STOCKHOLM, den 2 Sept.
De med gårdagens post hitkomna dan-
ska tidningarne innehöllo ännu ingenting rö-
rande den nyhet, om hvilken vi genom en
telegrafdepesch af sednare datum erhållit un-
derrättelse, men som dock torde kunna anses
fullt tillförlitlig, att nemligen professorerna
Clausen, Larsen och Bjerring, liksom förut
professor Madvig, nedlagt sina mandater så-
som riksdagsmän. Dessa afsägelser, ställda
tillsammans med de förföljelser, afsättningar
och hotelser, för hvilka flera sjelfständiga
embetsmän förut varit föremål från ministe-
rens sida, synas oss vara ganska upplysande
om en af hufvudgrunderna till det nuvarande
bedröfliga tillståndet i Danmark.
Vi ha redan ofta varit i tillfälle att hänvisa
på orsakerna till det tillbakaskridande som i
Danmark oafbrutet egt rum allt efter det för
danska vapnen så ärofulla slaget vid Idsted.
Såsom det förnämsta upphofvet till olyckorna
ha vi då angifvit den illusion som de, hvilka
i hemlighet arbetade på absolutismens åter-
införande, lyckades ingifva en stor del af fol-
ket, att det skulle vara möjligt att förändra
Holstein från en del af Tyskland till en pro-
vins ien splitter ny dansk monarki. Den jemna
beskedliga danska borgaren, som under kriget
var så begeistret för Danmarks frihet och
nationalitet och icke ville veta af någon be-
röring med eller något slags beroende af Tysk-
land, började snart att, dertill föranledd af
de oklara traditionerna från en förgången tid,
tycka att det skulle vara alldeles ypperligt
om man, sedan Danmark och Slesvig blifvit
räddade undan den tyska rofgirigheten, nu
också kunde behålla Holstein,, och att man
för att uppnå det målet väl kunde underkasta
sig åtskilliga uppoffringar och olägenheter.
Och dessa uppoffringar och olägenheter ha
blifvit allt större och större. Gåfvan af ön
Barataria medförde sannerligen icke större
besvär och obehagligheter för den vidtfrejda-
de Sancho, än dem det danska folket fått
underkasta sig, för att kunna bevara den in-
billningen att det behåller Holstein, då det
likväl blir alltmer och mer klart, att det är
Holstein, som behåller Danmark. Hertigdö-
met Pommern har varit förenadt med Sver-
ges krona liksom hertigdömet Holstein med
Danmarks. Men det föll ingen då in, att de
pommerska regementena skulle kommende-
ras på svenska eller att Pommern skulle sända
deputerade till de svenska riksdagarne eller
att det tyska språket såsom lagstiftande skulle
ljuda i Stockholm. Men den danska rege-
ringen, som redan för längesedan — till stort
missnöje i Holstein — gifvit danskt kom-
mando åt de tyska trupperna, vill nu, till er-
sättning, att holsteinarne i dessa dagar skola
komma till Köpenhamn och der för första
gången deltaga i det gamla Danmarks lag-
stiftande församlingar. Det är klart att hela
den yngre generationen i Danmark har full-
komligt rätt, då den önskar på sin höjd ett
unionsförhållande till Holstein och när den i
hela den nuvarande ställningen ser en mycket
stor fara, emedan det på detta sätt aldrig
blir de tyska hertigdömena Holstein och Lauen-
burg, som komma att förvandlas till danska
provinser, utan Danmarks urgamla, fria, nor-
diska rike, som förvandlas till ett tyskt land-
skap.
Men på samma gång som denna illusion
om att kunna behålla Holstein !och skapa
en ny fantasi-nation, som hvarken skulle vara
dansk eller tysk, har varit den första och vig-
tigaste hufvudgrunden för de holsteinska gref-
varnes mäktiga och förderfliga inflytande, ha
desse tillika funnit ett annat hufvudmedel för
sin tyska hersklystnad i sjelfva den danskz!
grundlagen af den 5 Juni 1849. Ordet em.-
betsman har icke i Danmark en så inskränkt
betydelse som t. ex. i England eller Norra
Amerika , der prester, professorer , lärare
o. 8 Vv. icke betraktas såsom sådana. I
Danmark förstår språkbruketmed ordet sembets-
män, ungefär detsamma somi Norge och hvad
som i Sverge sammanfattas med benämningen
embets- och tjenstemän,. Hos oss har man
sedan århundraden skiljt mellan de embets-
och tjenstemän, som ha förtroendesysslor
hvaritrån konungen kan dem entlediga, när
han tror rikets tjenst det fordra och alla de
andra embets- och tjenstemän, som icke utan
medelst ransakning och dom kunna från sina
innehafvande sysslor af konungen afsättas, ej
heller utan egna ansökningar till andra tjen-
ster befordras eller flyttas. Denna princip,
som är fasthållen och närmare bestämd i re-
geringsformens 35 och 36 SS, blef derifrån upp:
tågen i Norges grundlag, der8 22 bestämmer,
att Rigets Statholder, Statsministeren og de
övrige Statsrådets Medlemmer, samt de Em-
bedsmand, som ere ansatte ved dets Contoi-
rer, Gesandter og Consuler, civile og geist-
lige Overövrighedspersoner, Regimenters og
andre militere Corpsers Chefer, Comman-
danter i Festninger og Höistbefalende på
Krigsskibe kunne, uden foregaaende Dom, af-
skediges af Kongen, men att xandre Embeds-
mand kunne ikkun suspenderes af Kongen
og skal da strax tiltales for Domstolene, men
de maae ei, uden efter Dom afsezettes, ei hel-
ler, mod deres Villie forflyttes.
På Danmarks grundlagstiftande riksdag 1849
erinra vi oss, att också många deputerade, så-
gom Andre, Grundtvig m. fl., ifrigt förfäkta-
de den åsigten, att embetsmannaståndets mo-
ralitet och politiska oberoende borde på dy-
likt sätt betryggas mot en eljest möjlig mi-
nisteriell terrorism och som förespådde kon-
stitutionens undergång om hela embetsmanna-
ståndet öfverlemnades åt ministerens godtycke.
Bland de röster, som då höjde sig för att
frörevara danna ågiot var inet äfven onhhben