kat läsa för din far och det der folket, bland
hvilka jag fann dig?, sade mr Gradgrind
som, innan han yttrade de sista orden, vin-
kat henne närmare sig och sänkt rösten.
Endast för pappa och Merrylegs, sir. Det
vill säga för pappa ensam, ehuru Merrylegs
alltid var tillstädes.
Låt Merrylegs vara, Jupe, sade mr Grad-
grind med en öfvergående rynkning på pan-
nan. Nu är ej frågan om honom. Jaså!
du brukade läsa för din far?
sAck ja, sir, tusende gånger. De voro de
lyckligaste af alla de lyckliga stunder vi haft
tillsammans, sirl
Det var först nu, när hennes sorg gaf sig
luft, som Louise betraktade henne.n
Och hvad var det,, frågade mr Gradgrind
i en ännu lögre röst, som du läste för din
far, Jupe ?
Om feerna, sir, och dvergen, och den puc-
kelryggige, och genierna, framsnyftade hon.
Der ha vi detv, sade mr Gradgrind. Nog.
Låt aldrig höra så mycket som en hviskning
om sådant förderfligt nonsens! Bounderby,
här har jag ett tillfälle till sträng tillämpning
af mina uppfostringsprinciper, som jag med
nöje skall begagna mig af.
Som du vill,, svarade mr Bounderby; jag
har redan sagt dig min tanke och skall ej
göra som du. Men lika godt, lika godt. Ef-
ter du nu en gång fått det i ditt hufvud, kan
det oekså vara detsamma.,
Hvarpå mr Gradgrind ooh hans dotter togo
Cecilia Jupe med sig till Stone Lodge, men
un?e: vägen sade Louise ej ett enda godt el-
ler ondt ord. Och mr Bounderby gick till
sina dagliga göromål, och mrs Sparsit drog
Big tillbaka bakom sina ögonbryn och grubb-
lade hela förmiddagen i dunklet af denna
tillflyktsort.
ÅTTONDE KAPITLET.
Låt oss anslå grundtonerna ännu en gång,
ianan vi fullfölja melodien,
När Louise var ett halft dussin år yngre,