kontrakt mellan Gud och menniskan. Det vore säledes
nödigt att nämna om de förpligtelser som upptagan-
det i de kristnas gemenskap medförde. Dessa talare
önskade derföre att i stället för ordet ntros skulle
användas ordet trosbekännelse, emedan deruti skulle.
ligga en antydan af trons utöfning.
Häremot yttrade sig doktorerna Sandberg och Tho-
mander,: professor Bring, prostarne IMelander, Lager-
gren, Lindberg med flere. Uti dopet. ligger ej ett
kontrakt mellan Gud och menniskan, utan: dopet är
en fri nådehandling å Guds sida mot menniskan,
hvilken nåd det tillkommer henne att nyttja. Vigtigt
vore det äfven att ej tala om pligtförbindelserna, då
baptisterna fästa så stort .afseende derå. Tron uttryc-
ker ännu mer:än trosbekännelse, emedan både be-
kännelse och utöfning ät en ovilkorlig frukt af tron.
Utskottets framställning. gillades. I stället för bönen
efter dopet: I den treenige Gudens namn är nu detta
barn, genom den heliga döpelsen, upptaget etc. etc.
har utskottet föreslagit följande: O. Guds menlösa
lamm, Jesu ÖChriste, som älskar de menlösa, ock för-
denskuH-bjöd: barnen skomma till: digt i Du-som ock
lade händerna på dem, välsignade dem och sade, att
himmelriket! hörer dena till! Vi-bedje dig ätt du vär-
des se i nåd till detta. barnet, som . också alltid be-
höfver din heliga välsignelse, att, liksom det uti ditt
namn döpt och genom : vatten: -och den Heliga anda
på nytt födt är, det må också i samma andans kraft
tillvexa och förökas till den invärtes menniskan, och i
Din nåd och-alla goda gåfvor fullbordadt varda, Du
som med Gud fader och den heliga anda lefver och
regerar i evighet. Amen.
Utskottsafdelningen har borttagit ur sitt förslag den
bön, som: vid dopets verkställande i kyrkan afslutar
akten. För denna böns bibehållande talade prostarne
Almquist, Cnattingius och P. C. Arosenius, hvaremot
utskottets ätgörande försvarades af biskop Annerstedt,
doktor -Thomander, professor Bring samt prosten Wik-
lander. Vid votering beslöts återremiss med 21 röster
mot 13 i ändamål att få denna bön bibehällen.
Skriftemålet och aflösningsformeln.
Debatten vände sig här hufvudsakligast omkring
den bön, som börjar skriftemålet. Denna bön utgör.
en omarbetning af den bön, som efter predikans slut
och psalmens afsjungande börjar kommunionakten,
hvilken enligt handboken lyder: Välsignade kristne!
öppnom andäktiga hjertan! Betraktom med vördnad
etc. ete.
Uti den nya skriftemålsbönen heter det: men den
som ovärdigt, det är med ett obotfärdigt hjerta och
utan tro på Guds löfte, äter af detta bröd och dric-
ker af Herrans kalk, han blifver saker på Herrans
lekamen och blod och äter och dricker sig sjelfvom
domen. Derifrån Gud fader och son etc. ete.,
Flere talare, såsom prosten Runsten, doktor Säve,
prosten Cnattingius, hofpredikanten Tegner, kommini-
ster Beckman, professor Lindgren, önskade bibehållan-
det af bönen: Välsignade kristne bäde på sin när-
varande. plats vid kommunionen och med sitt nuva-
rande innehäll.
Dessa talare ansägo den nuvarande bönen bäde så
vacker och sä lämplig på sin plats, att de ej kunde
medgifva dess borttagande eller förändring till inne-
häll och förflyttande till det allmänna skriftemålet.
Den innehölle ett lämpligt, repetitorium af skriften,
som ej vore obehöflig då densamma mängen gäng
sker. dagen förut, och i alla fall predikan med sitt slut
af verldsliga tillkännagifvanden skiljer den från kom-
munionen. De voro fullt öfvertygade att församlin-
gen delade denna åsigt, liksom de voro förvis-
sade att den af denna bön rönt stor välsignelse och
uppbyggelse.
Utskottets bön borttager äfven frän kriterierna på
ovärdighet hvad denna bön innehäller, utan förson-
lighet och utan uppsåt till bättring, hvilket öfver-
ensstämmer med skriftens bud, som säger: om du har
en ovän, så lägg din gåfva ned på altaret och gack
först bort och försona dig med din ovän; kom sedan
och offra din gåfva. Om detta bud ej kan fullttil-
lämpas, så är deremot påminnelsen om försonlighet
mot nästan mycket på sin plats vid en sä helig hand-
ling som nattvarden.
För bönens innehåll. .och plats på det ställe den
blifvit föreslagen talade domprosten Thomander, lektor
Sonden, professor Bring, biskop Annerstedt, prosten
Wåhlander med flere. -
— Denna varning vore af helt och hället homiletisk
natur och säledes ej.-passande på det;mest lithurgiska
ställe af hela nattvardsmessan. Efter så skarpa ord,
som han varder saker till Herrans lekamen och blod,
och ädrager sig dermed fördömelsen, passar sig bät-
tre att nedfalla och bekänna: Jag fattig syndig men-
niska, än att uppstämma det högljudda lofvet och
sedan framträda till Nattvardsbordet.
Den föreslagna aflösningsformeln lyder: Gud vare.
eder alla nädelig, och jag, på samma Guds och vår
Herres Jesu Christi fullmakt och befallning, tillsäger
hvar och en af eder, som af botfärdigt och nådehun-
grande hjerta denna bekännelse (syndabekännelsen)
aflagt hafver, syndernas förlätelse, i Guds, Fadrens,
Sonens och den Heliga Andas namn. Amen.,
Professor Lindgren klandrade ordställningen i denna
sats, nemligen copulan mellan imperativen vare och
det följande presens tillsäger. Dertill stötte ordet
fullmakt, säsom ett alltför verldsligt uttryck; tala-
ren. Han önskade mer valda ord och bättre sam-
manbundna satser i en sä vigtig akt som denna.
Vid: votering beslöts med 22 röster mot 12 den
ifrågavarande bönens bibehällande på sin nu innehaf-
vande plats samt återremittering af aflösningsformeln.