BISTRA TIDER ). AF Charles Dickens. Kan möjligen,, funderade mr Gradgrind, med händerna i fickorna och sina ögonhålor fistade på elden, kan möjligen någon lärare eller någon af tjenstefolket pratat några dumheter för dem? Eller kan Louise eller Thomas ha läst någonting? Kan möjligen, trots alla försigtighetsmått, någon dum sagobok kommit in i huset? Det är eljest så märkvärdigt, så oförklarligt, att någonting sådant kunnat uppkomma hos barn som alltifrån vaggan blifvit praktiskt bildade med lineal och passare.n . ,Säg mig en sak! utropade hastigt mrs Bounderby, som hela tiden stått som förut, med ryggen vänd mot elden, imponerande på sjelfva möblerna i rummet med sin pösande ödmjukhet. Du har en af dessa landstrykares barn i skolan.s Som heter Cecilia Jupe, sade mr Gradgrind, med en bestört blick på sin vän. Säg mig en sak !, utropade Bounderby på nytt; huru kom hon dit? Jo, saken är den: jag såg flickan för första gången för en liten stund sedan. Hon kom enkom hit för att be att bli intagen, då bon ej egentligen hör till vår stad, och — ja, du har rätt, Bounderby, du har rätt.v Säg mig änadu en sak!, utropade Bousderby ännu en gång; såg Louise henne är hona kom? pLouise såg henne visst; ty hon framförde hennes begäran till mig. Men Louise såg henne utan tvifvel i mra Gradgrinds närvaro. ) Se A. B. n:o 200 och 202,