via VIA BILRIITUDBLaLISTIUCL 1UVSIlA.
Utrikes Korrespondens-artikel
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Köpenhamn den 11 Sept. 1854.
All diskussion inom den politiska verlden
vänder sig för ögonblicket omkring evVentua-
liteterna till Oktober, och det är ganska be-
tecknande för folkets politiska förstånd, att
ingen på ringaste sätt bekymrar sig om det
redan den 1 Sept. sammankomna riksrådets,
förhandlingar, utan endast har blicken fästad
på den lagligen bestående politiska institu-
tionen, riksdagen. Hvad den kommer att
göra har jag redan antydningsvis förutsagt,
och ju mera tiden skrider fram, desto klarare
visar det sig, att min förutsägelse icke skall
komma på skam. Riksdagen skall i sin för-
nyade gestalt — ty omkring 25 komplette-
ringsval hafva antingen redan egt rum eller
skola ske under lopyet af månaden — göra
allt hvad man kan begära af en verklig re-
ry enbalion, som lemnar ett uttryck af fol-
ets vilja.
Men regeringen? Ja, om dess afsigter herr-
skar ännu mycken ovisshet; den har ännu
icke uppgjort någon definitiv plan för sitt
uppträdande. De flesta ledamöterna af den
inom sig sjelf oense ministeren skulle före-
draga att afvakta händelserna, i hopp att en
omvexling i folkstämningen möjligen skall
kunna inträffa och att då passa på tillfälle
att, begagnande motståndarnes fel, söka bli
mästare öfver situationen med hjelp af Tscher-
ning och konsorter. Om detta kan antagas
vara de mera lättsinniga. ministrarnes taktik,
kan man å andra sidan betrakta som afgjordt
att hufvudledarne inom ministåren, som un-
der den hotande hållning folkpartiet intager,
misströsta om ett omslag i opinionen, känna
nödvändigheten af att systematiskt möta den
uppstående stormen, genom att gå radikalt
tillväga, d. v. s. genom att göra en full-
ständig oktroy. Men här inträder den egent-
liga stora meningssplittringen inom ministeren.
På ena sidan står Reventlow-Criminil, mini-
stern för Holstein, som väl kan betraktas så-
som själen inom ministeren, hvilket emeller-
tid icke är klart för många. De flesta anse
denna mystiska person såsom temligen indif-
ferent i den inrikes politiken, som man tror
Carl Moltke ha tagit på sina skuldror. Men
så är visst icke förhållandet. Grefve Crimi-
nil är ett förträffligt hufvud, en slug politiker,
som ger sig ut för att icke ha något infly-
tande, men just derföre har så mycket större,
isynnerhet genom grefve C. Moltke; hvars
fåfänga han beständigt smickrar och som han
inbillar vara uti besittning af makten. Här-
igenom råder han äfven öfver Carl Moltkes vän
och redskap, krigsministern Hansen, och genom
att tvinga den lättrörlige grefve Sponneck,
finansministern, att följa truppen, har han
hittills alltid förmått komma närmare och när-
mare till det mål han såsom Metternichs kopia
har föresatt sig: realisationen af en tysk-dansk
helstat efter mönstret af den österrikiska po-
lisstaten. Detta parti, som vid afgörandets
ögonblick väl alltid kan räkna på att draga
Örsted med sig, arbetar nu på att förvärfva
konungens sanktion på hvad jag skulle vilja
kalla den strängare oktrojen, som genomför
absolutismen med rådgifvande provinsständer
och skuggbilden riksrådet, samt sträfvar rent
af till schleswigholsteinism, uttryckt i hertig-
dömenas lika berättigande i förhållande till
konungariket (ännu har man hållit sig till
proportionen 2; mot 34).
I motsats mot detta parti står geheimerå-
det Tillisch, som icke har något parti, men
hvilken såsom konungens vän och kabinetts-
sekreterare och med, återstoden af. sin . popu-
laritetsgloria såsom slesvigsk minister, i kri-
tiska ögonblick ofta skall bringa vågskålen
att luta öfver åt sin sida, genom att draga
Bille, Bluhme, Örsted och; då chancerna sy-
nas gynnsamma, äfven Sponneck öfver till sin
sida.
Tillisch vill den mildare oktrojen och är-
nar åvägabringa det politiska tillstånd, som
af Bardenflethy Ussing, David och en stor del
af konungarikets byråkratisk-aristokratiska parti
ofta antydningsvis blifvit skildradt såsom ett
politiskt Canaan, nemligen en stark helstat,
som häfdar konungarikets supremati öfver her-
tigdömena och förlänar helstatsrepresentatio-
nen en verklig konstitutionell makt, d. v. 8:
genom att utvidga riksrådets myndighet.
Men denna makt skall efter Tillischs mening
icke läggas i händerna på en representation
som är sammansatt efter klassval i hertigdö-
mena, och efter den utvidgade valrättens prin
cip i konungariket; den skall byggas på en
likartad valrätt, efter census, för hela monar-
kien, och endast af denna orsak skall det
bringa hela bondevännernas parti, som hit-
tills så troget hade hjelpt ministeren att un-
derminera författningen, i lika stort raseri,
som det skall bringa Reventlow Criminil, hvars
käraste förhoppningar (hertigdömenas mbördes
anion och likaberättigande i förhållande till
konungariket) derigenom skulle tillintetgöras.
Så stå sakerna inom ministeren, som så-
lunda inom sig är betydligt splittrad och en-
dast enig och stark emot. folket. Häremot
skall nu folket genom sin representation in-
lägga sin bestämda protest: ingen oktroj, an-
nullering af förordningen af den 26 Juli, in-
gen förändring i orutndlagen annat än nålag-