legium tillhanda samtidigt med underrättelsen a! postängfartyget Nagler, säsom saknande rent sundhets betyg, blifvit, till följd af kollegii sistnämnde kungö relse, förlagdt i karantän, jemte tjugonio medföl jande passagerare; hvarefter koilegium den 22:dr Juli från bemälde konsul erhöll en den 19:de i samm; månad daterad och med nämnde ängfartyg afsän skrifvelse, hvaraf inhemtades att sex ytterligare ko Jerasjukdomsfall inträffat i Stettin, men att hvarkei sistnämnde dag, eller den närmast föregående, nägo sådant fall ägt rum, samt att äldre läkare ansåg sjukdomen icke vara kolqra, utan rödsot, som vic ifrågavarande ärstid vanligen inträffade i Stettin oc ofta slutade med döden. I anledning af dessa rap porter, och då generalkonsuln i Helsingör uti en lika ledes den 22:dra Juli ankommen skrifvelse förmält att fem sjukdomsfall inträffat i staden Nyekjöbing på Falster, af hvilka ätminstone det ena ansetts var: asiatisk kolera, förklarade kollegium säväl denna stac som Stettin smittade af kolera och att öfrige hamna å ön Falster samt Swinemände äfvensom hamnarnt ä den intill Nyekjöbing närbelägne ön Laaland skull anses för kolera misstänkta. I saknad af närmare kännedom om verkliga beskaffenheten af de i Stettir och Nyekjöbing inträffade sjukdomsfall, och då alle de från generalkonsulerna i Hamburg och Kiel sam konsulerna i Aalborg, Flensburg, Rönne på Born holm, Lybeck, Stralsund, Danzig och Königsberg tic efter annan ingångna underrättelser utvisade, at helsotillståndet inom deras distrikter och i dessas grann. skap var fullkomligen godt, ägde kollegium fullt skäl att icke anse någon del af berörde distrikter miss tänkt för kolera i vidsträcktare mån, än att de i kol legii oftanämnde kungörelse om sundhetsbetyg och karantänsundersökning föreskrifna åtgärder skulle : afseende å alla från dessa distrikter ankommande fartyg tillämpas. Det af justitiekanslersembetet omförmälda förhållande, att ångbätsfart vid ifrågavarande tid ägde rum emellan Köpenhamn och Lybeck, samt emellan denna stad och Sverge, kunde icke berättiga kollegium att, med afseende å kolerans utbrott i Köpenhamn, förklara Läbeck för sjukdomen misst5nkt. Den emellan dessa begge städer underhållna ångfartygsförbindelse har hvarje sommar oafbrutet ägt rum redan innan kongl. kungörelserna af den 22:dra Februaril 1834 och 12:te November 1847 utfärdades, och hvarken dessa kengl. kungörelser, eller andra författningar, innehålla nägot stadgande, som antyder att dylika förhällanden må af kollegium tagas i betraktande, då fråga är att bestämma hvilka orter, som skola anses för kolera misstänkta. Vid intet af de flera tillfällen, då kolera funnits i Libeck, Trawemiände eller andra orter, emellan hvilka och Köpenhamn ångbätsfart bedrifves, har sistnämnde stad förklarats misstänkt, hvilket icke ens ansågs böra ske då sjukdomen är 1850 utbröt i Malmö, och oaktadt en daglig kommunikation ägde rum emellan denna stad och Köpenhamn så väl med ängfartyg som på annat sätt. Skulle afseende fästas vid dylika förbindelser emellan mer eller mindre aflägsna orter, blefve deraf en följd, att alla från Finland, Norge, Danmark, Tyskland och England till Sverge gående fartyg underkastades en lävgvarig karantän, så snart kolera utbrutit på någon ort, hvarifrån en resande kan öfver dessa länder, med begagnande dels af jernvägar, dels af ångfartyg, ankomma till Sverge på kortare tid än tio dygn. I sådant fall och då ifrägavarande sjukdom, i strängare eller lindrigare form, ofta förefinnes på någon af dessa mänga orter, skulle nämnde länder alltid, eller ätminstone under sommarmånaderna, anses misstänkta för kolera, helst erfarenheten i främmande länder, äfvensom här i riket, visat huru läkares meningar äro delade om beskaffenheten af de så kallade sporadiska sjukdomsfall med kolera-symptomer, som först inträffa, och huru länge under sådane förhållanden, vederbörande auktoriteter vanligen dröja med förklarTandet att epidemisk kolera utbrutit. i Med anledning af hvad justitiekanslers-embetet i öfrigt förmält och anfört derom att kollegium icke bort uteslutande trygga sig vid de från konsuln i Läbeck inkomne rapporter, då han aldrig skall omförmalt annat, än hvad som blifvit honom bekant genom mer eller mindre officiella meddelanden, och emedan samme konsul skall år 1850 utfärdat rent sundhetsbetyg för ett till Malmö afgäende ängfartyg nägra timmar förr än kolerasjukdomen offentligen förklarades vara i Läbeck utbruten, får kollegium i underdänighet anmäla att, i saknad af kännedom om förhållandet med ifrågavarande sundhetsbetyg, kollegium icke är i tillfälle derom meddela något yttrande; att kollegium ingalunda, på sätt justitiekanslersembetet antydt, uteslutande tryggat sig vid bemälde konsuls rapporter, dä alla, från de på några få mils afstånd frän Läbeck stationerade generalkonsulerna i Hamburg och Kiel samt konsuln i Stralsund ständigt ingående rapporter sammanstämmande utvisade , att helsotillständet i dessa trakter var fullkomligen godt, och då icke någon underrättelse af motsatt innehåll kommit kollegium tillhanda; att kollegium så mycket mindre ägde rätt ifrågasätta tillförlitligheten af konsul Nöltings uppgifter, som de ofta voro grundade på behöriga myndigheters och sakkunnige personers meddelanden i ämnet och ej blott på konsulns enskilda dfvertygelse; att karantänskommissionerna i Götheborg och Malmö, hvarken i anledning af kolerans utbrott i Köpenhamn, eller sedermera, förklarade Läbeck misstänkt för kolera; att en sådan förklaring af !kollegium utfärdades den. 2:dra, sistlidne Augusti, då underrättelse ingick om kolerans. utbrott inom Flensburgs konsuls distrikt; att kongl. norska regeringen först den 15:de i nämnde månad päbjöd karantän för de från Läbeck kommande fartyg; samt att kollegium, vid fullgörandet af det i 1 af kongl. kungörelsen den 12:te November 1847 omförmälda uppdrag, icke fästat afseende å de olika meningar som kunna förefinnas angående kolerasjukdomens smittbarhet, eller möjligheten att genom karantänsanstalter hindra densammas utbrott; men att, då kollegium derjemte äger det icke mindre ansvarsfulla åliggandet att, i hvad på kollegium kan ankomma, tillse det obehöriga hinder icke må ligga i vägen för upprätthällandet och befrämjandet af Sverges handels och sjöfartsförbindelser med andra länder, kollegii synnerliga uppmärksamhet bör egnas deråt, att de åtgärder, som, till förekommande af sjukdomars införande vidtagas, icke, till mehbn för ofvannämnde allmänna och vigtiga intressen, utsträckas längre än hvad som öfverensstämmer med den uppfattning af gällande föreskrifter, som en längre tid legat till grund för kollegii i detta afseende fattade beslut och hvaremot nägon anmärkning hittills icke förekommit. Den nädiga remissen återställes i underdånighet, och kollegium framhärdar c. 8c. C. D Skogman. T. Willerding. (L. 8.) OP Iman