mm— ——
BISTRA TIDER ).
AF
Charles Dickens.
Deras skuggor aftecknade sig på väggen,
men skuggorna af de höga skåpen i rummet
sammanblandades i en massa på väggarne och
i taket, som om brodern och systern öfver-
skyggats af en mörk håla. Eller också kunde
en liflig fantasi — ifall en sådan förrädare
kunde funnits der — föreställt sig, att det
var skuggan af föremålet för deras samtal och
dess dystra samband med deras framtid.
Hvilken är då din stora metod att hand-
tera och tämja honom? Är det en hemlighet?
Åh,, sade Tom, är det en hemlighet, så
är den icke långt borta. Det är du. Du är
hans lilla gunstling; han gör allt hvad du
vill. När han säger mig något som jag inte
tycker om, skall jag säga till honom: Min
syster Lou skall känna sig mycket stött och
bedragen i sin tanke om er, mr Bouuderby-
Hon brukade alltid säga mig, att hon var
viss på att ni skulle bemöta mig bättre än så
här, Detta skall bita på honom, om något.
Sedan han väntat på svar, men ej fått nå-
got, sjönk Tom uttröttad tillbaka i nutiden
och vred sig gäspande fram och tillbaka på
stolen och tilltofvade sitt hår allt mer och mer
tills han plötsligt såg upp och frågade: Sof-
ver du, Lou?
Nej Tom, jag ser på elden.
Du tycks finna mer i den att se på, än
jag någonsin kunnat finna, sade Tom. Annu
en fördel af att vara flicka.,
Tomp, frågade hans syster långsamt och
med ett eget uttryck i rösten, alldeles som
om hon i elden läste hvad hon frågade, men
s So A, B. n:o 200, 202, 303, 206, 208 och 209.