Men saken har äfven en annan sida, som väl förtjenar att tagas i betraktande. Man vet hvilka ofantliga anslagssummor blifvit, med hufvudsakligt afseende på den beräknade förhöjda bränvinsskatten, vid denna riksdag beviljade. Om nu bränvinsbränningen inställes och ingen bränvinsskatt följaktligen inflyter, hvarifrån skola då medel tagas, för att fylla den betydliga brist, som vid dessa anslags betäckande måste uppkomma? Utan tvifvel blir det bondeståndet, som på ett eller annat sätt får tillsläppa drygaste delen deraf, och månne kommittenterna dermed skola finna sig belålna? Ännu har icke jernvägsfrågan blifvit inom riksstånden behandlad, men torde endera dagen förekomma. Det är naturligt att osäkerheten, huruvida den förhöjda bränvinsskatten kan med säkerhet påräknas, skall verka förlamande på afgörandet af ätven denna fråga, som är af så stor betydelse för landets materiella förkofran, och det missnöje som deraf uppstår kommer jemväl att drabba bondeståndet. Vi hafva icke tvekat att ganska oförstäldt säga bondeståndet vår mening och frukta icke att detta hedervärda stånd missförstår oss. Vi anse oss nemligen hafva både rätt och pligt att göra det. Bondeståndet vet bäst om vi åsidosatt dess verkliga intressen, som efter vår uppfattning på samma gång äro hela landets, och hvilka vi alltid sökt att på det kraftigaste understödja. Vi hoppas att bondeståndet skall taga ofvan anförda omständigheter i behörigt öfvervägande och, när frågan nästa gång i ståndet förekommer, deruti fatta definitift beslut. Den hemliga glädje de ultrakonservativa inom sig känna vid hvarje steg som representanterna för Sveriges allmoge taga, hvilket kan ådraga dem det allmänna ogillandet, skall derigenom äfven denna gång komma på skam.