t BISTRA TIDER )). AF 1 Charles Dickens. Kom väl ihåg gamla Bounderby, Lou!l sade Tom med en otålig hvissling. Han går sin väg, om du inte skyndar dig. Hvarje gång efter detta samtal som WSissy gjorde en nigning för mr Gradgrind i hans familjs närvaro och stammande sade: Förlåt, sir, att jag besvärar er, — men — har ni ännu inte fått något bref som angår mig? höll Louise upp med sitt arbete, hvilket det än var, och väntade lika ifrigt på svaret som Sissy. Och när mr Gradgrind regelbundet svarade: Nej, Jupe, intet sådants, upprepades darrningen på Sissys läpp i Louises ansigte, och hennes ögon följde deltagande Sissy till dörren. Mr Gradgrind begagnade gerna dessa tillfällen till att anmärka att, om Jupe från sina tidigaste år blifvit ordentligt uppfostrad, skulle hon med tillhjelp af sunda grundsatser öfvertygat sig om grundlösheten af dessa fantastiska förhoppningar. Och likväl såg det ut, (ehuru icke för honom, ty han sig ingenting deraf), som det fantastiska hopet kunde slå lika djup rot som sjelfva det radgrindska faktum. Denna anmärkning måste emellertid uteslufinde inskränkas till hans dotter. Hvad Tom beträffar, så blef han han allt mer och mer denna räknekonstens ej sällsynta triumf, som vanligen är sysselsatt med JM ett, och hvad mrs Gradgrind beträffar, så, om Hon någon gång yttrade sig i denna sak, bestod det endast deri, att hon ibland kröp ut ur sina sSchalar som ett qvinligt murmeldjur och sade; Du min Gud och fader, hvad det pinar mitt IL Se A, Beävr200, 202, 303, 206 och 208—210.