hvad den kommer att göra har jag redan antydningsvis förutsagt, och ju mera tiden skrider fram, desto klarare visar det sig, att min förutsägelse icke skall komma på skam. Riksdagen skall i sin förnyade gestalt — ty omkring 25 kompletteringsval hafva antingen redan egt rum eller skola ske under lopyet af månaden — göra allt hvad man kan begära af en verklig rery enbalion, som lemnar ett uttryck af folets vilja. Men regeringen? Ja, om dess afsigter herrskar ännu mycken ovisshet; den har ännu icke uppgjort någon definitiv plan för sitt uppträdande. De flesta ledamöterna af den inom sig sjelf oense ministeren skulle föredraga att afvakta händelserna, i hopp att en omvexling i folkstämningen möjligen skall kunna inträffa och att då passa på tillfälle att, begagnande motståndarnes fel, söka bli mästare öfver situationen med hjelp af Tscherning och konsorter. Om detta kan antagas vara de mera lättsinniga. ministrarnes taktik, kan man å andra sidan betrakta som afgjordt att hufvudledarne inom ministåren, som under den hotande hållning folkpartiet intager, misströsta om ett omslag i opinionen, känna nödvändigheten af att systematiskt möta den uppstående stormen, genom att gå radikalt tillväga, d. v. s. genom att göra en fullständig oktroy. Men här inträder den egentliga stora meningssplittringen inom ministeren. På ena sidan står Reventlow-Criminil, ministern för Holstein, som väl kan betraktas såsom själen inom ministeren, hvilket emellertid icke är klart för många. De flesta anse denna mystiska person såsom temligen indifferent i den inrikes politiken, som man tror Carl Moltke ha tagit på sina skuldror. Men så är visst icke förhållandet. Grefve Criminil är ett förträffligt hufvud, en slug politiker, som ger sig ut för att icke ha något inflytande, men just derföre har så mycket större, isynnerhet genom grefve C. Moltke; hvars fåfänga han beständigt smickrar och som han inbillar vara uti besittning af makten. Härigenom råder han äfven öfver Carl Moltkes vän och redskap, krigsministern Hansen, och genom att tvinga den lättrörlige grefve Sponneck, finansministern, att följa truppen, har han hittills alltid förmått komma närmare och närmare till det mål han såsom Metternichs kopia har föresatt sig: realisationen af en tysk-dansk helstat efter mönstret af den österrikiska polisstaten. Detta parti, som vid afgörandets ögonblick väl alltid kan räkna på att draga Örsted med sig, arbetar nu på att förvärfva konungens sanktion på hvad jag skulle vilja kalla den strängare oktrojen, som genomför absolutismen med rådgifvande provinsständer och skuggbilden riksrådet, samt sträfvar rent af till schleswigholsteinism, uttryckt i hertigdömenas lika berättigande i förhållande till konungariket (ännu har man hållit sig till proportionen 2; mot 34). I motsats mot detta parti står geheimerådet Tillisch, som icke har något parti, men hvilken såsom konungens vän och kabinettssekreterare och med, återstoden af. sin . popularitetsgloria såsom slesvigsk minister, i kritiska ögonblick ofta skall bringa vågskålen att luta öfver åt sin sida, genom att draga Bille, Bluhme, Örsted och; då chancerna synas gynnsamma, äfven Sponneck öfver till sin sida. Tillisch vill den mildare oktrojen och ärnar åvägabringa det politiska tillstånd, som af Bardenflethy Ussing, David och en stor del af konungarikets byråkratisk-aristokratiska parti ofta antydningsvis blifvit skildradt såsom ett politiskt Canaan, nemligen en stark helstat, som häfdar konungarikets supremati öfver hertigdömena och förlänar helstatsrepresentationen en verklig konstitutionell makt, d. v. 8: genom att utvidga riksrådets myndighet. Men denna makt skall efter Tillischs mening icke läggas i händerna på en representation som är sammansatt efter klassval i hertigdömena, och efter den utvidgade valrättens prin cip i konungariket; den skall byggas på en likartad valrätt, efter census, för hela monarkien, och endast af denna orsak skall det bringa hela bondevännernas parti, som hittills så troget hade hjelpt ministeren att underminera författningen, i lika stort raseri, som det skall bringa Reventlow Criminil, hvars käraste förhoppningar (hertigdömenas mbördes anion och likaberättigande i förhållande till konungariket) derigenom skulle tillintetgöras. Så stå sakerna inom ministeren, som sålunda inom sig är betydligt splittrad och endast enig och stark emot. folket. Häremot skall nu folket genom sin representation inlägga sin bestämda protest: ingen oktroj, annullering af förordningen af den 26 Juli, ingen förändring i orutndlagen annat än nålag