Men, godt folk, sade han, det här är ju
att onödigt spilla tid. Låt flickan få höra
sjelfva faktum. Må hon höra det af mig,
som sjelf blifvit lemnad i sticket. Hör nu,
hvad är det du heter nu igen? Din far har
hemligen begifvit sig bort, öfvergifvit dig,
och du får aldrig mera återse honom.
De frågade så litet, dessa menniskor, ef:er
enkla fakta och befunno sig i detta hänseende
på en så låg ståndpunkt, att de, långt ifrån
att låta talarens praktiska förstånd inverka på
sig, blefvo deröfver i hög grad förbittrade.
Männen mumlade hutlöst! och qvinfolken
brutalt och Sleary fick brådtom att afsides
gifva mr Bounderby följande vink:
Jag har något att täga er, tquire. Rent ut
taladt gjorde ni bätt om ni tege. Mitt folk
äro mycket godtinta menniskor, men de äro
vana att vara qvicka i tina rörelser, och om
ni ej följer mitt råd, tå vill jag vara fördömd
om de inte katta er ut genom fönttret.
Som mr Bounderby numera hölls tillbaka
af denna vänliga vink, fann mr Gradgrind
ett tillfälle att framkomma med sin utmärkt
praktiska framställning af saken.
Det gör här föga till saken, sade han,
om denne man kommer tillbaka eller ej.
Han har gått sin väg, och det är för närva-
rande ingen anledning att vänta honom snart
tillbaka. Detta hoppas jag alla medge.,
Medgifvet, tquire. Lita på det!, svarade
Sleary.
Näåväl då. Jag, som kom hit för att un-
derrätta fadren till den stackars flickan : att
hon ej mer kunde mottagas i skolan, i hän-
seende dertill, att några praktiska hinder, för
hvilka det här ej är nödigt att närmare redo-
göra, uppställa sig mot barns intagande i sko-
Ian, hvilkas föräldrar drifva detta yrke —
jag är nu under förändrade omständigheter
beredd att göra henne ett tillbud. Jag är