tl0oljande ora at en Komministertullmagug via
1847—48 års riksmöte: Hvad lärdom kan
man begära af en komminister, åt hvilken
staten består 16 å 18 tunnor säd attlefva utaf
för sig och familj under ett helt år? Vi må-
ste blifva bönder för att lifnära oss! Ar det
nu rättvist att straffa en menniska för det
bon är fattig, att utestänga kapellanen från
kyrkoherdebefordr n derför att den dagliga
striden med tryckande behof, den stundliga
omtankan att afhålla nöden från sig och fa-
milj icke tillåter honom att egna sig åt stu-
dier?
Många komministrar taga dock pastoral-
examen,, menar man. Vi veta icke om de
äro många som taga den, men hvad vi be-
stämdt veta är, att de äro ganska många, som
icke taga densamma, ja, det är hos oss mer
än en blott förmodan att flertalet utgöres af
sådana. Vi hafva dertill uppgifvit flera skäl,
men ännu återstår ett af icke mindre kraft
än de förut anförda, nemligen de med pasto-
ralexamen förenade omkostnaderna. Att be-
reda sig till en examen, då tiden upptages
dels af trägna embetsgöromål, dels af en eko-
nomi som fordrar all omtanka, hafver sig
sannerligen icke lätt, ja torde vara omöjligt
för en vanlig förmåga. Då en komminister
vill taga pastoralexamen, så måste han ge-
menligen begära en längre tids tjenstledighet
för att vistas, icke hemma, ty der skulle han
icke ostördt få egna sig åt sina studier, utan
på annat ställe, t. exz. istifsstaden, hvilken
vanligen föredrages af det skäl att man då
bar tillfälle att tentera så snart man fullbor-
dat en kurs. Vi antaga nu, att han begär
sex månaders tjenstledighet, hvilket väl icke är
för högt tilltaget i fall han önskar erhålla
något bättre examensbetyg, t. ex. godkänd
eller med beröm godkänd. Sex månader vi-
stelse i stad torde svårligen aflöpa med min-
dre än 1 rdr rgs om dagen, således 180 rdr
för hela tiden, efter 30 dagar på månaden.
Det är mycket för en komminister med 16 å
:8 tunnors årlig lön, ja, väl med 45 tunnor,
hvilket var hvad kapellanerna begärde vid
1847 års riksdag. Men det är icke nog med
denna utgift. Tjensten måste under tiden up-
pehållas, hvartill fordras en vikarie, som icke
blott skall aflönas, utan ock förses med an-
ständigt uppehälle, med bättre än kommini-
stern sjelf åtnjuter, ty han kan icke begära
och begär ej heller att en främmande person
skall vara belåten med detsamma som han
måste nöja sig med. Adjunktlönen är van-
ligen 100 rikdaler banko om året, och så-
ledes måste komministern aflöna sin vi-
karie för de sex månaderna med 50 riksda-
ler banko, utom de utgifter han i öfrigt
för honom måste vidkännas. Härtill komma
omkostnaderna för hans egna resor till och
ifrån stiftsstaden, så väl som för tryckningen
af theserna till pastoralexamen, och många an-
dra småutgiiter som ej så noga kunna spe-
cificeras, så att en pastoralexamenskurs på sex
månader kostar komministern minst 300 rdr
rgs. Hvar vill flertalet af komministrarne,
för att icke tala om adjunkterna, taga en så-
dsn summa? Genom lån? Men den som
fruktar för skuldsättning eller icke har kredit?
iler den, som icke anser det rätt att, med
sina små vilkor, göra en så stor penninge-
uppoffring för en oviss, af församlingars nyck-
fulla val beroende befordran till kyrkoherde?
Ännu en gång: hvarför skall den fattige
straffas endast och allenast derför att han
är fattg? Hvarför skall en fattg men ärlig
man straffas derföre att han icke har kredit?
Avarför skall komministern straffas derför
att han icke har hjerta att taga brödet från
hustru och barn? Hvarför skall kommini-
stern straffas derför att han fruktar för en
skuldsättning som, i händelse af bans från-
älle i förtid, skulle falla tung på d2 efter-
lemnade?
Huru vi än betrakta pastoralexamensstad-
gandet, så finna vi det af en verkligen upp-
örande orättvisa mot det lägre presterskapet.
Det är särdeles, att sådant skall förekomma
den kyrkliga lagstiftningen, då deremot inom
ie icke-ecklesiastika tjenstemannaklasserna
vida billigare och rättvisare, således kristli-
gare, befordringsgrundsatser äro. gällande. Så
befordras juristen till de största domsagor, till
de arsvarsfullaste platser på en enda i yng-
lingsåren aflagd embetsexamen. Hvarföre for-
dra af presten ett nytt förhör, då domaren
slipper det? Prestens kall fordrar större kun-
skaper,, säger man. Om så skulle vara, hvar-
om dock kan vara tu ta!, så skärp fordrin-
garne för prestblifvandet, släpp ej in ynglin-
gen i presteståndet förr än han har det kun-
skapsmått man anser nödigt. Det våga vi
icken, säga kyrkans målsmän, ty då skulle
prestbrist uppstå.. Man tager säledes emot
prestens tjenstgöring blott på en enda examen,
låter honom, under hela sitt Lf, om det gäl-
er, arbeta icke blot såsom adjunkt och kom-
minister, utan äfven såsom vice pastor med
fullt kyrkoherdeansvar; men då han begär den
lön, som kyrkan har att erbjuda, så nekar
man honom densamma, om han icke vill un-
derkasta sig ett med förödmjukelser och be-
tydliga penninge-uppoffringar förenadt nytt
förhör vid äldre år. Sådant skulle, inom alla
andra inrättningar än kyrkans, kallas för en
nedrig orättvisa; åtminstone är det säkert, att
hvarken de civila eller militära institutionerna
behandla sina tjenstemän på sådant sätt.
Så behandlar ej heller kyrkan de privilegie-
rade af sina medlemmar. Vi hafva förut nämnt,
attskolmannen befordras till pastorat på ect enda
prestförhör, fastän han är alldeles utan alla
presterliga meriter, fastän han icke på ringa-
ste vis ådagalagt att han duger till kyrko-
herde. Men deta är icke nog. Man kan
uppnå kyrkans högsta platser, biskopsembe-
tena, utan alla teologiska studier och all slags
öning och erfarenhet i en prests åligganden,
hvarpå vi hafva mångfaldiga bevis, ja till
och med utan att ens behöfva hafva tagit
studentexamen. Men en adjunkt eliter kom-
minister, huru utmärkt skicklighet han än må
hafva ådagalagt, icke blott i sin inträdesexa-
men till embetet utan äfven i det rent pre-
sterliga och de egentliga kyrkoherdegöromå-
len, kan dock icke erhålla inkomsterna af ett
3et aldraminsta pastorat utan repetition af
prestförhöret.
SKIN SEREEDR AE EST RE
ÅA RFA mm mm LA FR DB AD ke
— re MK
AO mc må