RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln. Förmiddagens plenum. Val till förstärkt bankoutskott utföll sålunda: till ledamöter : frih. C. Akerhjelm, grefvarne Lagerbjelke, E. Sparre, Puke, Björnstjerna, hr D. G. Bildt, frih. Rehbinder, Manderström, R. Cederström, Ahlsirömer, af Ugglas, grefve E. A. Lewenhaupt, frih. Hierta, grefve A. E. K. Mörner, hrr Carleson, v. Troil, S. G., 0. Törnebladh, M. Brakel, E. v. Troil, friherre Wrede, hr Rosensvärd; och till suppleanter: hr Th. Munch af Rosenschöld, frih. Lejonhufvud, grefve G. F. v. Rosen, hrr Odencrantz och Braunerbjelm. Statsutskottets memorial n:o 257, med förslag till jemkning af besluten i skatteförenklingsfrågan, bifölls. D:o n:o 264, tillstyrkande det Örebro stad till en teknisk skola beviljade anslags användande, första äret som bidrag till anskaffande af lokal och andra äret till anskaffande af läro-aparater, bifölls med det tillägg att Rikets Ständer i underdänig skrifvelse förklara att de för sin del medgifva detta. Bevillningsutskottes memorial med voteringspropositioner angäende allmänna bevillningen bifölls, och antog ridderskapet och adeln inbjudningen i punkterna 6 och 11. Bankoutskottets utlåtande n:o 56, tillstyrkande eftergift af en öfverränta, n:o 57, tillstyrkande en ersättning af 1,200 rdr åt förre bokhållaren Billmansson, n:o 58, tillstyrkande afskrifning af öfverränta å Dihlströms skuld till diskontverket, biföllos. Lagutskottets betänkande n:o 42, deri föresläs en lag för kyrkomöten, föranledde först diskussion om uppskof till dess presteståndet fattat sitt beslut, för hvilken me ning grefvarne Sparre E., och Lagerbjelke, frih. Åkerhjelm och R. Cederström samt hr D. G. Bildt yttrade sig, hvaremot hrr v. Hartmansdorff, Printzensköld och Liljenstolpe samt grefve Liljencerantz och frih. Creutz yrkade frågans företagande genast, som ock skedde. Vid föredragning af 1 S yrkades afslag ä densamma jemte förklarande af samma yrkande vid alla de öfriga SS af grefvarne Lagerbjelke och E. Sparre, frih. R. Cederström och hr Carleson, emedan de ansägo det vara olämpligt att, dä Kongl. Maj:t eger rätt att sammankalla kyrkomöten, derför sätta några former, alldenstund dessa kunna blifva hinderliga för de ärenden, som Kongl. Maj:t skulle vilja dertill öfverlemna. Skulle deremot kyrkomöten, säsom hr v. Hartmansdorff föreslagit, på bestämda tider sammanträda, så blefve följden en ny representation för kyrkan, som skulle komma i strid med den nuvarande. Deremot anhöll hr v. Hartmansdorff om en förändring afS:n, ungefär sälunda: A. Till lagtima kyrkomöte sammanträde svenska kyrkans ombud hvart 6:e år å tid och ort som konungen bestämmer, minst 3 mänader före tiden för lagtima riksdag, och ege rätt att räcka 6 veckor. — B. Till. urtima kyrkomöte kalle konupgen, dä han så pröfvar nödigt, och förelägger de ärenden, som skola afgöras. Urtima möte kan. konungen. upplösa, dä han för godt finner, dock utan rubbning i tiden för lagtima kyrkomöte. — I denna: mening understöddes han af grefve Liljen