kat läsa för din far och det der folket, bland hvilka jag fann dig?, sade mr Gradgrind som, innan han yttrade de sista orden, vinkat henne närmare sig och sänkt rösten. Endast för pappa och Merrylegs, sir. Det vill säga för pappa ensam, ehuru Merrylegs alltid var tillstädes. Låt Merrylegs vara, Jupe, sade mr Gradgrind med en öfvergående rynkning på pannan. Nu är ej frågan om honom. Jaså! du brukade läsa för din far? sAck ja, sir, tusende gånger. De voro de lyckligaste af alla de lyckliga stunder vi haft tillsammans, sirl Det var först nu, när hennes sorg gaf sig luft, som Louise betraktade henne.n Och hvad var det,, frågade mr Gradgrind i en ännu lögre röst, som du läste för din far, Jupe ? Om feerna, sir, och dvergen, och den puckelryggige, och genierna, framsnyftade hon. Der ha vi detv, sade mr Gradgrind. Nog. Låt aldrig höra så mycket som en hviskning om sådant förderfligt nonsens! Bounderby, här har jag ett tillfälle till sträng tillämpning af mina uppfostringsprinciper, som jag med nöje skall begagna mig af. Som du vill,, svarade mr Bounderby; jag har redan sagt dig min tanke och skall ej göra som du. Men lika godt, lika godt. Efter du nu en gång fått det i ditt hufvud, kan det oekså vara detsamma., Hvarpå mr Gradgrind ooh hans dotter togo Cecilia Jupe med sig till Stone Lodge, men un?e: vägen sade Louise ej ett enda godt eller ondt ord. Och mr Bounderby gick till sina dagliga göromål, och mrs Sparsit drog Big tillbaka bakom sina ögonbryn och grubblade hela förmiddagen i dunklet af denna tillflyktsort. ÅTTONDE KAPITLET. Låt oss anslå grundtonerna ännu en gång, ianan vi fullfölja melodien, När Louise var ett halft dussin år yngre,