kall och het på banan när ni var ung, tkulle;
er rött tquire, ej hållit bättre än min.
Derom är jag öfvertygad, sade mr Gradgrind.
Hvad tkall det vara tquire, medan ni väntar?
Tkall det vara terry? gif det blott ett namn,
sade mr Sleany med gästfri otvungenhet.
Ingenting för mig, jag tackar er,, sade
mr Gradgrind.
,Täg ej tå, tquire. Hvad täger er vän?
Om ni ännu ej förtärt något, tå tag en betk.
Hans dotter Josefine — en vacker, blond,
adertonårig flicka, som vid två års ålder blif-
vit fastbunden på hästryggen och vid fyllda
tolf år gjort sitt testamente, som hon alltid
bar på sig och deri hon som sin sista önskan
begärt att bli dragen till grafven af de två
skäckiga klipparne — utbröt nu: Tyst pappa!
Han har kommit tillbaka. Och in kom Sissy
Jupe, inspringande i rummet som hon sprun-
git ut derutur. Och när hon såg dem alla
samlade och såg deras blickar och ej såg sin
far ibland dem, brast hon i den ynkligaste
råt och kastade sig i armarna på den talang-
fullaste lindansarinnan, som böjde sig ned
öfver henne för att trösta henne och gråta
med henne.
Det är en evig tkam, på min heder är det
icke det, sade Sleary.
O, min älskade far, min goda, öma far,
hvart har du gått? Jag vet att du gått för
att söka göra mig något godt. Du har gått bort
för min skull, jag är viss derpå. Huru bekla-
gansvärd och hjelplös skall du ej vara utan mig,
min stackars far, tills du kommer tillbaka!
Det var så rörande att höra henne säga
detta och mycket af samma slag, med uppåt
vändt ansigte och armarne utsträckta, I:ksom
hon sökt att qvarhålla hans bortvikande skugga
och omfamna den, att ingen enda talade ett
ord förrän mr Bounderby, som började bli
otålig, tog saken om hand.